80. All-fucking-in-obsessed-focus-get-shit-done-mental-mode
lyssna! 
Via en trasig fot och kort passus om att vi åter igen är i en trött period av podden så snackar vi om LinkedIn, det var bättre förr-gubbar, att aldrig ha en analysfas, att vara död utan att vara död samt AI-domedagsprofeter. Dessutom en hel del om grejer med stort G, att vara emo på Facebook, Goblin Mode, att vara en person på LinkedIn, slutet av podden och mycket mycket annat.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Länkar
Avsnittets skämt:
What do you call a manager that is barbecuing?
A steak holder
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) Vad kallar du en manager som barbecuerar?
Eh, fan jag vet inte.
En ""stakeholder""?
Nej, nej.
Jo!
Det var ju väldigt bra, det var så bra.
Exakt, det här är jag väldigt stolt över, det kom till mig nyligen.
Det förstår jag verkligen.
Gud vad jag ansträngde mig också för att knäcka den.
Bara för att du gjorde det förra veckan.
Hahaha.
Är det en prestigegrej nu?
Det kommer liksom inte bli en ""Vi skrattar"" skämt snart.
Det kommer bara vara lite av ett sväv som vi inte kommer på.
Vad har punchlinen här?
Hahaha.
Jag var äckligt road av mig själv när jag kom på den här.
Vilket är att det börjar bli ett fruktansvärt personlighetsdrag.
Så jag måste vid något tillfälle lägga ner.
För att så här kan vi inte ha det.
Jag tror att det är en personlighetsdrag som ändå poddens lyssnare uppskattar enormt.
(skratt)
Ja, det uppskattas inte hemma kan jag ju säga.
Nej, men det behöver ni inte göra. Fredrik han överlever.
Välkomna hörni till ett nytt avsnitt av asdf.
Jag sitter som vanligt i en så fruktansvärt varm garderob nu för tiden.
Alltså det är helt sinnsjukt.
Om ni hör en dunn så dras ni inte särskilt för att jag har svimmat av syrebrist.
- Ja, eller för att du har pajat din fot. Något så oerhört.
- Ja, jag skulle... - Inte så oerhört, men hyfsat.
- Jag tror ju inte att den är bruten. Jag har inte kollat upp det här.
Men jag...
Jag skulle bara gå ner för en trapp igår.
Och lyckades missa sista trappsteget.
Jag sätter ner foten, den vrider sig 90 grader.
Så att, skriker jag av smärta och sen går jag upp, lägger mig på sängen, tar en bild som jag skickade till dig.
Och den bilden, det ser ut som att jag har liksom en...
Någon kompis av mig sa att jag hade ett bröstimplantat på foten.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den.
Och den flög, men stor jävla knöl var det i alla fall.
Jag vet inte, jag får upp en bild från serien Brooklyn Nine-Nine när de var påskjuka.
Det får jag upp.
Ah, just det.
Ja, ja, absolut.
Du har ju den bilden till god hos dig.
Smal referens.
Smal referens, absolut.
Smal referens.
Men jag, absolut, min fot gör ont så in i helvete.
Så att om ni hör massa ljud så är det förmodligen jag som sitter här och stönar av smärta.
Men podden ska ut, så är det fan.
Ja men jag förstår inte varför. Alltså nu är det så här, nu är vi igen tillbaka till perioden. Vi är så trötta. Vi är så jävla trötta. Vi har inte ens någonting.
Och det är så kvavt så jag kan inte ens andas. Jag förstår inte vad vi håller på med.
Det är sommar, vi är tillbaka på de här låga energiavsnitten som kommer varje år.
Innan det kickar igång igen i höst.
Men folk får vara beredda att juni och juli avsnitten, de kommer inte hålla så hög kvalitet.
Vi hade ju också kunnat ta ett break.
Nej, nej, nej. Sånt sysslar vi inte med.
Nej, okej. Så det här får liksom följa med i hängmattan.
Samma energinivå, alltså lite mellow.
Exakt, exakt så. Det här var inte alls vad vi skulle prata om egentligen, men i och med att det kom upp på kodsnacks slack, det är ju fler som hänger där, men det finns ju en slack som heter poddsnack där kodsnack lyssnar och vi typ hänger.
Och då var det någon som pratade om mobbprogrammering idag, eller var det igår. Och av det så blev det på mig idag att jag under förra veckan var ute och vevade på LinkedIn. Jag vet inte om du såg det.
