67. Fyre Festival för utvecklare
lyssna! 
Efter en liten brasklapp snackar vi fiaskokonferensen Modern Frontends Live. Det blir massor av exempel på saker en absolut inte ska göra när det arrangeras konferens. Allt från liveströmmar utan videoutrustning, det bästa upplägget för att gå vilse, uppsåt vs inkompetens, till att göra sig ovän med utvecklarcommunityn och att inte plocka bort sina bord.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Länkar
Avsnittets skämt:
Vilken biltyp vill mellanchefen alltid att du ska köra?
Hybrid
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) Vilken biltyp vill mellanchefen alltid att du ska köra?
Jag vet inte.
Hybrid.
Det var kul.
Kanske lite salt. Inget illa mot mellanchefer. Ingen attack.
Det kanske är det bredaste skämtet vi har dragit på länge.
Kanske. Men låt mig också säga.
Inte alla mellanchefer.
Nej, inte alla Mellanhöfer, absolut. Men många.
Ja, hej och välkomna hörni till ett nytt avsnitt av asdf.
Jajamän, och vi tänkte väl prata om, jag vet inte,
JavaScript-konferensernas Fyre Festival.
Men var det en JavaScript-konferens eller är det en frontend?
Det kanske var en Fronten-konferens. Det kan det vara.
Det är en konferens som heter Modern Frontens Live, tror jag till och med.
Hela namnet är det.
Som gick av i stapeln typ förra veckan, va?
Jag vet inte. Som vanligt när det gäller såna här saker har jag hört lite i periferin,
medan någon annan av oss som inte jag har grottat ner sig är djupt ner i hålet.
– Jag har hängit på Twitter, det är där du säger det.
– Jag har läst typ en och en halv bloggpost, tror jag.
Så jag är verkligen inte så insatt.
Men jag kan ändå tycka.
– Ja, absolut. Och tycka är det vi ska göra.
För att, så här, vi kanske inte ska kasta alltför mycket sten, eller vad säger jag.
Men det kan ju vara... Jag ska liksom brasklappa hela avsnittet med att säga att allt det här kan ju vara att det beror på att folk inte var så duktiga på sitt jobb.
Och det får man vara. Det är okej. Men det är också ändå kul att skvallra om det här. Så jag tänker att vi kör på.
- Okej.
Det var i alla fall en konferens som heter Modern Fronten Live som gick av stapeln förra veckan tror jag om jag minns rätt.
Det kanske var två veckor sedan.
Jag har sett den ganska mycket på Twitter innan den blev av.
Jag har sett ganska mycket reklam från den och många som skulle dit och de annonserade att de skulle ha över 100 talare.
Den skulle vara fyra dagar lång.
- 3000 plus besökare.
- Ja exakt, över 3000 besökare.
Det skulle vara två dagar med workshops.
- Den var i London va? - Ja i London, exakt.
I något som heter Excel Center, vilket på något sätt är någonting ironiskt i att det är Excel.
Men jag kommer inte på någonting med det, så vi släpper det.
Men det är i alla fall typ Londons största konferenscenter i stort sett, om jag fattar det rätt.
Och det här låter ju svinajs, och det var ganska stora talare som skulle dit.
Typ Kent C. Dodds var väl ett av dragnamnen.
Så jag har sett en flickra förbi i flödet och bara "Folk är taggade på att komma dit"
Och jag bara "Ja det ser riktigt bra ut"
Och de hade en sån här klassisk super widescreen-skärm på någon stor scen
Där man såg att det var typ 3000 personer där som var från det här konferenscentret
Och sen i... Ja men det var ju typ under första dagen av själva konferensen
Eller så här egentligen, det började bubbla lite grann innan
För att det var några talare som skrev på Twitter att "Nej, jag var tvungen att dra mig ur konferensen för att mina workshop-biljetter har inte sålt så bra."
Eller har inte sålt så många biljetter till dem.
Och det är ju såhär, det kan ju vara vettigt, det är inte några konstigheter.
Sen hörde man någonting om att "Ah, men de fick höra det här tre dagar innan workshopen skulle vara."
