61. En startupresa
lyssna!
Vi fortsätter där vi slutade i avsnitt 53 genom att prata om Therése startupresa. Det blir massor om skillnaden mellan konsult- och produktbolag, känslan av att ta ägandeskap, att rulla pitor, göra något nyttigt för världen och att jobba för ett bolag utomlands. Dessutom en ordentligt TWIST, så det här vill ni inte missa!
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Länkar
Avsnittets skämt:
Vilken är Google-anställdas favoritsport?
Dart
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att
klicka precis här :)
Vilken är Google-anställdas favoritsport?
Jag vet inte.
Är det Dart?
Om man ska kategorisera alla skämt som vi drar i den här podden,
så är det ju, alltså den största kategorin är ju skämt där man behöver ganska mycket förkunskap.
Nej.
Det måste ändå.
Dart som språk är för det första inte jättestort.
Jag tänkte att det blev större med Flutter.
Ja, kanske.
Men också sen måste man känna till att det är Google som ligger bakom det.
Det var kul. Jag skrattade ju.
Men det tog mig också.
Det är kanske en extrem stretch att kalla Dart för sport.
Jag vet inte.
Ja, ja, men lite förkunskap, men alltså det är.
De är, vet du vad de är? De är utbildande.
De är utbildade, precis.
Okej, med det avklarat.
Jag vet inte riktigt var du ska börja, men vi tänkte väl köra en fortsättning på
på ett avsnitt som vi höll för innan sommaren någon gång.
Jag tror att det heter "En lyckad brittisk rekrytering" va?
– Ja, för att hej och välkomna till ASTF-podden.
– Just det, varje gång. – Som ni lyssnar på just nu.
– Jag försökte gå in med hög energi för att du sa att du var lite trött idag.
Så jag tänkte att jag ska väga upp det.
– Ja, men jag sov i ett stabilt två timmar i natt.
Så det löste sig.
Det är ingen som kommer märka det.
- Nej.
Ja, men vad sa vi då? Vi sa en lyckad brittisk rekrytering.
Ja, herregud nu fick jag lite...
- PTSD. - ...känslor tillbaka igen.
- Jag tycker att har man inte hört avsnittet så är det kanske ett av mina favoritavsnitt.
När Therese berättar om hur hon gick igenom rekryteringsprocess på ett bolag med en brittisk rekryterare.
som man skulle kunna sammanfatta som att hon var väldigt på.
- Ja, hon gjorde sitt jobb med bravur, så att säga.
Jag vet inte, men alltså de brittiska rekryterarna jag har stött på,
de ska jag nu stoppa i samma fackar, men de är ju lite intensiva.
- Ja, jag känner att jag fick mina fördomar bekräftade,
Jag tror man bekräftade när du berättade om det här.
Så det är väl det. Men det går att lyssna på det här. Det är svinbra faktiskt.
Det är riktigt roligt. Kanske vårt roligaste avsnitt.
– Jag kan ju också avsluta med det. Jag vet inte om det är med i det avsnittet.
Men jag kan säga så att hon fortsatte ringa mig också efter anställning.
Och bokade in ett möte i månaden ända tills min manager ringde hennes manager och sa "Lämna henne i fred".
– (skratt)
- Japp, det säger också en hel del. - Ja, så är det absolut.
- Så var det med det, och i vilket fall att anledningen till att det hette "En lyckad brittisk rekrytering" var ju då för att du fick faktiskt ett jobb genom det på en startup i Berlin.
- Jajamän, så var det. - Där du har jobbat sen dess.
- Och vi tänkte väl i alla fall börja med att prata lite grann om kanske skillnaden mellan konsultbolag och produktbolag.
Ja. Då ska vi se, då vill du att jag har någon typ av redaktion för skillnader.
Ja, jag vill ha visdom av dig. Jag vill ha allt som man kan ha det som en liten pros och cons lista sen om man själv bestämmer sig mellan konsult och produkt eller på produktbolag.
Jag har inte så mycket visdom va.