- Jo då, oj vad jag såg det.
- Det var en gammal kollega till mig som höll uppe att hon hade hållit någon workshop innan modprogrammering.
Och då var det någon som var inne och kommenterade där, som också...
Det här känns inte som förtal, jag hoppas inte det, använder vi inte.
Han heter *****, han...
- Men säg inte namnet då!
- Okej, jag bipade, jag bipade.
Han var in och vevade och var verkligen så här...
Det var bättre förr. Alltså jag har liksom aldrig sett en person som är mer den här liksom old man jell set cloud mimen personifierad känns det som.
Han var väldigt mycket så här, ja men vadå det är det alltid det som ni säger man tjänar på att göra i mobben eller i mobbprogrammering.
Det har man väl gjort under analysfasen.
Vad fan pratar du om?
Alltså jag kunde liksom inte låta bli att lägga någon syrlig kommentar.
Nej, men jag såg din surliga kommentar. Alltså jag skummar lite vad han pratar om, men jag blev också väldigt trött av att läsa det han skrev.
För att alltså jag är så här, jag har nog aldrig haft en analysbas i hela mitt liv.
[Skratt]
Nej, det var liksom det att man har analyserat systemet innan så att man vet vad man ska bygga.
""Välkommen till verkligheten på det hela vänster!""
Jag vet inte.
Alltså det kändes så jävla...
Det var liksom ett...
Han kanske sitter i någon helt annan kontext
där man måste göra det.
Alltså jag har ingen aning vad han gör
för sitt jobb.
Jag dömer honom helt och hållet utifrån
min lilla, lilla interaktion
i den här LinkedIn-tråden.
Men...
Det kändes bara som att han liksom kom från
20-30 år sedan
och tänkte så här ""Ja men först ska man analysera
alldeles en stund sedan så man har gjort alla beroenden
Och sen är det ju bara att skriva lite.
Han pratar också om att utvecklarna skriver typ bara kodsnuttar.
Och man bara, okej.
- Ja, alltså så här, grejen vad jag tycker är att han får tycka vad han vill.
Alltså självklart, varje individ får tycka vad de vill i den aspekten.
Men alltså det jag läste var ju att han var ju extremt otrevlig mot individer och typ idiotförklarade dem.
Och var bara liksom svinig.
Han skrev också till min gamla kollega, skrev han någonting i stil med ""ja men jag har lite kurser att rekommendera om ni vill lära er de basala kunskaperna som krävs för att kunna programmera"".
Min gamla kollega har jobbat mycket, mycket längre än mig.
Ja, det var inte trevlig stämning, det var inte god stämning.
Nej, det var ingen god ställning.
Jag tror att min kommentar var inte jätte elak heller, men jag kunde inte låta bli att kommentera någonting i stil med såhär
""Ah, vad bra, nu vet jag vem jag inte ska vilja jobba med i framtiden och vilket bolag.""
Jag läste den i mitt huvud såhär, det bara ""WAAAAUUW""
(skratt)
Exakt så.
Skitsamma, det var inte det jag tänkte prata om.
Fick du någon svar?
Jag tror att han anmärkte på någon grej jag skrev och lät bli att svara på 75% av det jag skrev.
Sen orkade jag inte mer. Sen insåg jag, varför engagerar jag mig i det här för? Varför interagerar jag?
Det är varmt och soligt ute, så jag gick ut och bada istället eller något.
Ja, det var lite oklart. Men jag kommer ihåg att jag gick in på hans profil, att han var en sån där positiv, entusiastisk person,
beskriver han sig som också, som älskade att jobba med team.
Det finns ju människor till allt!
Ja, asså, ja, nej men asså jag, jag, LinkedIn är ju ett ställe där jag föredrar att inte spendera min tid.
Asså det är också helt orimligt för att jag kan bara inte vara på LinkedIn men jag blir helt, jag blir så provocerad.
Asså idag, det är bara så här, du, asså kontakter likar saker och så dyker det upp.
Jag har ingen aning om vad personen är, men personen bara är så här ""Jag kommer vara out of office från LinkedIn""
Jag bara ""Aha, va? Va?""
Så bara ""Ja men jag har haft det körigt och det har varit härligt och jag kommer vara out of LinkedIn till August D""
Och jag är så här ""Är det här en grej nu? Gör vi det här? Varför händer det här?""
Jag är så här...