Och det var ju liksom internationella talare, så det var ju folk som hade planerat att åka dit och köpt flygbiljetter och bokat hotellrum och grejer.
Och då började man känna att "Det är inte så jävla snyggt skött".
Alltså att avboka så pass sent och att även att vissa talare hade fått betala själv för boende och resa kom också ut ungefär samtidigt.
Och då känner jag att många inte har insikten i att det är ganska standard bland de här stora konferenserna att alla talare måste betala det minst för resa och boende och gärna att det ingår någon typ av arvod också.
Ja, när det är så stora festivaler där folk betalar mycket pengar för att gå och där de även har många sponsorer som betalar väldigt mycket pengar så borde det verkligen vara så.
Ja, exakt. Jag tror att biljetterna till det här kostade typ 699 dollar eller pund. Jag kommer inte ihåg vilken de annonserade i men jag skulle gissa på dollar.
Och det är ju liksom inte en billig biljett.
Det är så sjukt, jag såg någon som skrev om det var Cassie Evans, att hennes workshop-biljetter låg på 600 pund.
Hon hade varit så här "det är för dyrt".
Sen har det verkligen varit så här "det är ingen som köper biljetter".
Nej, jag gillar Cassie Evans men 600 pund alltså.
Nej, alltså det är ganska saftigt liksom.
Det var ju det första tecknet som var innan konferensen ens började.
Och sen var det då att under första dagen, för de hade sålt de här dyra biljetterna som kostade typ 600-800 dollar.
Och sen hade de också sålt livestreamingbiljetter för typ 40-50 dollar.
Vilket i och för sig är ganska mycket för en livestreamingbiljett.
Men det var en...
- Var det typ 14 pund eller något?
- Nej, jag tror att de kostade typ 46 eller något.
- Åh, jävlar.
Det kan lika gärna vara 14 också.
Det var många siffror som cirkulerade ett tag.
Men det som hände första dagen var att folk som hade köpt livestream-biljetterna fick ingen livestream.
Alltså det kom aldrig någon länk.
Så de försökte börja kontakta folk.
Och här började också folk reflektera lite grann, tror jag, över den här Modern Frontens Live-hemsidan.
För det första så fanns det liksom ingen kontaktväg till organisatören eller organisatörerna som låg bakom.
Det fanns liksom inga mailadresser, ingenting sånt. Det gick liksom inte att göra.
Det fanns ingenting om vem som organiserade konferensen.
Alltså det stod liksom inte vem som ligger bakom den här konferensen som det brukar göra på de flesta ställen.
Typ att det är ett bolag bakom eller att det är någon grupp människor som gör det volontärt eller vad det nu kan vara.
Utan det fanns liksom verkligen ingen information alls.
Så att de som hade köpt livestreamingbiljetterna och sen inte kom åt det här var ju såhär "vad gör vi?"
Vi kommer liksom inte åt informationen och började då tweeta om det.
Och det var väl då liksom det hela "the shit hit the fan" så att säga.
- Som så många gånger förr på Twitter. - Exakt, exakt.
Och det som...
Det är så mycket, det är verkligen "fire festival"-känsla.
De som inte tar den här referensen, det är en dokumentär på Netflix. Kolla på den, den är jätterolig.
Det är sinnessjukt.
Men känslan jag fick var i samma nivå nästan.
Och det första, jag tror att nästa grej som hände var att de som hade köpt livestream-billetterna fick ett mail.
"Vi hoppas fortfarande lösa livestreamingen."
- Ja, "technical difficulties". - Ja, exakt.
Och då var det folk på konferensen som var på plats på konferensen och såg det här och bara,
"alltså det finns ju ingen videoutrustning i något rum, det finns liksom ingenting att streama med".
Och det är ju också bara så här, jag vet inte hur man tänker.
I efterhand har de gått ut och sagt att de tänkte att alla talare skulle streama själv med ett program som heter StreamYard.
Som i sin tur bygger på ett program som heter OBS, som alla livestreamar när de sitter själv framför datorn.
Men det var liksom ingen talare som har fått information om det här.