Vad kände du var största skillnaden?
Jag tror den allra största skillnaden var att jag liksom hade ett helt annat ägandeskap.
För att som konsult har jag tränat mig ganska mycket på att komma in, kolla läget,
försöka passa mig in i vilken kodstil kör vi här, hur gör vi de här lösningarna,
ta in information innan jag börjar kanske föreslå förändringar,
om jag ens någonsin föreslår förändringar, ska jag skra i, sådana saker.
Men här på produktbolaget var det ju snarare så att jag förväntades komma in som en senior erfaren frontend engineer och liksom driva mycket av de bitarna liksom.
Och ha ägandeskap för dem och komma med förbättringsförslag och mera kunskap helt enkelt.
Så det är ganska stor skillnad på hur jag tacklade koden, om man ska säga.
Jag tänker ju att det låter ganska...
Eller båda sakerna låter ganska nice.
Att konsult komma in och man behöver inte känna press på att du måste leverera direkt och du måste känna jättemycket ägandeskap över gården.
Även om man kan göra det som konsult också.
Men det låter också väldigt kul att komma in och känna att det här är en produkt jag ska jobba längre med och försöka ta hand om.
göra till det bästa som det kan vara och det förväntas av mig.
- Ja.
Det brukar jag också få i skraj, mannen.
Jag har fått träna mig på att ha starka åsikter.
Förr hade jag väldigt starka åsikter, men absolut inga belägg.
Sen tränade jag mig på att luckra upp. Åsikterna inte var dogmatiska, utan
-inse att det finns många sätt att uppnå samma sak.
Och nu var det mer så här, inte att jag ska gå in och vara dogmatisk igen-
-men att jag ska ha ändå liksom bas för mina önskningar och påståenden.
-Starka åsikter fast med belägg, liksom. -Ja, precis.
Och en vilja att förbättra och driva framåt, liksom.
Det är ganska stor skillnad mot att komma in på ett uppdrag där det är så här-
-hej, du ska in här i tre månader, du ska bygga den här pocken-
och sen ska du ut igen. Jag har inte så stort framtidstänk då.
– Nej, när det är korta uppdrag så blir det verkligen att man kommer in och säger att
"ja, då gör jag det här och sen så drar jag".
Och så behöver man inte bry sig så mycket. Sen kan man ju alltid bry sig om att tekniken man väljer
kanske överlever de här tre månaderna och sånt där.
För att pockar är ju väldigt sällan saker som kastas bort i slutändan ändå.
Men det blir ju skillnad också, jämförelsen kanske blir närmare om det är ett uppdrag som är typ såhär
"Det här är ett långt uppdrag, vi förväntar oss att du ska vara här länge" och bla bla bla.
Ja, så är det absolut. Men det är också så att då kanske...
Där kommer ju teamdynamik in också.
Säg att man har ett team som är fastanställt och du inte är det.
och dynamiken är lite speciell, då kanske jag inte heller skulle engagera mig lika mycket.
Jag skulle ju vara konsult som har satt i systemet och rymmar när saker är jobbigt.
- Ja, men det kan jag tänka mig. En annan sak som jag har tänkt är en skillnad,
är hur man tänker på bolaget. Som konsult när jag kommer på ställen,
så försöker jag ändå bry mig väldigt mycket om produkten man bygger,
Vad är det här för något man ska göra, och teknikmässigt och teammässigt och sånt där.
Men sen allting runt omkring, typ hur bolaget är och vilka värderingar de har och sånt.
Lägger jag mig inte i så mycket.
Det är samma sak att engagera mig inte så mycket internt hos kunder.
På samma sätt som man gör hos konsultbolaget då.
Eller som man gör om man är på ett produktbolag, tänker jag mig.
Nej, men det är ju väldigt sant. Nu är jag ju tyvärr ändå en person som inte alltid är klar av att vara tyst under vissa omständigheter.
Men jag har ju lättare att låta saker, eller vad heter det, släppa saker när jag är på uppdrag på ett bolag.