Och han som lade upp att han var död som en grej!
Och sen i slutet bara ""Nej jag är inte död, kommentera varför du uppskattar mig"".
Alltså vad är det som pågår?
- Åh... - Nej jag vet inte.
Alltså LinkedIn har ju, det har ju spårat ur för att det är någon typ av så här karriärsnätverk
och det drar ju till sig de värsta människorna som finns.
Och det är så enkelt, alltså så här, jag känner ju folk som lägger upp saker på LinkedIn
och liksom är så här ""Ja men de lägger upp hyfsat fettiga saker"".
Men det är ju ett nätverk för att man vill göra karriär.
Det är det enda man gör där.
Eller bygga brand eller vad man ska göra. Det är typ enliga, alltså annorlunda att jag postar någonting på LinkedIn,
är ju någon typ av bilder man ska bygga något litet brand om sig själv för att det ska vara någon gång i framtiden ha någon nytta av det här.
Ja, absolut. Absolut.
Men alltså fortfarande, hej, jag är död.
Nej, det var ett skämt. Kommentera varför du tycker om mig. Alltså det är, det är långt.
Det är så långt, kom det från det här Twitterkontot som lägger upp bizarra LinkedIn-grejer?
Ja, precis vad jag skulle säga.
Det är ""Livet på LinkedIn"" tror jag på Twitter.
Och det är så jävla sjukt.
Alltså det är liksom, jag vet inte hur jag ska förklara.
Hur...
Okej, nu bara gick jag in på ""Livet på LinkedIn"" på Twitter och nu är det dålig radio.
Men...
Alltså, någon person har då lagt upp och skrivit
""Ni som följer mig här vet att jag vanligtvis pepprar ut Linkedin-sanningar""
Alltså, redan här.
Redan här håller man på att gå sönder.
Och sen står det ""Ofta flera om dagen""
""Ofta med budskap om att förverkliga saker""
Ofta med budskap om att få saker att hända.
Mm.
Men den senaste tiden så har det varit radiotyssnad.
Inte ett pip.
Why, you may ask?
Vill du gissa vad som kommer härnäst?
Nu står det bara...
Ehh...
Det... det var utbränd.
Nej, det står bara...
Fokus, fokus, fokus...
Nej!
Nej!
Nej!
Nej!
Nej!
Nej!
Nej!
Nej!
Och nu blev det högljudd.
Asså jag är ledsen och jag känner att jag är ute och vevar för mycket nu men det här provocerar mig
Till liksom
Aaaa
Ibland känner jag asså om man skulle skriva en såhär du vet jag skulle vara
Åh fantastisk morgon
Redan ute och sprungit ett sex mil på morgonkvisten
Tog en kall dusch för så att kroppen riktigt kommer igång så jag är redo för dagen
Så nu ska vi köra fokus
Hela dagen
Jag ska stänga ner allting och bara kötta kötta kötta
Det är det som ger resultat.
Vi hörs i etern.
- Ja, exakt så.
Inlägget fortsätter, och jag kommer inte släppa det här förrän jag kommer igenom hela inlägget.
- Nej, men...
- Efter att det står ""fokus"" och ""white space"" mellan såklart,
så att man verkligen ska få poängen att gå in, att det är fokus.
Fokus. Fokus.
Då står det ""Jag har låst in mig, bygger värde för mina kunder,
Bygger nya grejer. Grejer, grejer. Grejer med stort G.
Alltså, vad känner? Förlåt om du som har skrivit det här, lyssna på det här.
Det är ingenting personligt mot dig, men snälla sluta skriva sådana jävla pretentiösa inlägg.
Men, sen fortsätter det. Efter att han då har skrivit ""grejer med stort G""
Då står det ""Slay some dragons""
Varför?
""Riva ner murar""
""Vända upp och ner på saker""
Och sen står det
Så
Efter detta livstecken så tar jag två djupa andetag
och simmar ner under ytan igen
Ni som känner mig vet vad det handlar om
Och sen kommer det här
Vårt avsnitts, det här poddavsnittets titel
Känner jag nu
All fucking in, obsessed, focus, get shit done, mental mode. Vi ses.
- Alltså, ja... - Det är så sjukt. Jag kan inte förstå hur folk kan sätta sig och skriva det här på LinkedIn.
Alltså jag har också skrivit liksom, pretentiösa, världsfrånvända saker ibland.
