86. Developers Day, eller, “Vi bränner broar”
lyssna! 
I en något oväntat twist blev vi erbjudna biljetter till förra veckans ämne, Developers Day, så vi snackar om hur det faktiskt var att delta på galan och allt runt omkring. Det blir snack om Therése önskan att byta yrke, att säga ja till saker, wallraffande, en klubb för inbördes beundran, kvinnliga förebilder och att misslyckats med att representera branschen. Dessutom en hel del dyra biljetter, frilansarfokus, att tejpa sår och mycket annat.
Glöm ej! Har du någon fråga till oss? Skicka in den till oss på Instagram eller asdf.pizza så kaaanske det blir en frågepodd i framtiden!
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Länkar
Avsnittets skämt:
Varför dog Vim-entusiasten? (Pyttelite triggervarning)
Terminal cancer
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) Varför dog Vim-entusiasten?
Oh my god, jag vet inte.
Terminalcancer.
Fy fan vad mörkt.
Jag funderar hur vi skulle trigga varandra för det.
Det är ett lyssnarskönt från, tror jag,
inskickade någon som heter Subwoofer.
Eller som kallas för Subwoofer i alla fall.
Så tack för det skämtet.
Tack.
Jag tycker det var ett bra skämt att börja med idag.
För vi är båda lite slitna.
Ja.
För vi har liksom, vad var det jag sa igår? Jag sa att vi hade vallraffat.
Som väl är typ när journalister går undercover och låtsas vara någon annan än de inte är.
Det gjorde inte vi i och för sig. Så det kanske inte är så sämre.
Vi nästan vandrar för det. Genom att göra en liten uppföljning, eller lite undersökande journalistik från det vi pratade om i förra avsnittet.
Eller i halva förra avsnittet. Den här konferensen, eller inte konferensen, den här galan. Developers Day.
- Japp. - Så vi är tillbaka där.
- Japp. - Och du var ändå, det ska sägas, folk kommer ju tro att jag låg bakom det här.
Men du ville ju för det första klippa bort halva förra avsnittet.
Men sen var du ändå den som tog, som sa ja till det här.
Jo, men jag är mycket en person som tycker att man kan väl testa saker.
Och i teorin tycker jag att det låter som en bra idé.
Men i praktiken så inser jag också att jag alltid mår dåligt.
Men så därför säger jag ja till saker.
Och också så lever jag ju på hoppet om att jag ska ha fel.
Alltså jag lever ju på hoppet om att det ska vara helt annorlunda mot vad jag tror att det ska vara.
Så.
- Ja, ja absolut. Jag förstår det. Och typ igår ville du inte gå längre.
Men vi tog oss iväg ändå.
Och hur fan hamnade vi här? Jo så här.
Vi pratade ju om den här galan i förra avsnittet.
Och vi sa väl i stort sett att vi absolut inte skulle gå.
Men sen tökte upp en bekant till oss som hade biljetter över och bjöd med oss.
Så då sa vi först nej och sen ganska snabbt ja.
Ja.
Ja, men som sagt, till retis sett så lät det som en bra grej.
Alltså jag är ju också såhär, jag är ju väldigt svårt för att tacka nej till saker som innehåller gratis mat.
Ja exakt, alltså det var man ju ändå, jag var taggad.
Alltså som sagt, biljetterna kostade, vad sa man att de gick på? 1600 typ.
Åh herregud.
Och det skulle vara liksom trelätters middag, det skulle ingå någon fördrink och lite allt möjligt och sådär.
Såhär, om jag gör en superkort sammanfattning först på hela kvällen och upplägget så kan vi väl ta det därifrån.
Först var det en fördrink, vi var på ett ställe som heter Usine, jag har ingen aning om hur du uttalar det. Usine, ligger i Stockholm i alla fall.
Man kom dit, det var en fördrink, lite mingel, sen fick man gå och sätta sig vid bord, det var liksom runda bord, klassisk, vita dukar.
Och det var en konferensiär som hette Johan Öbrink, va? Om jag inte minns fel.
Frågade du mig om namn?
Ja, jag tänkte det.
