74. Vi ber om ursäkt
lyssna!
Anton drar för en gångs skull ett skämt och det sätter hela avsnittet ur balans. Så det är ändå okej om ni vill stänga av efter fem minuter av ett oerhört babblande intro, MEN vi lovar det blir bättre efter det. Då blir det snack om att hålla demos, olika typer av demos, en hot take utan förklaring, att dela skärmen utan att dela, att bli uttråkad på fyra minuter samt mycket mycket annat.
Dessutom! Vi har som ett par riktiga sena-på-bollen-boomers skaffat Instagram, följ oss på @asdfpodden!
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Länkar
Avsnittets skämt:
Vilken är frontendarnas favoritdessert?
Chokladpadding
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att
klicka precis här :)
Okej hörni, jag ska dra ett skämt.
Fast vi har fått ett gäng skämt
inskickade av vår lyssnare Simon.
Så oerhört tack för det.
Men, det här är också ett skämt man kanske måste dra på dialekt.
Jag vet inte riktigt vilken dialekt.
Men jag tänker att jag kör liksom en generisk dialekt.
Nu är det alldeles för långt in så här.
Kanske kliver bort här. Vi får se.
Okej, är du med? Du skrattar redan. Jag hörde.
Men vad är en generisk dialekt?
Jo men okej.
Nu kommer skämtet. Nu kommer skämtet på riktigt.
Jag skämtar på riktigt.
Vilken är frontändarens favoritdessert?
Jag vet inte.
Chokladpadding?
Ja, men alltså vad är det för dialekt? Jag fattar inte.
Jag kan inte bara säga chokladpadding. Det funkar inte. Det måste vara nästan U.
Men du sa ju chokladpadding.
- Jag är fast med dialekt. - Vad för dialekt? Varför dialekter?
- Jag vet inte vad det var för dialekt. Du vet inte, jag kan inte dialekter.
- Nej, det var ju ingen dialekt.
- Alltså när jag, eller när jag, när vi spelar brädspel så brukar jag typ läsa såna här storykort.
Och jag tänker varje gång att jag gör liksom olika röster för olika karaktärer.
Men alla ni som spelar med säger att det är samma röst varje gång.
Då blir det ofta dock en irländsk dialekt.
Jag höll skottskämp... och du bara "Wow, yes!"
(skratt)
(skratt)
Jaja, men nu känner jag... Tack vare Simon så kommer jag också börja leverera skämt här i podden.
Ja, tack Simon.
Och så nu så har jag liksom tappat min enda funktion i podden.
(skratt)
Nej, nej. Du kommer minst försöka vara en skämt.
Jag kommer spara på mina skämt länge, utifall... utifall att min skämtkran torkar ut.
Då kommer jag, det kommer droppa långsamt.
Men det är också att du liksom får dem serverat, det är fasen.
Ja det är så det är att vara man faktiskt.
Där har du räkmackan.
Ja exakt.
Men alltså ja, det är mycket min funktion, nu har jag tappat en.
Men jag har ju skaffat mig en ny funktion.
Jag har nu blivit podden social media manager.
Just det, det har vi inte annonsat, nej.
Jag kan också säga att jag är en ganska usel social media manager, så förvänta dig inte för mycket.
Men podden har blivit med instakonto.
Instagram alltså, för dem som är boomers som oss.
Ja, men den heter asdf-podden, ett ord, dubbla D i podden.
Det är perfekt. Också kontroversiellt kan jag tänka mig att kalla det för podden med 2D.
Ja, alltså jag funderade länge på det här.
Inte så länge, men lite. Men det är en svensk podd. Nu kör vi med det.
Ja, jag håller verkligen med dig ska sägas.
Så gå och följ oss. Therese kommer lägga upp så jävla bra content.
Nej men sluta. Du kan inte hålla på sådär.
Det kommer vara ibland om jag får feeling lite medelmåttigt.
Det finns ju redan nu ganska bra content. Det finns en bild jag photoshoppade till förra avsnittet. Den är inte dålig.
Ja, det finns ju också när du frågade Dalle efter en ny logga eller bild till vår podd.
Ja, och då pratar vi AI och inte Peter, Dalle.
Ja, precis, Dall-I. Men det är liksom du som har gjort contentet och jag som lägger ut det.