Jag bryr mig inte lika mycket om det bolagets politik eller riktlinjer eller konstigheter.
Vad den må vara. Men på produktbolaget är jag engagerad.
På konsultbolaget har jag ju brytt mig.
Så det är väl det som blir att det bolaget jag är anställd på, där bryr jag mig mycket mer.
Ja, men jag tänker också att det blir lite skillnad när man jobbar remote.
För du är ju ändå 70-100% remote i stort sett.
Och då blir det ju, jag vet inte, jag föreställer mig att för min del blir det svårare att engagera sig i andra saker än det man gör dagligen.
Ja, det skulle jag nog säga att det ändå har varit.
Speciellt när jag kommer in i ett skede där många redan känner varandra väl och har jobbat tillsammans och möts på kontoret.
Och sen är väldigt många ändå så att de jobbar hemifrån.
Men de har kommit igång med att köra en "company breakfast" varje vecka.
Och där har jag inte ens en möjlighet att komma in.
Sen började de köra en "team-middag" tillsammans.
"Sorry, Therese, you couldn't be with us."
Jag var bara såhär "jag är helt dött, eller vad händer?"
Men alltså...
Nej, det är ju liksom hinder. Det kanske är lite fallet på bolaget att man måste ändå försöka se till att det finns remote-vänliga aktiviteter som ger möjlighet att man kan bonda lite grann och sånt.
Ja, och de har ju verkligen försökt. Det är snarare jag som varit avig.
Typ att de ville ha en digital AV tillsammans, där två var på kontoret, jag hörde inte vad de sa och jag var jättestressad och ville jobba.
Och så var jag inte så trevlig.
Så det är på mig också.
Ja, det är det, absolut.
Men det är ju...
Jag var ju lite rädd för den FOMO-grejen, att inte ens ha möjlighet att åka in till någonting.
Den har väl inte varit så påtaglig, men den har ju absolut funnits där.
Ja, men du trivs väl också väldigt bra med att jobba hemifrån.
Alltså, även under pandemin när det var tvingat hemjobb, och även om du konsultade så har du ändå tyckt att det var ganska härligt att sitta hemma.
Ja, alltså...
Det här har jag hört innebånd många gånger, men framför allt så tycker jag att det är skönt att inte behöva transportera mig dagligen.
För det kostar mig rätt mycket energi.
Så det är inte nödvändigtvis så att jag inte skulle kunna tänka mig att vara på ett kontor.
Utan det är att jag sparar tid och energi på det.
Och sen så att jag skaffade en pandemihund.
Hon är ju hundra procent en pandemihund.
Det kan man ju inte riktigt sopa under mattan så.
Så är det ju.
- Men precis, hade kontoret varit nästgårds så hade du varit så här "ja men då kan jag knata dit på morgonen".
Ja, absolut. Och kan jag inte ha med min hund?
Ja, då hade det varit ännu bättre.
Du har inte funderat på co-working-grej om du har känt att du behöver folk runt omkring dig?
Det kanske inte finns så mycket co-working-ytor i närheten av där du bor i och för sig?
Nej, det är inte så mycket att jag känner att jag behöver folk runt omkring mig.
Men det är mer så att ni hela timmen träffas utan mig och sen pratar om mig som jag har gått bort.
-Så missar man delar. -Ja, absolut.
Det är lite svårt det där. Jag trivs också ganska bra av att jobba hemma.
Men jag kan verkligen sakna att sitta med teamet på plats och kunna diskutera saker och sånt.
Och även bara träffa folk. Men då har jag både att jag kan åka in till konsultkontoret eller till kundens kontor.
Och det tycker jag är väldigt skönt att ha ändå valmöjligheten.
– Ja, men du är ändå hemma lite mer än jag tänkte att du skulle vara.
För att du var ju väldigt, i början så, att du vill absolut tillbaka till kontoret.
– Jo, men jag tror också att det är lite...