Han heter väl Johan Öbrink?
Ja, han heter Johan Öbrink.
Han var konferentiärer eller MC eller vad man nu vill kalla det.
Och han skötte det väldigt bra, ska väl sägas.
Ja, absolut.
Bra med dålig gif.
och liksom uppskattade mycket bildspelen så att säga.
Ja, han skötte det. Han är ju väldigt erfaren och har kört massa presentationer och sådana här uppdrag tidigare.
Så det var inte så konstigt. Men han gjorde det på ett väldigt bra sätt. Det var väldigt mycket självdistans och allting sånt.
Så han liksom styrde kvällen.
Och det han styrde var ju då att egentligen nio olika prisutdelningar.
Och bara för att påminna oss själva om vad det var så tänkte jag att jag skulle ta upp det men sen tappade jag det bort.
Men vi hade liksom typ årets Open Source Contributor, årets CTO, årets innovation, årets inspiratör, årets konsultbolag, årets utbildare, årets freelansare och årets utvecklare.
Och sen slängde de in ett litet extrapris men vi kan väl återkomma till det sen.
Så det var egentligen det som hände och det var väldigt enkelt.
Som en klassisk priskala. Man läste upp någon motivering, man presenterade någon nominerade, läste upp en till specifik nominering på varför personen har vunnit.
Och sen...
Eller en motivering.
Och läste upp det och presenterade dom där.
Och...
Det är väl inte så mycket att säga om. Alltså kvällen, jag vet inte, man behöver inte säga så mycket om maten heller.
Den var okej, inte så mycket mer.
[Skratt]
Det var ganska mycket teknikstrul.
Mikrofoner som slutade funka.
Jag tror att jag är lite för mycket, jag vet inte, då är jag det.
Jag tror att hade jag skött kvällen så hade jag nog varit ganska missnöjd för att jag är för mycket perfektionist.
Ja, grejen är så här att det är svårt. Jag har bara anordnat mest student-event och lite meet-ups tidigare i min så kallade karriär.
Och i min upplevelse, jag kanske bara är dålig, men det är alltid saker som faller mellan stolarna som sen går att älta om att det kunde varit bättre, men missar det informerar om den här grejen och den här grejen.
Det är för mycket att hålla reda på. Man visste inte att ventilationen på kontoret stängdes av klockan åtta och så blev det jättevarmt så var alla svettiga.
Sådana grejer. Så jag hade ju nog inte varit så glad, men det är inte ofta jag är glad.
Nej exakt, och jag har egentligen ingenting emot att det strulade lite grann.
Alltså det strular ju alltid lite grann på events.
Och det är liksom första gången Developers Bay anordnar den här galan.
Men, så det får väl vara helt enkelt.
Men...
Men låt mig också bara säga att det är tydligt när folk har erfarenhet av MCing och sånt och inte,
för att vissa löser ju strul bättre än andra kan vi väl konstatera.
Absolut, absolut. Så var det verkligen. Vi ska inte sitta här och recensera individuella prestationer.
För det är fan ganska ointressant.
Men min känsla, om man har varit där och det har sålts in som vi ska fira utvecklare och det är temat på hela galakvällen.
så kändes det ganska mycket mer, för min del, som att det var lite så här, en klubb för inbördesbeundran
av folk som hänger med Developers Bay.
- Ja, alltså, och jag...
- Det var ju jättestort, det var ju jättestort freelancefokus.
- Ja, och jag är jättetrött.
Jag har ingenting att säga. Ja, jag har inget att säga.
Inget att säga.
Du kommer säga saker snart.
Men det var ett jättestort frilansarfokus, det måste du hålla med om.
Ja, ja.
Jag håller med.
Ja, för det var en typ av Anna Leijon som verkar supertrevlig.
Hon höll ju någon presentation om typ såhär, varför frilansaren är bäst-ish.
Men samtidigt satt det ju ganska mycket folk som inte var frilansare.
Men gjorde det det då?
Det vet ni, det kanske bara var vårt bord.
Vi hade ju ett bord där vi kände alla.
Isch.
Och ingen där var ju freelansare.