Så har det varit hittills, men det ändrar sig snart.
Men låt mig bara säga att den första bilden, det var jag som försökte skapa en ny omslagsbild till vår podd.
Jag tycker att den fångade vår essens.
Sen ville jag bara lägga ut den.
Det var det någon som sa när hon ville uppdraga också.
Men vi måste verkligen gå vidare, för nu, alltså hade jag lyssnat på det här så hade jag tröttnat nu.
Ja.
Det var för långt intro till skämtet, sen pratade vi om sociala medier och inetider.
Nej, nu ska vi in på nästa toppämne som det brukar vara i den här podden.
Men vi har ju inget ämne, det är därför det blir så här.
Då fyller man ut, det gör man.
Ja.
Men vad sa vi? Vi skulle prata lite grann om...
Du har ju hållit demo häromdagen, det var väl där vi utgick ifrån?
Men alltså det är också så konstigt, ja det är demo, alla håller demo.
Vad är grejen?
Nej, alla håller inte demon. Det vet ju du också.
Folk undviker demon som att det är en jävla pest.
- Ja, alltså jag brukar undvika demon. Så in, ut, a helvete.
- Exakt, för alla håller ju verkligen inte demon.
- Nej, men alltså de flesta håller ju demon. Det ingår ju lite i rollen att göra det ofta.
- Är man duktig på sitt jobb så kanske det ingår i rollen.
- Nej men så kan man inte heller säga!
- Jo men, vafan! Jo, lite kan man väl säga det ändå.
- Nej! Du kan väl vara duktig på ditt jobb men ha total social anxiety?
Asså jag förstår inte.
Jo, jo, absolut, jo det är klart.
Vi kan brassklappa med det här.
Men om vi skiter i den brassklappen
då är det ändå lite att
ju duktigare man är på sitt jobb
så kanske man håller demon också.
Oh my god.
Jag känner att jag i de senaste avsnittet
det har blivit lite mer
lite skarpare från mitt håll.
Ja!
Asså du har blivit skarpare, jag har
mer ångest. Vem trodde att det var möjligt?
Nej det var inte högt upp på bingo brickan.
Oddset.
Skitsamma. Du höll ett demo och det gick väl ändå jävligt bra?
Ja, jag antar det. Gick okej.
Nu undersäljer du väl själv. Du fick väl ändå höra efteråt från produktägare
och andra stakeholders och intressenter som kom fram och
klappade dig på axeln och sa
Fan vad bra demo!
Nej, alltså ett klapp av mig på axeln, det var digitalt.
Nu får du lugna dig.
Jo, men man kan ju...
Men en digital klapp, du fattar liksom.
Jo, jo, jo.
Det kanske var en liten shoutout i en slackkanal, bla bla bla.
Exakt, det är ändå en klapp på axeln fast digitalt.
Ja, alltså det här, vi måste börja om.
Nej, vi ska inte börja om någonting.
Här har vi lagt ner en tio minuter på det här nu.
Så här.
Du höll ett demo och du hade lite ångest inför det.
Ja, nej, men så här. Generellt sett så hatar jag att hålla demos.
Alltså det brukar vara okej om det är något i gränssnittet vi ska visa, klicka lite, säga att det här finns.
Det är fine så.
Men det här när man är ny på ett företag och det är 70-80 pers och jag vet inte vilken nivå de är på.
Jag vet inte vilka de är, det är digitalt, allt är lite läskigt.
Det adderar ju en känsla som inte är så nice.
Och sen så var det också, det var ju inte en vanlig demo på det sättet,
utan det fanns ett performanceproblem som vi löste,
som skulle demos en liten historia kring.
Och då hamnade vi ju på föreläsningsterritorium.
Och då hamnar vi på att berätta om tekniska saker för ett gäng tekniska människor och icke-tekniska människor.
Och det är ju bara ångest.
- Är det själva översättandet som du tänker att jag måste förklara den här supertekniska grejen fast på ett icke-tekniskt sätt,
men på en lagom nivå så att också de som är tekniska fattar vad jag pratar om på en detaljnivå?
Och att jag måste ha förstått det här så att jag kan förklara det. Tänk om jag inte har förstått det eller tänk om jag har fel.
Ja, du tänker att det är, vi pratade väl om det här väldigt tidigt i podden, när du hade din konferenspresentation på Svetug.