Alltså så här, visst, i början så var det lite så här, ja men då var jag väldigt van när jag satt på kontoret.
Och nu tror jag liksom att jag har avvänt mig och landat i något mellanting.
Så nu tycker jag liksom att någon dag i veckan på kontoret är ganska nice.
Men sen krävs det också att resten av teamet är där.
Alltså det är helt värdelöst att åka in till ett kontor som är tomt.
Det känner jag ju ingenting på.
– Det är mest kallt. – Ja, exakt.
Så det beror ju lite på omständigheterna runt omkring.
Sen visst, jag kan åka in till konsultkontoret, för där är det typ alltid folk.
Men där är det också lite grann så här, ja men då kan jag typ lika gärna vara hemma.
För det blir ju också lite svårare att jobba därifrån.
Särskilt om man ska mobbprogrammera remote med andra och sånt där.
Ja, men alltså för jag hade ju i början när vi pratade om när man pratar om remote innan pandemin då var jag så här men jag kan jobba hemma då och då men jag kan absolut inte jobba hemma för då känns det inte som att jag jobbar.
Jag behöver åka till ett kontor för att känna att jag är på jobbet och sen så kom det här jag vann med att sitta hemma och jag får ju fortfarande jättemycket mer gjort på gott och ont fortfarande hemma.
Jag är svårare att släppa det. Men jag hade ju en tendens att bara sitta kvar i timmar på kontoret också.
När det är mer så att om jag sitter kvar så är jag hemma sen.
Men det är ju sjukt mycket lättare att komma in i flow hemma än vad jag har på ett kontor.
För på kontor måste jag nästan ta på mig skygglappar och sätta på noise cancelling med musik och bara så här...
...sjunka in i datorn.
–har jag en stor röd saftblandare som står och pratar inte med mig.
–Ja, men typ.
–Gör inte någonting i min periferi som jag skulle kunna finna intressant.
–Exakt.
–Ja, jag tycker det är fort.
–Men sen tänker jag också på en sak som, i och med att du jobbar remote som vi var inne på.
–Ja, för visst, du jobbar ju på ett bolag i Sverige som de anlitar.
Du får inte bo i Sverige och jobba på ett bolag utomlands.
Reglerna kan jag inte, men oavsett vad så skulle det bli mycket mycket "mäckigare".
Jag tänker att du kanske skulle behöva vara egen och fakturera.
Ja, så blir det kanske.
Det finns sådana bolag, vad heter de, "remote" och "deal" som företag kan använda sig av.
De anställer personer i deras hemland.
Så man följer de arbetslag, marknadslagar och...
Vad heter det? Arbetsmarknads... blablabla.
Följer de lagarna och riktlinjerna som finns, liksom.
Och skatt och så vidare. Alltså allt det här.
- Just det. Så det blir liksom egentligen...
Alltså när man går via dem så blir det inte så stor skillnad för din del
jämfört med om du skulle jobba på ett svenskt bolag.
- Nej. Alltså jag jobbar ju då på pappret egentligen på ett svenskt bolag.
Jag jobbar ju på pappret via dem.
– Men så typ pensionsmässigt och allt sköts via det svenska bolaget så att de har koll på det svenska reglerna så slipper man hålla på och mecka med det.
För det känns som att det skulle kunna vara jävligt mecket.
– Ja, pension är kul att du nämner också. För det blir det ingen nämligen.
– Jasså.
Så det är så att jag härjar lite på om jag skulle kunna löneväxla och sådana saker.
Jag kom aldrig fram till någonting.
Men ja, det finns ju en del att reda i det också för det är svårt att veta.
De som ska anställa mig sitter ju också i ett annat land.
Ja, exakt.
Och sen tänker man att saker är ganska lika och så är det ju absolut inte det.
Som till exempel vår industrisemester.
Det är ju nästan ingen annan som har det. Det tycker ju alla helt galet.
Ja, det är faktiskt sinnessjukt när man tänker på det.
Jag i alla fall tar det som en sån oerhört självklarhet.