Det var också bara tillägg att den kostade 42 pund.
Ja.
Vilket är helt sjukt.
Det är ganska sjukt för en livestreamingsbiljett faktiskt.
Ja.
Sen var det ju något sådant här besked om att "Vår videotekniker blev sjuk".
Och man bara "Vänta, hade ni en videotekniker på en konferens med liksom hundratalare?"
"Vad fan, jag hoppas att han fick bra betalt även om han blir sjuk nu då."
Eller hon.
– Oj, vilket tillägg! – Jag kände att det smet ut där.
Jag kan inte ens förstå hur det har gått till.
Sen fortsatte strulen att det kanske blir livestreaming imorgon.
Sen blev det ingen livestreaming.
Sen kom det en mejl som sa "Vi ber så mycket om ursäkt, ni kan få en biljett till nästa års event."
- Ja, fan va perfekt. - Toppen.
Jag tror att de har betalat tillbaka pengarna nu.
Jag såg att vissa sa att de hade fått tillbaka pengarna i alla fall för de här livestreamingsbiljetterna.
De ska inte ha cred för det över huvud taget, för det är det minsta de kan göra.
Men vi ska inte skälla på dem för det.
Nej, men det kanske också skulle ha skett utan påtryckning.
- Absolut. - Så hade det varit trevligare.
För sen, det finns så mycket att fortsätta i.
För sen var det hela konferenslokalen.
Eller själva, det här var ju bara livestreaming-grejerna.
Och man bara, ja men ni missade livestreamingen.
I liten del jämfört med om hela konferensen hade gått bra.
Men jag vet inte, det var liksom...
Det verkar ju ha varit en katastrof på plats också.
Ja, för det var... där har jag inte varit inne så mycket, men det var inte den venuen som var på bilden, liksom.
Ja, det var samma konferenscenter, men de var ju inte på den stora scenen, så att säga.
Nej, okej.
Utan de var på ett litet hörn av det här konferenscentret, typ.
Och...
Alltså, den ena grejen som... för jag läste någon, jag kommer inte ihåg vem det var som skrev det, men jag läste någon som skrev ett blogginlägg om det.
om hur det var att vara en besökare.
För annars har det varit ganska många talare som har gått ut och pratat
om hur de upplevde det.
Men här var det någon som var besökare som gick ut och sa
För det första så tyckte han att han uppskattade till
mellan 300 och 400 personer som var på hela konferensen.
Istället för de här 3000 som det har stått på hemsidan hela tiden.
Jag ska försöka hitta det inlägget igen så kan jag länka det.
Men han ganska detaljerat beskriver hur han försökte hitta
till ett av rummen som han skulle till.
Och det är liksom, han gick till någon, pratade med någon i personalen
som inte var brändade på något sätt, så man visste inte riktigt om de var personal eller inte.
Frågade dem, och de bara så här, "Vart är rum Sherlock?"
Eller vad fan det hette.
Och de bara, "Ja men vi vet inte riktigt, men vi tror att det är den sidan av
konferensområdet."
Så han hade liksom gått hela vägen, ganska stort område ändå.
Kommit dit och de bara "Nej, vi tror att det är på andra sidan"
Det var precis där han kom ifrån.
Så han fick gå tillbaka dit, träffade någon annan person som bara "Nej, det rummet tror jag är en trappa upp"
Han hade gått en trappa upp.
Det hade inte varit några skyltar någonstans, inte på några dörrar eller någonting.
Så han hade gått och öppnat dörrar och tittat in.
Han hade inte kommit rätt.
Han hade träffat typ en säkerhetsvakt som bara "Nej, nej, det är liksom två trappor ner nu"
Han hade bara gått ner där, och så fortfarande inga markeringar eller lappar eller skyltar någonstans.
Sen har han bara gått och öppnat dörrar och tittat in och bara "Nära personen känner jag igen, men inte dit jag ska."
Sen har han gått runt tills han till slut hittade det där rummet.
- Är det här typ introvertas mardröm? - Ja, förmodligen.
Alltså, Gud.
- Nej men vad hemskt, ska man gå och öppna dörrar när folk är mitt i föreläsning också?