Att det var typ någon som räckte upp handen och bara "skärmen är svart" eller vad fan det var.
Ja, det syns ingenting på skärmen.
Ja just det, och du bara "ja det ska vara så".
Det var en tom slide.
Men alltså så här, det där är väl lite både och.
För att det var väl snällt. Alltså jag tycker ju det är snällt.
Det blir ju så jobbigt när folk håller föreläsningar och grejer.
De tror att det syns på skärmen, men så syns ingenting på skärmen.
Så det är väl liksom...
Både och.
Ja, alltså det är väl där den här skräcken också.
När man liksom delar saker i remote, digitala möten.
Och bara "Ser alla min skärm?"
Ja, en fråga man har tröttnat på.
Men den kände jag att jag ändå hackade lite för att jag var så här
"Hello, please tell me if you can't see my screen."
Ja, och det är ju ett mycket bättre sätt att göra det på.
Exakt.
Eller bara köra för folk kommer ju säga om de inte ser skärmen.
Ja, men de kommer ta lite för lång tid på sig för att de kommer inte fatta det.
Men om jag säger direkt "Säg till mig om du inte ser min skärm"
så är det någon som kommer säga "Aha, jag ser inte din skärm."
Annars kan det ta ett tag innan man fattar det.
För det där har man varit med om länge.
Det tar ändå ett litet tag innan någon vågar säga något.
Jo, det är sant.
Du har verkligen en poäng.
Ja.
Men sen var det liksom då tänkte du så här,
okej, men jag kommer inte lyckas förklara det här.
Eller om jag får en fråga så vet jag inte vad jag pratar om.
Ja, dels det.
Och sen också, är det för douchy?
Är det för förenklat? Hänger det ihop det jag säger överhuvudtaget?
Och här snackar vi typ fyra minuter och tio slides.
- Ändå effektiva slides. - Ja, men jag kör ju bilder på mina slides.
- Mm, just det. Men det är ändå smidigt. Hellre en massa text.
Ja, jag kör kanske två punkter eller nånting, men jag ritar till och med egna bilder.
Oj, oj, oj, oj, oj, oj.
På din iPad, eller hur?
Ja, du ser, du ser.
Och så airdroppar man bara över det till datorn.
Ja, det är fan jävligt smidigt.
Ja, det går snabbt som satan.
Ja, okej. Men jag tänker, för min del, jag älskar ju att presentera inför folk och hålla demos är ju typiskt sån grej.
För du är så jävla bra på ditt jobb!
För att jag är så jävla bra på mitt jobb, får man säga det eller?
Fan, jag ber liksom en ursäkt till listan för det här avsnittet. Jag förstår ju helt om man stängde av efter fem minuter och inte hörde det här.
Men det kommer en ursäkt.
Men är det inte också att du har självklart att du är bra på ditt jobb och jag är bara imposter-syndrom personifierat?
Jo, så är det verkligen. Du är liksom poster child för imposter-syndrom.
Där har jag en intressant take på också, som vi kanske ska ta någon annan gång.
Men är det verkligen imposter-syndrom bara när man befinner sig i en miljö som lite är gjord för att de som inte passar in redan har sämre förutsättningar?
Mm, mm, mm.
Den tar vi i ett annat avsnitt, absolut.
(skratt)
Vad var det du skulle säga?
Nu ska vi inte deraila det här ännu mer.
Vad fan var det jag skulle säga? Jo, men jag tycker det är kul att hålla det i emot.
Sen tror jag också fortfarande ändå att det handlar mycket om övning.
Alltså det finns någonting, för min del så finns det ju någonting i grunden som är så här
"Jag är inte så orolig för att folk kommer att tycka om mig eller folk kommer att döma mig"
"eller jag är inte så orolig på att jag kommer att ha fel utan då kan jag ta det"
"Det är ganska lugnt, jag är liksom ganska trygg" eller vad fan heter det?
När man är liksom strandad, höll jag på att säga.
Grundad?
Grundad var exakt ordet.
[skratt]
Och jag tror att det har liksom hjälpt mig att våga öva på det.
Men sen tror jag ju också att jag känner ju nu mer att så här,
ja men jag vet att jag kan göra det på ett ganska bra sätt.