Men i och för sig, de utsåg ju årets konsultbolag.
Så det var väl fler konsulter där?
Ja, exakt. Det måste det ha varit.
Men var det inte också så här att freelansaren är bättre än konsulten?
Jo, det var den...
Jag vet inte om det sades rätt ut, men det kändes som att det var den liksom...
...hundermeningen som var i den prestationen.
Låt mig bara säga att jag kom ut från det här eventet, där många var så här ""Äntligen ett event för oss!"" och så vidare.
Jag mår ju sämre efter det här eventet i min yrkesroll och jag funderar helt allvarligt på att byta yrke.
-Tror jag. -Och du känner, är det...
Det... Visst, vi kan prata om det också.
Men det känns som att vi behöver lite mer kontext för att du går på en gala.
Du behöver kontext, du kan inte bara säga att du gick på en gala och kommer ut från att du vill byta yrke.
-Jo, alltså jag har mina orsaker. -Jo, men vi kan prata om dem.
-Hahaha, nej, nej det kan vi inte. Oj, jag har så lite att säga.
-Jo, men så här, jag tror att den stora biten, vi kommer inte att klippa bort det här sen så du vet.
Men det var ju så här, prisutdelningarna var väl som vi var inne på i förra avsnittet.
Alltså så här, de nominerade i alla priser var i stort sett män.
Eller, ja, om vi får gissa.
Och det var väl liksom...
Jag såg nog att de hade skrivit i någon kommentar på LinkedIn, tror jag, där de hade fått kritik om det här.
""Ja, men det här var de nomineringar vi fick in.""
Och det är så jävla trött, svagt svar.
För att om man driver och har en öppen nominering, du kan inte bara räkna med att
""Vi får in en representabel lista av nomineringar.""
Utan man måste göra lite insatser för att du kanske har bara nått ut till folk där du jobbar med en, till exempel.
Har du hört av dig till typ, inte fan vet jag, dator, pink programming.
Alltså något ställe där det kanske finns en annan mångfald än alla de här jävla områdena man har hört av sig.
Och jag tycker att det är så trött, nu börjar vi arg.
Men det är så trött på att man liksom ursäktar sig med ""Ah ja, vi gjorde vårt bästa, det var öppen nominering"".
Och så är det som en ursäkt som ska förklara allting.
Ja, nu vet du att du har gjort mig arg.
Alltså, nu vet du att du har gjort mig arg.
Men, ja, alltså...
Jag tycker inte att det duger, och jag tycker inte att det räcker, och...
Jag vill inte hoppa på folk, men jag är så otroligt trött på den här gamla visan att...
Men vi gav alla chansen.
Alla tog inte chansen.
Och då är jag såhär ""Nej, men vet ni vad? När vi pratar om att vi ska nå equality,
nu kan inte jag de här svenska orden, men vi pratar om att nå equality,
men för att nå dit kanske vi behöver jobba lite med equity.
Alltså, majoriteten som var där har kanske inte så mycket hinder för att ta sig dit på samma sätt, liksom.
Alltså, det behöver kanske stöttning för att hitta nya vägar och inte göra samma sak som vi har gjort dem i år efter år efter år.
Alltså det finns en såhär...
Åh, jag ska inte dra in allting men det finns ju en teckning om såhär att det är en bild på en vit, manligkodad person i kostym
som ska springa ett lopp som har liksom klar bana och så säger han ""Ja, vi kör en good old fight""
och så är det en kvinnligt kodad svart person som bara har massa hinder och taggtråd och bomber för att
vi är inte på samma, eller vi, de är inte på samma grundnivå liksom
så att majoriteten som det har fungerat på samma gamla visa år ut och år in
funkar inte på minoriteten och för att lyfta minoriteten och visa att det finns andra
då kanske man måste ligga i lite, eller åtminstone stå för att man inte låg i.
Det är vad jag tycker.
- Ja, jag tycker att det är en så jävla självklar sak, men det kan ju också vara,
för att jag har umgås väldigt mycket med dig, och du har lärt mig så mycket,
ska väl sägas. Och alla kanske inte har en Therese i sitt liv som kan liksom...