Alltså det här, aj fy fan.
- Ja, jag kommer ihåg när det var liksom en workshop eller en föreläsning, men det är bara...
Jag ser så lätt att se framför sig.
På bilderna ser det också ut att vara ett såhär
extremt traditionellt konferenscenter.
Alltså mycket såhär grått och vitt.
Och liksom ganska stark belysning som inte är så mysig.
Och jag ser framför mig hur någon bara går runt och letar efter ett rum på det här stället.
– Jag kan tänka mig själv i den situationen att jag hade sett så ängslig och ensam ut så att folk hade sett mig och tyckt extremt synd om mig.
Alltså det där händer så ofta, för jag går runt och är så ängslig och förvirrad jämt.
Och så kommer folk fram och vill typ rädda mig.
Alltså, det hade varit...
Jag hade varit så körd på den här konferensen.
Fy fan.
Ja, det är liksom en grej jag såg.
Och sen så är det som sagt, det här med att...
Att...
Det var också någon som gick ut och sa att...
Nej, det var hon som var huvudarrangör.
Som låg bakom hela konferensen.
Som...
Vad sa du?
Typ Jen?
Ja, Jen... Någonting. Jag glömde ens efternamnet.
Men som någon hade pratat med under konferensen,
för det hade varit 300-400 personer där.
Och då hade någon frågat henne, hur många deltagare är det faktiskt här?
Någon av talarna hade frågat henne.
Och hon hade typ undvikit att svara på frågan.
I typ så här, vi vet inte riktigt, men det är ganska många biljetter sålda.
Vi vet inte hur många som är här.
Tyvärr, vi vet inte riktigt.
Och man bara så här, alltså de måste ju veta, de vet exakt hur många biljetter som är sålda.
Alltså de måste veta exakt hur många såna här, vad heter det?
Lanyards, vad heter det på svenska?
Såna här bricka man har runt halsen, aja.
Jag vet inte ens vad lanyards är.
Nej men såna här som man får där det står ens namn och vilket bolag man är ifrån, så man hänger runt halsen liksom.
Ja alltså en namnbricka eller ett band eller en märkning.
Det känns som att det heter något speciellt.
Ja, skitsamma.
Man måste ju veta hur många sådana man ska trycka upp.
Baserat på hur många biljetter man har.
Du måste ju veta hur mycket mat du ska köpa in.
Du måste veta allting.
Du måste veta safety regulations och fire safety regulations.
Ja, man måste ju veta allt det här.
Och det är det här som gör att jag tänker att
det är inte bara inkompetens
som ligger bakom det här.
Utan, här känns det ju som att
liksom så här,
de har ju fortfarande, även när konferensen
-som konferensen var igång så stod det "3 000 talare".
De fortsatte sälja de här livestreamingsbiljetterna-
-medan de inte hade någon tekniker där som kunde vara där.
Jag tycker att det känns lite...
Det luktar lite ont uppsåt över det, även om det inte behöver vara där.
Men därför känner jag också att man kan prata om det.
- Ja, men för jag tror också att vissa har gått ut...
Den här bloggposten som jag läser, Jen Ashley heter hon.
Just det.
Och det är väl också att de har gått ut inte för att det är av ondo att namnge personen då,
men för att det är så här, jag tänker att den här personen kommer prova att göra det här igen då,
kanske under annan form och att man ska se upp för det, så att den personen inte kommer undan med det.
Just för att det inte känns riktigt legit.
Nej, exakt.
Och jag vet inte riktigt var man ska...
Googlea bilder, för de ser så jävla tråkiga ut.
Alla rum som presentationerna hålls i och allting sånt.
Det är typ konferensrum där de inte ens har tagit bort borden.
Alltså, det ser så jävla trist ut.
Sen visst, jag tror kanske både du och jag är lite biased,
eller vi är lite färgade av att vi var på Nordic IS ganska nyligen.
som känns som raka motsatsen till ett traditionellt konferenscenter.
Men oavsett vilken konferens jag var på så skulle jag bli besviken om det gick till så här.