Och det är ganska lugnt.
Jag har gjort det så många gånger förut.
Men det där är ju också helt fel vad gäller mig.
För att ju mer jag gör det, desto värre blir det.
Ja det är sant, du skrev till mig och skrev såhär "ja men det gick bra, de feedbackade mig väldigt positivt, jag kommer aldrig göra det här igen".
Nej men det var så konstigt, det kan också vara att det känns alltid lite värre när det är såhär, bolaget och chefer och hejsans, hejsar.
Ja, dagen innan. Kan du inte hålla lite demon där?
En väldigt liten förfrågan från människor till en utvecklare, det är ju fullt rimligt att fråga det.
Började då dagen med att börja göra slides, ha ångest, ha ångest, ha ångest.
Sen på kvällen skrev lite mer på mina slides, jag hade ångest.
Sen var jag tvungen att öva och köra det för Fredrik, fast han inte hade någonting med det att göra.
Sen hade jag mer ångest, sen gick halva dagen utan demon för den låg på eftermiddagen och hade ångest.
Och sen innan demon så började jag ju typ skaka och sen hade jag demon och sen skakade jag ju två timmar till efteråt.
Det var också så här att jag egentligen skulle gå först och alla team har så här tio minuter på sig.
Men då bad ett annat team att få gå först och sen så höll de på i typ 25 minuter så att alla andra fick stressa.
[Skratt]
Det hände var varje gång.
Ja, jag vet. Så då fick jag sitta och vänta på dem när jag trodde jag skulle gå först.
Och då fick jag sitta och skaka i extra 25 minuter innan.
Och sen så var det bara så här, slå på kameran, ha alla förutsättningar, hålla sig samman, läsa manus och sen bara stänga av kameran och försvinna.
Ja, ja, jag förstår ju också, jag låter ju som en jävla idiot i den här podden ganska ofta, jag har insett.
Men jag menar att jag har förståelse för folk som känner oerhört mycket ångest för att prata inför folk till exempel och att det blir mycket jobbigare då.
Sen tror jag ändå att man skulle kunna, om man vill kunna göra det, så tror jag ändå att alla kan lära sig att göra det.
Du är lite, du är undantaget som bekräftar regeln, att du kanske aldrig kan lära dig att göra det utan ångest.
Men jag tror på dig.
- Ja tack.
Nej men alltså det är också någonting sjukt med att jag kan inte bara ta...
Alltså folk är så här "du ska skriva stöd och så ska du snacka om det".
Hur bra jag än kan det så måste jag ha mitt manus typ.
För att jag är så rädd för att få saker fel.
Men jag säger ju ofta saker och tror att jag sa någonting helt annat.
Så att...
Ja.
Nej men...
- Ändå imponerande att du sitter här i podden och pratar utan manus.
- Ja, men jag pratar inte om tekniska saker här.
- Ah, inte alltid, men ibland.
- Nej, det är du som pratar om tekniska saker. Jag pratar inte om tekniska saker.
- Jag tror att våra lyssnare har en bild av att vi pratar lika mycket om tekniska saker.
- Nej, det kan vi inte ha. Alltså, vi har haft avsnitt där bara du pratar. Så det kan vi inte...
Det är en myt vi får basta direkt.
- Ja, absolut.
Förlåt, jag har brött dig. Du skulle säga något?
Ja, så brukar det vara. Jag tänker också så här, jag tycker ju att demos är jävligt bra, och jag är ju inte heller personlig som tycker att det är väldigt kul att göra det, men sen beror det ju mycket på dagsform egentligen.
Alltså om jag känner så här, ah fan idag, om någon frågar, kan du hålla ett demo sedan idag?
Alltså det kan ju lika gärna vara att jag säger nej, absolut inte.
För att jag liksom inte orkar eller är på humör eller är motiverad eller det är mer där som får mig att tänka nej.
Sen tror jag, alltså sen är det ju inte någon ångest grej inblandad där utan det är mer om orken till diter.
Jo, men alltså jag är ju lite så, alltså jag tror ju ändå någonstans i mig att jag tycker det är kul.
För att annars så skulle jag ju aldrig lägga så mycket tid på att göra slides och sådana grejer.