Ja, det har varit så. Jag har haft en veckas semester den här sommaren.
Och den var i juni.
Och sedan dess har jag jobbat i princip hela sommaren.
Och sedan så försvann alla andra kompisar i fyra veckor.
Och sedan började alla komma tillbaka.
"Dags att åka på återigen!"
Och alla man träffade ute med hunden bara "Ja, precis kommit tillbaka från semestern. När är er semester slut?"
Jag bara "Ja, det finns inte."
Så det har varit ganska spännande.
- Ja, men är det för att du har valt att ha den semestern?
Eller skulle du kunna ta industrisemester om du ville?
- Jag hade nog kunnat ta ett industrisemester om jag ville.
För att det är en regel som finns i Sverige.
Att vi ska kunna få göra det.
Men sen har jag bytt jobb så jag hade inte tillräckligt många semesterdagar.
Nej, precis.
Okej, men då var jag med på hur det funkar.
Nej, men det har varit mycket att lära sig.
Det har varit lite spännande.
Ja, det förstår jag verkligen.
Jag funderade på att jag hade någonting.
Vad var det jag tänkte på kring det?
Nej, skitsamma. Jag kommer inte på nåt.
Så vi kan väl gå vidare i din startup-resa.
Eller vad fan vill du kalla det här?
[Skratt]
För det var också lite... Jag vet inte, jag tror att vi pratade om det förut.
Så här, att du bytte ditt jobb för att du ville göra något nyttigt för världen, typ.
Eller så här, att du inte ville bara sälja dig själv för pengar.
Som jag tror att jag råkade säga då också, men jag menar, sälja din tid för pengar.
Fint parafraserat eller vad det heter.
Ja, det var ju verkligen så.
Jag vet inte om jag bara säger det i intervjun eller om jag sagt det i podden också.
Jag kan ju inte förändra världen på något sådant.
Skapa nya miljömässiga ämnen eller revolutionera plastindustrin.
Inga sådana grejer.
Finns det någonting jag med min kunskap kan göra för att försöka göra världen lite bättre så hade det varit nice att kunna försöka göra det.
Det är inte alltid så lätt att hitta någonting.
För att det är alltid så här, man tummar på det här eller tummar på det här.
Eller så är det bara floskler.
Så det här var väl ett försök att "Okej, men let's use my knowledge for something good".
Ja, exakt. Jag kan verkligen identifiera mig med det.
I att det skulle vara kul att göra någonting som inte bara är att bygga en e-handel.
Något som är lite vettigare, eller något som ger verklighet, ett ordentligt värde till de som använder det.
För att jag menar, jag gör så många andra dåliga saker.
Kör omkring med min bil och köper mina saker.
Jag menar, det är...
Det är...
En svår...
Det känns som att om jag kan få må okej på jobbet och ändå jobba mot bättre snarare än att jobba för dåliga saker, då kan jag ta den chansen.
Ja, men exakt. Jag tror också att skulle det dyka upp något, jag trivs ju ändå väldigt bra på jobbet och det jag gör.
Jag har liksom svinkul om dagarna.
Men det som skulle kunna få mig att byta jobb är väl typ så här att det dyker upp något jäkligt roligt bolag som gör någonting både kul tekniskt och bra för världen.
Jag tycker alltid att det kommer till sin spets när man börjar prata om sådana här saker.
Eller för mig.
För det blir alltid någon så här...
Å ena sidan så har du fancy titlar, höga löner, stake i bolag och så vidare.
Du har någon typ av liksom...
Jag vill inte...
Alltså traditionella statussymboler liksom.
- Men lite egoistiska symboler ändå. - Ja, precis.
Men ändå, från mitt perspektiv är det ju inte heller, om jag säger att det är en CTO-tjänst till exempel,
då väljer jag inte det bara för någon typ av prestige utan det finns något i mig också, då kan jag bevisa att jag som kvinna kan aktualisera den rollen också,
samtidigt som jag är jätteosäker och skulle bryta ihop av ångest, men det är ju inte relevant.
i bestämmande skedet.