– Ja, jag har ändå varit på några konferenser på Waterfront här i Stockholm.
Vi hittade mer en klassisk konferensvenue.
Det är lite de här lysrörslamporna och så, men det lever ju ändå upp.
Så det går ju att göra sådana ställen lite gladare också, även om det inte är bollhav och glitter överallt.
Ja, exakt.
Nej, men det är ju liksom...
Alltså, sen var det ju mycket... Många som pratar om så här "men maten var så dålig så jag gick ut och köpte min egen mat" och...
Då fick ju typ liksom ingen frukost eller någon fika eller någonting, utan så här, alltså folk gick hungriga och så här...
Jag vet inte, det känns bara så ogenomtänkt eller oplanerat, hela skiten.
Ja, alltså, gud det där förstår jag inte. Jag får också lite ångest när jag hör sånt här.
Och då har jag absolut inte planterat en konferens av den här måtten.
Men det var mer när jag var väldigt studentaktiv, liksom.
Man planerade events och grejer. Sittningar och mottagningar och grejer.
Det är alltid saker som faller mellan stolarna. Så är det ju, tänker jag.
Det är svårt att hålla reda på precis allting, men de här grundläggande sakerna, att sluta ljuga om saker och se till att människorna blir väl behandlade och med respekt eftersom det är de som ska köpa alla biljetterna.
Dålig mat, det kommer folk över.
Ja, exakt. Jag har nog ganska hög tröskel.
Jag har också varit på lite konferenser som har varit i väldigt traditionella lokaler.
Men som ändå har varit lite piffade och sett lite trevligt ut.
Det har känts väl organiserat.
Det här känns som den raka motsatsen.
Jag vet också att det var ganska många vittnesmål, det låter så jävla dramatiskt,
De har påpekat saker, "jag har påpekat den här grejen som inte funkar" och arrangörerna verkar inte bry sig.
Och då är man såhär, "ja men vafan".
Alltså visst, de kanske försökte anordna en konferens för 3000+ människor och sålde inga biljetter.
Och fick panik, ingen aning.
Men det är fortfarande så jävla dåligt skött.
För då hade man bara kunnat kommunicera mycket tidigare.
Man kan inte hoppa till sista sekund och säga att vi ska sälja 2700 biljetter till sista veckan.
- Nu ruschar vi! - Det fungerar inte.
- Black week! - Exakt.
Nej, jag vet inte. Det kanske är så att någon hade superhöga ambitioner och sen så gick det dåligt och då sade de upp sig och så fick någon annan komma och försöka städa upp och alla var för trötta. Vad vet jag? Jag vet ingenting.
Men har den här festivalen funnits?
Det är för att i mitt huvud så är det här Fire Festival för utvecklare.
Det finns liksom inte en av dem.
Men har den här konferensen gått i den här tappningen tidigare?
Nej, jag tror att det är första gången.
Ja, okej. Och jävlar det också.
Men det är också lite sjukt då.
Vem anordnar en festival för första gången för 3 000?
Jag tror att de har väl anordnat någon annan typ av konferens tidigare.
Som inte alls var lika stor eller om det har varit meetup-organisationer.
Jag vet inte, jag tyckte jag läste mig någonting om det här men jag kommer inte ihåg exakt vad det var.
Men jag håller fortfarande med att gå till 3000 pers. Det är ju sinnessjukt många.
Ja, alltså för det är ju... Alltså du måste väl bara ha...
Alltså bara en sådan sak som säkerhet för allt det här måste väl vara...
Är det det alla sponsorpengar har gått åt i?
Ja, men förmodligen.
Det var också två saker som, ena var kul och konstig och den andra var bara också ett tecken på uppsåt kanske.
Det ena var ju att den här talarmiddagen som alla konferenser har, när alla talare får liksom käka en middag tillsammans och umgås lite.
Den var ju på någon liksom superlyxig båt med liksom så här typ tre-rätters middag som skulle vara liksom jätte jättefin och grejer.
Och alla som var där tyckte, nu ska jag inte tala för alla, många som var där har ju sagt att de tyckte att det var ganska liksom undra stämning för att det var för fint.