Men jag tror det är mycket också för att vi pratar mycket om att demos det ska inte vara så högt i tak och grejer och det förstår jag absolut för att alla ska kunna palla dema, man ska inte behöva lägga så mycket prepptid på dema och så.
Men helt ärligt, jag har så svårt för att lyssna på demos för att det blir ofta lite svårt att lyssna på dem.
Det blir hackigt, det blir nervöst kanske, det blir monotont, det blir för mycket, det blir för mycket saker på slidesen och så.
Så då tror jag ändå att jag någonstans inom mig har lite stolthet i att jag försöker göra en ganska lätt och rolig presentation som folk orkar hålla fokus på.
Och jag vet att vi bara pratar om fyra minuter, men jag kan zona fyra minuter, det är inga problem.
- Ja, absolut. Jag håller ju med. Jag tycker ju att alla ska kunna hålla demos och alla ska kunna få öva på att hålla demos och allting sånt.
Men jag har ju också väldigt lätt att såna ut. Och det kan inte vara... Jag tänker att det borde kunna vara ett stöd för folk att veta att kanske helst den här publiken har solnat ut.
Det är bara, publiken är liksom hälften så stor, för hälften lyssnar inte.
Men jag vet ju också att om någonting går åt helvete så kommer alla vara där och lyssna direkt liksom och spetsa dem.
Ja då jävlar vad öronen spetsas då.
Jag är ju egentligen jätteglad för att folk var så himla snälla, att det verkligen var så här, det var otroligt pedagogiskt på det sättet du förklarade tekniskt svåra saker och jag blev inspirerad.
Och det är ju så fint sagt av någon. Och det är väl lite det som jag känner också, att jag vill försöka förklara problemet på ett sätt som gick att ta sig an utan att fördumma det.
Ja men exakt, för det handlar ju väldigt mycket om, alltså så här, demo kan ju egentligen vara väldigt mycket olika saker.
Alltså det kan ju vara väldigt mycket så här, ja men vi, jag vet att i något tidigt avsnitt så pratade vi om att det är svårt att dema backend grejer.
Man kan inte visa upp en JSON-fil och säga "hä, kolla här, vad snyggt".
Men det kan ju vara en demo som visar slides och förklarar hur någonting funkar.
Det kan vara en demo där man klickar runt i applikationen.
Det kan till och med vara en demo där man visar kod om publiken är utvecklare.
Så det finns ju också väldigt många olika sätt att lägga upp det på.
Och där gäller det också att hitta vad som passar en själv.
Jag tycker till exempel att visa slides är den demobiten som jag kanske är sämst på.
Om man skulle jämföra med olika kategorier.
Jag kanske är bäst på de demos där man ska klicka runt i applikationen eller visa upp kod.
Där är det lite live och man kan få preppa lite innan och se till att allting funkar.
Men slidesbitarna är jag inte så jävla bra på, att designa slides till exempel.
Jag skulle nog ändå vilja se mig som helt okej på att designa slides.
För att jag försöker hålla en bild per slide som är relevant.
Ja, och det är ju supervettigt.
Ja, så det känner jag mig ändå. Jag lägger lite tid på dem också, ritar lite egna bilder och så.
Men det beror ju helt på det, och det här var ju för att det blev en berättelse.
Det är jättesvårt att berätta en historia om hur man jobbade med ett performanceproblem med att visa kod.
Jag försökte det här, det funkade inte. Det är inte så inspirerande.
Nej, men exakt. Jag vet på, man skulle vilja, nej, det vet inte man skulle vilja det. Det är ju en urusel i det egentligen.
Men på den här ritappen som heter Procreate som finns på Ipad som jag vet att jag använder, du också tror jag.
Så kan ju den automatiskt spela in allt man ritar och så kan man göra en timelapse på det.
Det är ett bra del, man bara visar upp en sån timelapse över koden man har skrivit.
Den bara snabbspolar igenom all kod och så säger den "ja här, det här gjorde vi när vi byggde den här applikationen".
Fasen vilken snusfest alltså.
Ja, jag vet. Det var en dålig idé. Det var mycket mycket bättre den första två sekunderna jag fick den tanken än vad det var när jag började prata.
Men det var också såhär, console log, ta bort console log, lägg tillbaka console log.
Ja, exakt.
Nej men alltså så här, vi har väl demo varannan vecka tror jag eller något sånt.