Det där är också helt fel, för nu är det som att jag lägger ansvar på att man ska ha en Therese i sitt liv för att utbilda sig.
Men det är inte allt vad jag menar.
Utan jag menar bara att man måste kunna ta lite ansvar och se till att man faktiskt förstår vad som är...
Det är inte så jävla svårt!
Alltså så här, om du ska ha ett event, och du ska försöka...
Det blir ännu värre när det är så här ""Vi ska försöka representera utvecklarkommunity, vi ska försöka representera branschen""
Och att det här är liksom ""Äntligen får utvecklarna en egen galakväll"".
Alltså det var ju, som du sa, det var folk på det här eventet som sa
""Ah fan vad det har saknats en sån här event för utvecklare""
Och jag satt där och tänkte ""Det här är typ det sämsta utvecklare-eventet jag varit på i mitt liv""
Och det är liksom, det är ingen, alltså
Och folk säger ""Ja vi hyllar alla, vi hyllar""
Jag känner mig så förminskad
Känner mig förminskad på så många sätt efter det här eventet
Det är liksom inte, jag vill inte vara en utvecklare efter det här eventet.
Jag är besviken och lite arg och trött. Trött är jag.
Ja, och vi ska väl brasklappa med att alla som vann priser förmodligen förtjänar det.
Vissa är svårt att veta för jag har aldrig pratat med dem.
Men till exempel vår poddkollega Fredrik Björman vann ju som årets inspiratör.
eller han och kodsnack tror jag man.
Och det känns ju extremt välförtjänt.
Absolut.
Jag vet inte, det är bara så jävla svårt
att lägga någon typ av vikt
vid såna här priser.
När det känns som att
den här jävla öppna nomineringen
det har inte varit någon typ av uppsökande verksamhet
antar jag, för de har inte sagt att de har gjort det.
Och de har liksom inte förklarat att så här gick det till
Så här gick det till, så här gick vi ut med hur vi försökte få in nomineringar och så vidare.
Det är samma problem som alla de här ""state of Javascript"", ""state of CSS""
Alltså de här undersökningarna som kommer ut varje år
har ju också det här problemet.
Det har blivit lite bättre på senare år.
Men det har ju problemet att förut så var det bara folk som hängde på Twitter och
var passionerade kring teknik som svarade på dem.
Så det blir en helt skev fördelning på vad resultaten visar.
Ja, men alltså jag tycker det här är så himla svårt för att jag tror att intentionerna var goda, de som vann och var nominerade och alla som var där säkert till toppen.
Ja, och jag tycker det, jag tycker inte det känns kul att liksom hålla på och tycka en massa saker egentligen.
Men alltså, men en del av mig vill vara ärlig också för att om ingen säger något någonsin då kommer det aldrig komma någon förändring.
Alltså, ska man bara ta det och vara glad?
Jag förstår att intentionerna var goda och jag förstår att många är jätteglada att det finns, och det är kul för dem.
Men, jag tycker ju att på det eventet så var nepotismen ganska stor, ganska tydlig.
Och det är inte heller så här avsiktligt kanske, men det var liksom personer som presenterade, var nominerade, vann från samma projekt.
Det var sponsorer som hade vinnare.
Och det kanske inte fel i sig, men pölen.
Vi säger alltid att it-Stockholm är liten, men riktigt så här liten är inte pölen.
Det var dessutom inte bara Stockholm, det här var ju Sverige.
Ja, exakt. Det kändes ju som att, vi pratade lite om det i förra avsnittet också,
att vi har inte sett någonting om det här eventet,
förrän jag råkade springa på det typ två veckor innan det var då.
Och det tror jag också är någon typ av indikation på att de här nomineringarna har fått in så många nomineringar helt enkelt.
Och jag tror att de nomineringar de har fått in är från bolag som redan samarbetar med Developers Bay för att Developers Bay har kunnat pusha det till folk de känner.
Ja, för att hos min kund och på mitt bolag, ingen har hört talas om det här.
Någon kanske, som inte var utvecklare utan som hänger mycket med kontakter.