Folk kommer med sina JavaScript-T-shirts.
Ja, exakt. Och så är man liksom på riktig lyxbåt och bara hänger där och tycker att här har jag inte hemma.
Det är också så, då hade man nog hellre fått resekostnaderna ersatta.
Ja, det tror jag definitivt.
Och sen den andra grejen som jag tänkte på, som jag också läste, var ju att folk som skrev på Twitter och var så här
"Ja, men jag tyckte inte det här funkar så bra" eller "Vart är min livestreaming-billjett?"
eller bla bla bla. Arrangörerna hade ju hört av sig till dem och bara
"Kan du snälla sluta skriva negativt om oss?" typ.
"Don't pile on" eller vad fan det var.
Och då kände man också bara så här "Vad fan?"
om att de hade hört av sig till deras arbetsgivare.
Och då var jag så här, va?
Nu får vi lugna oss lite här.
Så att, ja.
Okej.
Men, det är
riktigt sjukt.
Ja.
Så att, ja, jag vet det.
Och alltså så här,
jag förstår ju känslan
hos arrangörerna, att de bara så här, men alla,
det blir liksom en pylon, som de sa, alltså alla hoppar
på oss nu, det är liksom på modet
att göra. Men då handlar det mer om att kommunicera direkt och tydligt själv istället för att man ska försöka höra av sig till folk separat och säga saker till dem.
Då är det mer så här, ja men gå ut med den informationen ni har och sen ta det därifrån. Jag tror folk hade haft mycket mer översikt.
Jag tror att att vi sitter och pratar om det här nu hade inte hänt om de hade gått ut och sagt "We fucked up".
"Det gick åt helvete, vi sålde alldeles för få biljetter, vi kommer göra det absolut bästa vi kan av situationen."
Men det gick inte. Vi återbetalade direkt alla live streamingbiljetter för att vi har inte någon utrustning, vi har inte någon tekniker på plats.
Men vi löser det så snart vi kan, tack för att ni har lite tålamod.
Då hade inte vi pratat om det här.
Nej, eller ja, nej, det hade vi verkligen inte på det här sättet.
För jag menar, jag kan inte säga alla, för det är inte sant,
men de flesta tror jag verkligen hade varit så här,
okej, människor är mänskliga, de äger sina misstag, alla får göra misstag.
Ja.
Men alltså för det är också så himla dumt, okej, kontakta personen på Twitter,
privatperson, eller alltså små person, men personen på Twitter,
ja, ta bort det här, kontakta deras arbetsgivare.
Med det har de alltså lite förargat ganska stora namn i communityt.
Inte genom att göra misstag utan att inte lyssna på dem, inte behandla dem med respekt och bara inte svara på ett rent tilltal.
Det kommer ju ha hur mycket mer påverkan som helst än en person på Twitter.
Det här är ju personer som har hela de här utvecklar-communities som följer.
Ja, nämen exakt.
Jag blir lite imponerad över hur dåligt hanterat det är.
För det är ju verkligen uruselt.
Alltså, rent kommunikationsmässigt och PR-mässigt, alltså allting.
Den här bloggposten som jag läste också förut, tror jag, idag hade fyra namn till "Other write-ups are available" från de här fyra.
Nu är det typ tio.
Ja, jag har också sett att det har lagts på.
Jag tror att de flesta som har skrivit har också länkat till alla andra.
Så det räcker med att man hittar en av dem där så hittar man alla.
Och så bara, "ja, det är full fart".
Ja, de blir bara fler och fler. De blir bara lite argare och argare.
Ja, det där är...
Jag vet inte, det är definitivt...
Jag vet inte, "Fire Festival för utvecklare".
Min känsla.
Jag har också sett många som varit ganska nöjda, som har tyckt att det var en bra konferens.
Men jag förstår att man kan ha en bra två dagar och träffa härligt folk och sånt.
Men det kan inte bara vara att det är härligt folk som gör det.
Det måste ju till någon typ av ansträngning ändå från arrangörerna.
Ja, om man ska betala så mycket pengar.