Så det har varit totalt två demos sen jag började här.
Och jag har ju demat på båda demosarna.
Not by choice.
Nej men för den första var verkligen så här,
"Hej, jag har byggt tre knappar, så här klickar man på dem, hej då."
Mm, ja.
Det skakade dock lite då också, men...
Jo men jag känner ändå, för din del så har det inte så mycket med vad du demar att göra, utan det är bara demandet av publiken i sig.
Ja, alltså jag skakade ju ganska mycket den dagen jag var tvungen att presentera mig också och vem jag var.
Det är sjukt.
Jag sitter och skrattar, men det är också för att vi känner varandra, så att om folk inte kommer in i det här så tror jag att jag är verkligen helt osympatisk.
[Skratt]
Nej men det, jag tycker bara att det är så intressant här, att jag är en person som pratar jättemycket, liksom kräver uppmärksamhet i grupp.
Aldrig tyst.
Jag menar, det här är någonting jag har jobbat mycket på också, om jag fick bestämma så skulle jag vara jättetyst och aldrig mer prata.
Men det visade sig att jag inte har en sån personlighet.
Men, det är fine, men det här med att få alla ögon på sig och presentera någonting,
Det verkar som att jag avskyr dig av hela mitt hjärta, även om det bara är att presentera mig själv.
- Ja, det finns något lite ambivalent där i, minst sagt.
- Ambivalent, eller så bara avskyr jag allt det här, men jag kan inte sluta prata.
- Ja, absolut.
Men då, fan vad bra utlopp den här podden är då.
Då får du ju prata med mig en halvtimme varannan vecka.
Du får prata hur mycket du vill.
Jag såg en tweet också, "Millennials love recording podcasts but can't talk on the phone".
Podcast är så jävla sant.
Ja, basically just talking on the phone one-sided.
Fan, han var sjukt.
Ja, verkligen fullträff på den observationen.
Det är också en, jag kom in till segmentet i den här podcasen, då jag citerar tweets, random tweets jag har sett på internet.
Så är det ju absolut, men va fan, det ska inte vara så jävla noga. Förra avsnittet var minst likadörigt och det var väldigt uppskattat, så jag tänker det är det brandet vi har i den här podden.
Jag tänker det förra hade lite mer substans, nu är vi verkligen ute och latchar bara.
Det är som att vi söndags pratar, men grejen är så här att det blev lite sent.
Vi är lite sent ute och lite tidsmässigt sent ute, så vi ber om ursäkt för det här och vi ska försöka samlas då, eventuellt.
Nästa gång.
Ja, det är sånt som vi märker.
Men jag tänker det sista jag har på demos innan vi lägger på det här telefonsamtalet.
Så
tänker jag att
jag kan fan sa, vi har demos lite då och då, men oftast är det liksom
större grejer som är typ så här, nu har vi byggt en ny stor feature, nu ska vi
för lite fler intressenter bla bla bla
men jag kan ändå sakna
de här såhär, man har en inspel
eller inbokad demo typ
varannan vecka eller vad det nu kan vara
och att man bara kör det man har då
det behöver liksom inte vara så jävla mycket grejer, det kan vara det
man har lagt till tre knappar här, man kan klicka på dem
och såhär de här
små demosen som bara visar på lite
eller såhär, det är inte
inte att folk tittar som spelar roll
utan det är att man själv visar upp någonting
som är poängen, alltså att man i teamet kan känna
"Fan, vi har gjort någonting. Nu kan vi visa upp den här grejen."
Och visa någonting som har hänt de senaste veckorna.
Föda ur sig content.
Ja, exakt. Alla utvecklingsteam måste producera content på vad de har gjort.
Ja, men jag tycker det är lite intressant hur man tänker på det också.
För de här tre knapparna till exempel, det var ju absolut inget svårt tekniskt.
Det var ju absolut egentligen inte så länkat till ett produktteam.
Men det var ju mycket mer så här, för att en release så skulle man kunna bestämma vilket segment man var i.
Är jag med i experimentet, är jag inte med och så vidare.
Och det är ju mer en sådan, det är ju liksom någonting som jag tänker att produktmänniskor, chefer och sådana älskar.
För att de känner att de kan kontrollera lite liksom själva.