Jag fattar fortfarande hela grejen, man måste börja någonstans och så vidare och så vidare.
Men som du var inne på, vi skulle kunna skita i det här, vi skulle kunna ha gått på det här, vi skulle kunna ha sagt att det var helt okej, vi tyckte inte det var superbra.
Vi går vidare i livet och så pratar vi inte om det igen.
Men när det så tydligt är att vi vill köra, vi ses nästa år.
Anmälan var väl typ redan öppen till nästa års gala.
Och inte att vi har ett ansvar, men jag tror att om det ändå fanns folk som tyckte att
""Ja men fan, det här är ett event som vi har saknat för utvecklare.""
Ja men om vi sitter och säger det här så kanske det blir bättre nästa år.
Någon grad. Och om de ändå kommer fortsätta köra det så skadar det ju inte att folk kan få lite feedback och höra vad vi tycker.
Nej, jag älskar inte utvecklare feedback. Inte det är det bästa jag vet.
Tur att det kändes som att det inte var jättemånga utvecklare som drev eventet.
Nej, det var det inte. Också att du är så nöjd nu för du vet att jag blir arg.
-Visst är det det? -Nej, jag är inte nöjd för att det blir arg.
Jag tycker att det blir bra innehåll. Hallå?
[Skratt]
Nej, men...
Sen har vi, alltså så här, jag tycker kanske det största problemet
som också kanske är lite svårt att prata om, för det känns absolut inte som att det var meningen att det skulle bli största problemet
eller finns liksom inga onda intentioner bakom det, var det här extrainsatta priset.
Och det kändes väldigt sent påkommet.
De sa att det inte finns manus, utan att de satt in ett extra pris.
Och det var då att en person som var där som var nominerad i årets utvecklare men inte vann.
Utan då var det ett extra pris som de hade sett in som var ""Heroes Journey""
Som var typ såhär ""Ja men den här personen har gjort ett
väldigt liksom resa"" och då var det typ att personen hade flytt från Ukraina som jag förstod det
och sen kommit till Sverige, skolat om sig till utvecklare och jobbade som utvecklare nu.
Och det finns ju några saker här innan man går vidare. Det ena är ju att
Vilken jävla duktig utvecklare det måste vara om man blir nominerad till årets utvecklare
ett år eller vad det nu var efter att man har börjat jobba.
Det känns som att man måste vara extremt duktig.
Och ingenting ska falla på personen såklart.
Men det var bara en reflektion jag hade.
Men det stora problemet med det här var ju då att
alla vinnare var män, men det här extrainsatta priset
hon som vann det var kvinna.
- Alla personer nominerade i alla kategorier var män.
- Ja, förutom... exakt.
Och det får verkligen inte ta ifrån någonting från det här priset.
Jag tycker det var väldigt fint. Hon höll ett väldigt fint tal på scenen mot priset.
Som kanske var liksom...
Jag tycker att det kanske var kvällens liksom...
Där det hände någonting i det här eventet som gjorde att man kände något.
Och...
Jag tycker det blev så jävla skevt när man vet att hon var nominerad i något annat, vann inte det.
Alla som vann var män och sen har de ett extra insatt pris som råkar gå till en kvinna.
- Alltså det här är som när man har ett öppet sår och så sätter man inte på ett plåster utan bara en tejp.
Och sen så rycker man den tejpen så har man bara gjort ett större sår. Lite så kände jag.
Jag tänker utveckla det här, för jag vill inte heller ta ifrån den här personen någonting.
Absolut inte.
Mycket välförtjänt.
Men!
Om vi ska tänka lite på det här.
Från liksom, med andra glasögon.
Så ett.
Det är så sent påkommet.
Alltså när man fick in nomineringen,
om man hade så här, ""ja men den här personen nominerades till den här kategorin"".
""Ja, men vi såg de här nomineringarna och så insåg vi att vi vill ha det här extrapriset.""
Ja, absolut, men det är liksom...
Ja.
Det är också svårt att säga det här utan att det känns som att jag kritiserar personer,
och det är inte meningen, men vi måste bara fundera lite på problemet kring det här.
För att det här för mig är...