Men ofta gör jag det med liksom, jag vet inte, glimten i ögat och någon typ av självdistans.
Det finns ju inte här.
- Nej, alltså jag försöker att vara en god kamrat.
Men alltså det är få saker som provocerar mig så mycket som det här.
Och jag vet inte ens varför. Jag kan också bara, precis som alla andra grejer,
Jag kan också bara inte titta, inte följa.
Men det är som att, alltså hur mycket man än städar på LinkedIn och så mjutar det grejer,
det slutar aldrig komma.
Det bara är så här, tonen på det här stället är liksom som den här du läser hela tiden.
Och jag blir så här, men vem är det som uppskattar de här grejerna?
Nej, jag vet inte. Jag vet inte ens hur vi hamnade här, men jag är liksom...
Det här var, vi skulle prata om helt annat men det här är minst lika roligt.
Nej men, och alltså så här, det här är ju en kategori.
Sen finns det ju även den här nya kategorin som vi kanske har varit in på och snuddat tidigare.
Jag sa att jag aldrig mer skulle prata AI.
Men, alltså de här jävla AI-domedagsprofeterna, och då menar jag inte domedagsprofeterna som säger att AI kommer att förstöra världen utan
domedagsprofeterna som är typ så här
""Om du inte hoppar på AI-tåget nu så är det för sent, ditt bolag kommer gå under.""
Ja, du måste ju lära dig att jobba med AI, inte mot AI, annars sjunker du.
Här är sju saker du måste göra idag för att komma igång.
Ja, alltså det är så här, om jag, jag har ju fortfarande ibland att jag får så här symptom på att jag blir utbränd, liksom, då måste jag backa.
Min kropp bara skriker, och det är ju ofta.
Gå in på LinkedIn, och så är jag bara ""Ähh, måste stänga ner, gå därifrån, aldrig mer titta på skiten"".
Alltså, få panik.
Det är så stressigt ställe.
Det kanske är det som borde skrivas ut till folk som blir utbrända. De blir bannade från LinkedIn.
Ja, men så här ""trigger warning"", ""skryt om hur mycket jag jobbar"".
Ja, verkligen.
Jag tycker det här inlägget som jag läste precis är att han pepprar ut LinkedIn-sanningar, ofta flera om dagen, bla bla bla.
Och sen den senaste tiden har det varit tyst.
För att han har byggt värde för sina kunder.
Man funderar ju ändå lite så här.
Så du menar att innan, när du pepprade ut
LinkedIn-sanningar,
du byggde inte så mycket värde för dina kunder då?
Eller, alltså...
- Åh, men nej.
Åh, det känns så taskigt att hänga ut någon person.
Alltså förutom den här personen som skrev att han var död.
För det är fan...
- Jag vet inte. Jag har ingen aning om vem personen är bakom det här.
Men han är ju tänkt på Twitter redan.
Twitter redan och det är bara där jag läser.
Det är där jag hänger.
- Ja, det är sant.
Åh, Gud.
Det är också så här, vanliga sociala
medier, nu kom så här, Hot Girl Summer
eller fan det är bilder på mat och grejer, men LinkedIn
det kommer vara en miljon bilder på
typ fötter och böcker. - Jaha, Gud ja.
- Checkar ut, tar
sol, laddar upp
för kommer en otroligt
spännande höst. Är du redo?
Ja, absolut.
Nej, det är...
Alltså, alla som lyssnar borde verkligen gå in och kolla det här.
Även om man inte har Twitter så kan man gå in och läsa ""Livet på LinkedIn"" på Twitter.
Det är faktiskt fruktansvärt kul.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt till alla som älskar LinkedIn.
Jag gör verkligen det.
Jag försöker att inte bli provocerad, men jag är också en extremt...
Jag är en så kallad känslomänniska, det är därför jag egentligen inte bör kolla på sport.
Lägg inte in, lägg upp det här om du vill, gör det.
Men då får man fan stå ut med att det sitter två obetydliga personer i en podd och hånar den också lite grann.
Ja men det är så sjukt, det är dock att jag kollar på mina gamla Facebookinlägg från när Facebook var nytt.
-Hohohohoho! -När man skriver ""Jag äter pasta"".
Nej, jag var mycket mer emo, attention-seeking, vidrig.
Ja. Jag vet inte. LinkedIn har ändå gett mig visst värde vid några få tillfällen.
Typ jag tror jag hittar nåt uppdrag genom LinkedIn och lite såna här saker.