Ja men exakt. Så är det verkligen.
Det var ju verkligen att välja för målgruppen så att säga.
Ja exakt, men samtidigt sådana där små features kan vara så jävla värda.
Alltså det handlar inte heller om att de känner sig viktiga och kan få välja lite själva.
Utan även det kan vara lite pyttegrejer som utvecklare bara slänger in det här.
Jag sitter ju och bygger en intern applikation just nu och den av lite olika anledningar kan det bli att man öppnar ganska många flikar
Samma applikation men olika vyer.
Och då var det någon användare som bara sa "fan det är lite svårt att skilja dem här åt"
"Alltså så att man ser liksom inte i urlen står det bara namnet på applikationen"
Och det var för att vi inte hade satt någon title på sidorna.
Och så gjorde vi det bara.
Alltså det var ju världens minsta grej.
Helvete vad jag älskade det var.
Alltså det är liksom det bästa vi har gjort.
Alla bara "ja man kan se vilka sidor som vi vill kan nu"
Och man bara, alltså som utvecklare känner man sig lite dum i huvudet ska jag kännas.
Att man inte hade slängt in det innan.
Men det var bara en pyttig grej som uppskattas enormt mycket.
- Ja, det där är ju små detaljer som man inte riktigt tänker på.
Men jag tror också den här med att man som interteknisk person kan ändra på saker om man är med i experiment eller inte utan att vara inne i devtools och krafsa.
Det är en befriande känsla också, att man inte behöver fråga någon, man behöver inte "kan du fixa det här åt mig?"
Man behöver inte ha nedskrivet, man bara går in här och klickar på en knapp.
Det kan jag tänka mig är otroligt skönt också.
Ja, exakt. Jag tror verkligen på sådana här små "features".
Det är också ganska lätt som utvecklare eller produktägare, eller UX-are för en del också, även om det kanske är UX-arnas jobb.
Men att stirra sig blind på större features, medan saker som pyttgrejer kan hjälpa till i vardagen för användarna på ett svinenkelt sätt.
Ja.
Jag tycker bara, ibland känns det orättvist på dema också.
Demar någon och så har byggt en så jävla stor grej och det ligger så mycket jag bakom och alla är så här "aa okej, coolt".
Och så kommer den här liten publikfavorit och bara "steal the show".
Ja verkligen, något som tog fem minuter att göra. Det tog två veckor att bygga den här saken, men fem minuter att göra den här saken som alla älskar.
Men så här då, i teamet, är du alltid den i teamet? Om någon säger, om det kommer en produktägare eller något, "Är teamet, vill ni dema någonting?"
Är det så att alla i teamet ryggar undan och du säger "Ja, jag kan visa något". Är du den?
Ja, så är det väl oftast. Men sen brukar det andra dema också, ska sägas. Jag är verkligen inte den enda som gör det.
För de är så bra på sitt jobb.
Exakt.
Jag demar ju inte, så jag är inte bra på mitt jobb.
Nej, nu känner jag att jag hamnar i en position där jag inte vill ha det sagt.
Hade jag brytt mig lite mer av min image så hade jag klippt bort det där.
Men det kommer jag fan inte göra. Det får ligga kvar.
Men, nu, asså du är bara ute och viftar nu.
Så är det, därför ska vi tvärs avsluta det här avsnittet nu så vi kan gå och lägga oss och sova.
Det känns som att det är det vi behöver.
Men jag tänker att du också kommer bli såhär kontroversiell nu för att få större spridning.
Ja, just det, det är så man gör. Man kör en massa hot takes och sen så börjar folk diskutera det här.
Jävlar vad stora vi kommer bli.
Ehm, nej men fan, tack för att ni lyssnade hörni. Vi ber om ursäkt för det här avsnittet.
Det var... Eller, jag tycker andra halvan, den var bra. Första halvan var lite rörigt.
Men så är det går när man bryter mönster, typ som att jag drar skämtet.
Det är där som liksom sätter allting ur balans.
- Ja, men det var konstigt. Alltså det är väl svårt.
Svårt, skulle jag vilja säga.
- Absolut svårt.
Följ oss på Instagram. Länken ligger i beskrivningen.
Så hörs vi om två veckor.
- Yes, ha det bra så länge. Hej då!
- Bye bye!
[Outromusik]