Jag var nästan... När de började prata om det, jag bara ""Nu kommer det, nu kommer det årets kvinnliga utsättare.""
Alltså, det var liksom...
Ja, men det känns som att man så här insåg att ""Okej, men shit, hur ska vi få in mångfald i det här?""
""Ja, vi lägger till ett pris.""
Och då...
Det känns som att personen kanske till och med var nominerad som finalist i kategorin för mångfald.
Mer...
Jag ska inte säga, hon kanske är en svinduktig utvecklare, jag vet inte,
Men jag vet inte vilka parametrar vi jämför heller, det kanske bara är rent driv liksom.
Men det är kanske svårt att med så lite utvecklare erfarenhet, vara bästa utvecklaren.
Jag vet inte.
Men, det som också har hänt här, att det finns en kvinna som har vunnit pris på hela den här galan.
Det är ett specialpris och det är också tokeniserat.
Och med tokeniserat menar jag, att typ i filmer och serier och någonting,
När det är till exempel kvinnor i mansdominerade yrken så måste det alltid vara något speciellt med dem för att de ska kunna vara en huvudkaraktär.
Till exempel, du kan inte bara vara en svinbra polis och kvinna. Du är en svinbra polis som är kvinna och har autism.
Bron.
Eller du kan inte bara vara en tjej som är svinbra på datorer, då måste du vara någon typ av emo, superduper konstig brud eller bara älska små seriefigurer.
Du kan aldrig bara vara en vanlig person.
Och det kan majoritetsrollerna, alltså de från majoritetsgrupper kan vara det.
Det är likadant för när man drar in andra etniciteter och raser och sådana saker.
Det är en tokeniserad grej.
Så att om vi ser det här från ett perspektiv där vi har,
""Okej, vad kul att det finns den här Developers Day-grejen och priser.""
""Och vad kul att jag kanske kan hitta en förebild här.""
""Ja, men den enda kvinnliga förebilden som finns att se upp till här då""
""har kommit över sådana otroliga svårigheter i livet, så jag kommer aldrig ha en chans.""
Det är vad vi har sagt.
Det är vad vi har sagt!
Och jag känner mig som ett svin för att...
Det liksom känns som ett personpåhopp och det är inte menat.
Och jag vill inte heller ta ifrån människor att de vill göra en fin sak från någon som faktiskt har haft enormt mycket driv.
Men alltså om vi bara ska se på det...
För att om man vill skapa det här eventet som är för alla, då måste man också, tycker jag, ta lite ansvar.
Om man säger sig vara ansiktet utåt för branschen, då måste man fan ta lite ansvar för branschen och se till att skapa förändring, inte gå tillbaka till gamla hjulspår.
Jag tycker, som jag har tänkt på lite nu när vi spelar in, är att om det här eventet hade varit brändat som typ ""Det här är Developers Days partnerdagar""
Då hade det varit noll problem. Det hade kanske varit problem fortfarande med mångfalden och allt sånt där, men det hade varit mycket mindre problem när man inte påstår att man representerar branschen.
Nej.
Det är där som det blir problemet, när du kliver in i rollen och säger att det här ska vara den årliga galan för utvecklare, vi lägger den på internationella utvecklardagen, som jag tror att det var.
Och vi säger att det här ska vara återkommande varje år, vi ser så mycket fram emot att ha det här som en återkommande punkt där vi firar utvecklare och det här extremt trötta uttrycket superhjältarna eller hjältarna inom utveckling.
Då är det som du säger, det handlar om att du måste ta lite ansvar för att se till att den här kvällen då representerar branschen.
Istället för att bara vara en kväll där man sitter och hyllar sina partners och liksom inte har tänkt igenom det överhuvudtaget, vilket det kan kännas som nu.
Nej, och jag menar, bara att jag gick på det här eventet och vi upprepade tillfällen fick höra, inte alla, och inte supermånga, för att jag är inte en minglare, men ändå fick höra ""Jaha, är du också utvecklare? Är du frontend?""
Nej, fullt sagt. ""Jaha, vadå för språk?"" Ja, började med Java. ""Kan du Java?"" Fick du höra det här?