Men är det värt allt det andra? Jag vet inte.
Och hur skulle man få ut för dig som du säger? Jag är också där.
Ibland får jag nog ryck och så går jag in och så bara...
Scrollar man fina lite grann och blockar alla jävla idioter som...
Man inte vill se där.
Och ändå kommer ju upp lika mycket skit.
Ja.
Det tar aldrig slut.
- Vet du vad det känns som? - Vänta så så här...
Det känns som att LinkedIn är det sista stället där de liksom inte har...
Lärt sig, eller så här, det är det sista stället där de inte har arbetat bort att man kan liksom
Gama, eller att du kan lura algoritmen.
Det känns som att alla gör likadant. Att du så här, klicka på den här, här, jag lägger mina sju saker i kommentarerna.
Och så vet man att folk har FOMO när de ser ett litet inlägg så klickar de på kommentarerna.
Eller typ att folk lägger upp så här, hej, jag har tagit fram en rapport
som säkert är en pdf på typ tre sidor som tog liksom en kväll att göra.
Och så skriver de ""Vill ni ha den här rapporten, skriv en kommentar.""
Istället för bara ""Men länka den då.""
Nej, nej. Det är bara för att de ska ha spridning.
- Jag vet och det är så sjukt att det alltid faktiskt går in såhär...
""JA!""
- Ja...
Ja, och jag ska verkligen säga, jag har varit lockad.
Alltså det har kommit någon gång när någon har lagt upp såhär ""Ja men här är den här grejen.""
Som kanske tilltalade mig just den stunden och sen var det såhär...
""Ja, kanske skulle jag göra... Men jag orkar! Jag skulle aldrig skriva en kommentar.""
Hade de länkat den, då hade jag läst den.
- Ja.
Alltså jag hade jättemycket där jag svarade på emojis om hur jag föredrar att jobba under pandemin.
- Mm. - Fanns det ingen bättre för mig.
Det var så här, tumme upp för det här, och hjärta för det här, och hjärta för det här.
Alltså roade det mig så mycket att de alltid hade tumme upp som ett alternativ.
Folk fattar ju inte det här, de bara trycker på like.
- Ja, ja. - Det var ju helt skev fördelning.
- Hahaha. - Sånt roade jag mig med.
Men det där, det känns också som att du körde liksom, det var en liten lobbykampanj.
För det var typ såhär ""Aa vill du jobba på hemma eller vill du jobba på kontoret?""
Och jag ba ""På kontoret ska jag absolut inte svara. Hemma menar jag""
Nej, hemma. Ja, absolut så var det. Alltså varenda jag såg var bara ""Hemma, hemma""
""Ni måste förstå verkligheten att det är såhär vi vill ha det, folket vill ha det såhär""
Ehh, ja. Nej men jag vet inte, jag sitter här i min kammare och jag vet inte, vad, jag är för en jävla människa.
Jag börjar känna mig som en galen chattin typ.
Men alltså, vad heter det? Goblin mode? Det är typ snart jag.
- Goblin mode? Du tappar mig. - Ja.
Är det mode? Jag vet inte.
Det är... De pratar om det i Flashback Forever.
Man bara går all in i liksom...
Du är bara hemma. Allt är totalt förfall och dekadens.
Och du är liksom...
Du tar inte hand om dig själv eller livet. Du är bara i goblin mode.
- Mm. - Det är så djupt ner i hålet. Du kan komma liksom.
Goblin mode är en neologism för avvisande av samhällets förväntningar på ett hedonistiskt sätt utan oro för ens självbild.
Ja, det är väl typ så. Djupt ner i hålet.
Ja, jag fattar. Det känns väl som någonting folk skulle må bra av. Jag säger kanske inte att man ska gå all in.
Men att alla kör liksom, jag kör 50% goblin mode.
Jag bryr mig inte riktigt lika mycket om folks förväntningar på mig.
Alltså så här, tittar man på...
Alltså tittar jag på mig själv, så tror jag att en av...
Ah, det här... Nu är jag ju en person på LinkedIn.
Men alltså, jag tror att en av mina superkrafter...
- Du är ju... Du är ju nosar på personen på LinkedIn ändå. - Jag vet!
- I tid och tid. - Jag vet, jag vet, jag vet.
Men jag gör det med självdistans och jag gör det med lite, lite självhat.