Ja, exakt. Annars är det så här, vad fan får vi för pengarna? Det är inte så hela mycket.
Nej, för jag menar, vad heter det?
När folk gör det volontärt, eller meetups och sådana grejer som inte tar betalt.
Det är klart att man inte kan förvänta sig att allting är top notch.
Nej, men då har man inga förväntningar på hur det är.
Då går man dit med ett öppet sinne och bara "ja, det här är ingen fara".
När man har betalat 10 000 för att vara där, då blir man lite irriterad om det inte är bra gjort.
– Ja.
Ja, fy fan. Det är också så här, alltså gud, maten är alltid det som är kanske det svåraste, tror jag.
Att lösa på alla så här konferenser känns som.
Men det är också, alltså, jag hade varit så arg om jag hade varit hungrig hela tiden.
– Ja, jo, men det är också så att det säger någonting ändå att så här folk bara,
"Nej, jag går och köper min egen mat. Jag vill inte ha den här. Jag är för hungrig, jag måste gå och köpa mat."
- Ja, fan. Teppigt.
- Ja. - Sade Robinson.
- Ska vi hoppas att det blir en Netflix-dokumentär av det här också, eller?
- Det är också så att vem som kommer kolla på det här är det sig arga och hungriga utvecklare.
Mjukvaruutvecklare. - Exakt.
- Ja, herregud. Jag tycker det finns hur mycket som helst att läsa om man är nyfiken.
Och sen hoppas vi att nästa gång vi pratar om konferenser så är det kanske lite mer positiv tappning.
- Ja, fan vad vi skvallrar. - Ja, men det är därför vi finns.
- Är det så? Vad ska vi göra sen om Twitter sprängs? Vart ska du få allt stoff ifrån?
- Ja, då är det kört. Då är det slut på skvallrypodden.
Jag har skapat ett Mastodon-konto, ska sägas.
Men det var mest för att det var någon rolig server som hette typ Not A Cult.
Eller sånt.
Ja, och jag är en analog boomer, så jag har inte gjort det.
Nej, men jag vet inte. Mastodon.
Jag har svårt att se att... Jag fattar grejen bakom det.
Det är liksom federerat och decentraliserat och grejer.
Men det kommer ju inte slå för att det är så jävla mycket friktion när man ska signa upp.
Först så här, välj en server. Man bara, det finns 25 000 servrar, var fan ska jag?
Och sen kommer det bli liksom att alla som propstar för det nu är det så här,
"Ja men det är federerat, du kan bara ta med dig din data om du vill och göra någonting annat."
Och jag bara, "Ja, fast det kommer ju bli att alla hamnar på en server i slutet."
Det kommer vara liksom en liten klick som mig, som kunde inte välja att hamna på någon konstig,
liksom obskyr server för att de gillar namnet.
Och sen kommer det vara att alla är på typ "mastodon.social" som väl är den största tror jag.
Och då är det ju Twitter 2.0 bara.
Ja men inte det är tanken att det ska bli det då.
Jo kanske, men jag tycker att folk som försöker pusha Masternod för att det är federaliserat missar poängen lite grann.
Jag älskar annars det här, till min mamma.
Men du kan ta med dig all din data i JSON-format, det är toppen. Mamma smsar inte ens.
Nej, exakt. Vi får se, vi kanske får återkomma till det om jag lyckas bli aktiv där.
Jag har ju inte lyckats bli aktiv på Twitter heller, så jag läser ju bara där.
Ja, jag är knappt där inne. Det var inte meningen att hacka på Mastadon.
Jag bara projicerar för att jag är dålig på allt.
- Hej! - Oj!
- Nu ska vi alltid sluta med lite pepp till dig. - Jag trodde vi alltid skulle sluta med lite självhat.
- Du är min förebild. - Nej, sluta!
- Åh, det här har vi lämnat bakom oss. - Ja, det har vi.
Toppen, tack för att ni lyssnade hörni. Vi finns som vanligt på Twitter ett tag till.
Och sen hörs vi där vi hörs. Tack för att ni lyssnar.
- Tack så mycket! - Bye bye!
[Outromusik]