Nej nej gud jag tror inte någon, en person frågade mig vad jag gjorde och då sa jag typ ja en fronthand och då sa de okej.
Ja men var det någon chock?
Nej nej nej.
Jaha.
Nej gud nej.
Och jag är såhär.
*Suck*
Mm.
Och det, ja nej jag har inte med, alltså jag bara nej.
Nej.
Jag vet inte, jag tror inte att vi har så mycket mer att säga. Jag hade två saker som jag tänkte på, eller en sak som jag tänkte på.
Det var ett företag som sponsrade som pratade lite på scenen och jag, asså vi ska inte såga dem, men jag tyckte det var så jävla kul att de gick upp och pratade om.
Asså jag tyckte det var så misslyckad pitch till, för de pratade liksom om varför man skulle jobba med dem och så började de prata om att
""Men vi jobbar mycket med det här familjekonceptet""
Och då, och jag bara ""Vad fan, vem säger folk så fortfarande?""
Jag vet inte.
Men vi skulle ju inte hacka på individuella grejer.
Nej jag vet men det var bara just den lilla detaljen.
Asså jag vet inte, mitt bolag har väl också pratat om familjkänsla och skit förut.
Jag tror att vi har slutat med det.
Men jag tycker det är så jävla trött.
För att särskilt i de här tiderna som det varit nu när folk har blivit uppsagda,
det har varit mycket varsel, det har varit en ganska kaotisk tid.
Att då jämföra med familj.
Om man är en familj, det är inte så att det går lite...
Vi har lite kämpigt i familjen nu.
Du får faktiskt lämna familjen. Du får gå.
Och sen hörs vi aldrig mer.
Det är också det som är kul, för det beror ju helt på vilken familj du pratar om.
Ja, jag vet! Jag är så jävla...
Åh nej, vems internet är dåligt?
Jag vet inte, jag är så jävla skadad av att jag kanske har en trygg uppväxt i min familj.
Men...
Men...
Nej, jag vet inte. Familjekonceptet, jag tycker det är en svag parallell att dra till arbetslivet.
Och en till grej som jag kom på, som jag också måste säga.
Alla som vann fick ju någon diplom.
Fattade du grejen med det? Att det var några jävla, det var några bolag, jag kommer inte ens ihåg vad de hette längre,
som sponsrade diplomen för att det var någon blockchain-grej också.
Jag visste att det skulle...
Det kändes som att det var pricken över it.
Det kändes som att blockchainen är så jävla död.
Men här levde den fortfarande, i den här lilla pölen.
Låt mig bara säga att vi är så otroligt on brand.
Du säger ""blockchain"". Jag är så här ""kvinnliga priser och förbilder"".
Vi pratade ändå i 25 minuter om allt som sög på riktigt.
Då kan jag i alla fall nämna att det var blockchain-diplom, vilket jag tyckte var väldigt kul.
Alltså det här är det värsta jag har gjort.
Alltså nu, klipp allt igen och jag säger upp mig från podden och yrket.
Nej, nästa vecka är vi tillbaka med ett avsnitt där vi inte kommer vara så här negativa.
Vi får se.
Men vi kommer inte prata om någon personer tror jag nästa vecka.
Det kan jag lova.
Nej, men jag kommer också...
Det är han, David Heinemeyer Hansson, DHH på Basecamp.
Det kanske är dags att prata med honom igen faktiskt.
Vi får se.
Alltså jag byter yrke nu.
Så du får hitta en annan utvecklare och ha den här podden med.
Nej, jag tror att vi får se hur det här faller ut.
Ja, jag kan ju inget annat.
Exakt. Toppen att ni lyssnar hörni.
Vi ska runda av nu innan det här drar ut på tiden.
Kom ihåg förresten att skicka in frågor till oss om ni har några frågor.
Vi behöver fortfarande fler.
Och undrar man någonting annat så är det väl bara att höra av sig.
Vi finns som vanligt där poddar finns.
Och vi säger väl så.
Ja visst.
Bye bye.
Hej då.
Ha det jättebra!
Tack för mig!