Jag tror att en av mina superkrafter är att jag bryr mig väldigt lite om vad samhället, om man ska generalisera, tycker om mig.
Sen är det klart att det påverkar mig, jag tror fortfarande att det har påverkat mig på ett strukturellt sätt.
Jag sätter väl på mig vissa kläder för att jag tycker att de är snygga och det kommer från någonting.
Men jag tror ändå att jag är ganska duktig på att bara ignorera vad folk har för förväntningar på mig och vad de tycker om mig och sen göra det jag tror själv på eller det jag tycker är bra.
Och jag tror att för att vara lite LinkedIn-aktig så är jag en av mina superkrafter. Fy fan vad töntigt.
- Jag är ledsen att behöva säga det här Anton, men vår relation är slut nu. Det är liksom...
- Jag ska gå. - Det var fint så länge det var det.
Men alltså nu är vägs ände är här.
Skulle jag vilja säga.
Podden tar slut för att jag säger att jag har en superkraft.
Det var där det tog slut.
Jag vet inte vad jag är på för humör idag.
Alltså jag har haft det förra veckan, det var bara sommarfester och fester.
Och jag har inte varit ute på fyra år.
Jag är helt förstörd. Det kan vara därför.
Men låt mig också säga det här med Goblin Mode.
Jag fattar att du kan dra paralleller till det och inte bry sig så mycket om samhället, men jag lärde mig om Goblin Mode i Flashback Forever podden, där de läste in Flashback-drådar om Goblin Mode.
Så jag tror att det finns en annan nivå också som inte är riktigt utanför samhällets dyckande, utan det är mer såhär ""jag pissar i en flaska vid datorn för att jag inte skulle behöva lämna den"".
Alltså, det är liksom, det är ner i hålet så.
Dekadensen är på topp.
Det står att Oxford Languages har utsett Goblin Mode till årets ny ord 2022.
Ja.
För det var nog mycket en sån här pandemigrej också, att folk bara all in i Goblin Mode.
Går aldrig ut igen. Kommer aldrig duscha, aldrig tvätta kläder, bara sitter hemma.
Ja, men det låter ju, för mig så låter det ganska härligt, men det låter härligt typ när man säger ""ja men nu kör jag en Goblin-mode-helg"".
Ja, typ så.
Det är som jag skulle behöva den här veckan, efter att jag var ute, jag har pratat med människor, det har varit, det har varit, ja.
Du har kämpat?
Jag har kämpat.
Jag tycker det är spännande, men jag skulle ju...
Fan jag vet inte, alltså så här...
Jag ska cykla tillbaka...
Gud, nu håller värmen på att stiga mig åt huvudet.
Jag tänkte bara cykla tillbaka till LinkedIn och...
Jag vet liksom inte, det måste ju vara så att folk får ut värde av det här.
Alltså annars skulle de väl inte göra det? Eller?
Det måste ju vara att folk vill höra sådana här saker.
Ja men det vill de väl, det är väl någon typ av brand och sen så får man kontakter och jag menar dessutom de som är sådana kommer väl uppskatta att se det här liksom.
De kan väl bonda över det och skapa connection genom det liksom.
Så det är väl inte konstigt, jag vet ju att jag kan reagera på väldigt så feministiska poster eller väldigt så utömmande poster om hur man har kämpat med utbrändhet och grejer.
Alltså jag vet ju att jag läser dem och tänker att ja det var skönt att det är någon annan här.
Så det finns väl en gemenskap i det liksom, speciellt för de grupperna som tycker om den typen av kommunikation.
Jag är fördomsfull här och säger mycket projektledare kanske.
Det kanske är att det blir en ganska stor bubbla och sen kanske det här är en stor, det kanske är en stor bubbla, alltså en stor grupp med människor på LinkedIn som gör det här, vilket gör att det sprids utanför bubblan.
Ja för att jag tror att den gruppen som syns och hörs mycket på LinkedIn är väl de som verkligen jobbar med LinkedIn.
Jag har en LinkedIn och sen så ibland poppar upp saker men jag är inte säljare, jag är inte rekryterare, jag är inte marknadsförare på något sätt liksom.
Och dem går ju säkert igång på den här peppiga grejen också. Dem gillar ju att peppa varandra.
Jag är ju mer en lite såhär bitter utvecklare som tycker att kan inte alla bara ta ett fucking chill pill och bara ta det lite jävla lugnt.
men då är jag ju på helt andra sidan.
Också när jag rör mig i kretsar med den typen av människor,
så varje gång jag är där så bara inser jag att
vi är inte på samma nivå av buzz.
- Om jag ska vara lite, inte fördomsfull,
men om jag ska spela på lite stereotyper,
så tänker jag ju att de flesta utvecklare är som oss,
Men ändå känns det som att LinkedIn är stället man rekryterar alla utvecklare på.
Ja.
Vilket känns som att det är en jävla krock på de vänster.
Jo men det är ju inte utvecklare som är bäst på att bygga nätverk.
Det kommer ju vara de andra som kommer jobba med någon som känner någon.
Jag tror fortfarande att du får mer av att få in alla de här super extroverta sociala människorna i ditt nätverk än utvecklarna.
om folk är så här till mig, ""kan du gå igenom din LinkedIn och kolla vilka du vill jobba med?""
Då är jag så här ""åh, vad jobbigt"".
Ja, absolut. Och sen, men det där är också för att det är en fråga som jag typ så här,
""vadå, det kanske finns fem personer på min LinkedIn jag vill jobba med?""
Alltså...
Ja.
Och då är inte pepp, det är inte så att jag bara ""ja visst, vad kul!""
Jag är inte den typen av människa. Jag är på annan våglängd så att säga.
Det var det jag försökte komma till förut, våglängd.
Så att, alltså och då vill jag också säga att på sommarfest nu i veckan så var det tema 1998 och så sa de klutertid som 1998.
Tror du då att jag gick all out grunge och gick i typ svart tröja och slitna jeans och skjorta och svart kajal och tofsar på huvudet och var allmänt så här mörklädd och lite så depressed?
Och alla andra var i fina blommiga sommarklänningar.
Alla hade ljust och vitt på sig och var så härligt festiga.
Tror du att jag stack ut på något sätt på den festen?
Och var det förväntat? Ja, ja på alla.
Men det ska sägas att den bilden som jag såg på dig när du hade på de här kläderna,
du var ändå väldigt mycket 90-tal.
Ja. Eller ungdom idag.
Ja, kanske. Det går väl i en jävla vågor där också.
Men det där ungdom idag har jag inte koll på.
90-talet lite mer.
- Alla andra hade ljusa, fräscha sommarklänningar och det hade inte jag.
- Okej, så här. Nu då. Döm de andra. Var de verkligen 90-tal då?
- Nej. Alla sker så ju det. - Ja.
- Men jag har så här, saker bokstavligt. Nej men, jag tror att det kanske är lite det också.
Jag tar saker lite för bokstavligt. Jag läser sådana grejer på LinkedIn och sen så läser jag dem ordentligt.
och så massar de ordentligt, medans folk kanske bara är såhär ""Peppy attityd"" och så scannar de bara lite.
Som en fin sammanklänning, typ.
Annan typ av målängd.
Ja, just det. Ja, precis.
Du tänker att folk läser inte att det står liksom ""Slay some dragons"" i en post innan de likar den, utan de likar bara.
Ja, typ.
Du vet, den generella stämningen av en post. Är den lite ledsam? Är den ""Peppy""? Är den ""Go team""?
Är den ""Grattis på internationella kvinnodagen""?
Ja, absolut. Ja, det finns ju lite olika stämningar på poster, absolut det gör det.
Fan, alltså jag känner, jag har varit ute och vevat för mycket, alltså vi får klippa det, det här avsnittet är cancelled.
Nej, nej, nej, nej.
Absolut inte. Ja, det har jag vevat för mycket.
Jag vevade för alldeles för mycket. Nej, jag bipar det vi inte får säga.
Jag är för varm. Ja.
Jag har dåligt samvete.
Nej, det behöver du inte ha för vi ska lägga ner nu. Som vanligt, om ni gillar vad vi pratar om så hör gärna av er.
Nu kan ni skriva till oss på Instagram också och säg gärna vad ni tycker om LinkedIn.
Det skulle vara kul att veta om det är någon som verkligen uppskattar det här inlägget som jag läste.
Även om det känns som en liten dömande ton som jag hade när jag läste det kanske.
Så hör gärna av er för jag är väldigt nyfiken. Varför man gillar det.
Ja, jag ber bara om ursäkt.
Vi hörs igen om två veckor hörni.
Ha det så bra så länge.
Ha det fint, hejdå!
Slay some dragons!
(Musik)