Men sen är det den här att försöka göra lite bättre saker för världen.
Och då blir det på något sätt,
okej, men då måste du i vissa fall jobba för betydligt mindre pengar.
Och det är kanske inte pengarna i sig som är problemet,
men då har du hela tiden den här andra om att
de andra tjänar massa pengar.
Det är någon sån här gammal klassisk filmgrej, du vet,
privatiserad sektor vs allmän sektor,
och gott vs ont och så vidare.
Det är lite så jag tycker att det känns jämnt.
Och här hittade jag ändå någonting som var
något där jag kunde försöka skapa lite förändring.
Ett team och ett bolag som har lagt jättemycket tid på
människorna och att skapa en trygg arbetsplats.
Och att jag var en senior
Så att, ja, det var mycket som kändes bra.
Ja, men exakt. Det var väl en bra kombination av de här olika sakerna du sa, eller de här olika benen.
Jag kan ju verkligen säga att jag är ju just nu i alla fall väldigt mycket på det egoistiska benet,
även om jag försöker bredda mig lite grann.
Men jag tycker också att det där är svinsvårt.
Och folk som bara kan säga att "Jag fokuserar på det här och volontärarbetar massa och lägger sjukt mycket tid på det här"
All cred till dem.
Alltså för oerhört imponerande.
Men det här leder väl också lite till "twisten" på hela den här storyn.
Som är att du typ slutar där imorgon.
Ja, officiellt så blir det väl i slutet av september.
Men jag har blivit av med mitt jobb.
Ja, det ska sägas att vi måste direkt brasklappa med att inte för att du gjorde ett dåligt jobb.
Eller?
Nu är det osäkerheten som talar igen. De har ändå sagt det till dig. Det handlar väl om pengar?
Ja, det handlar om att det ekonomiska klimatet ändrades drastiskt det här året.
Och att det som gick från säkra kort vad gällde att få in investering och nå vissa summor i investering försvann på en, två veckor.
Så jag vet inte hur mycket man får prata om sånt här, men investeringarna har varit svårare och de har behövt skärningar.
Och jag hamnade under sträcket.
Ja exakt, och vi behöver inte prata så mycket om bolaget i sig, men jag tänker att det ändå måste vara en liten beridalbana.
Ja, alltså det har det ju verkligen varit. Det är väl också någonting som man ibland säger att, ja men det är ett startup life liksom.
Och det har man ju hört om, och det har jag också varit i utkanten av, liksom och sett hur det har gått för andra.
Men man tänker ju inte att det ska bli så, alltså det har ju varit väldigt så.
Jag gick till jobbet, så här, om dagen och sen en vecka då, de bara, "har du hört förresten?" Jag bara, "vadå?"
Då hade det varit ett möte där jag hade haft en semesterdag och missat det.
Så jag hade bara varit glad i hågen, men alla andra var oroliga.
Du fick för en gång skulle vara pepp när alla andra var depp.
Ja, försvann fort dock.
Nej, men jag förstår till 100 procent att det har varit jättesvårt.
Och jag förstår varför.
Och de har verkligen varit jättesnälla och lovordat att det har ingenting med min prestation att göra.
Den har varit fantastisk.
Och att komma in i teamet har varit fantastiskt.
Utan det har bara att göra med att företag ska överleva.
Vilket det inte gör med alla.
Och det är många som har...
Det är inte liksom en eller två som har fått gå utan det är betydligt fler.
Ja, nämen exakt. Nu är det någon som spikar ovanför mig så vi får hoppas att det inte hörs allt för mycket hos er.
Men så är det ibland.
Nej men exakt, och jag tänker också liksom så här, visst att det måste ju kännas piss att ändå bli liksom "upside" eller att behöva gå.
Men att ändå veta så här att det var inte så att de bara "henne kan vi inte ha kvar" utan mer "ja det är klart, vi gör vårt bästa för att ha kvar dig så länge som möjligt" och sen gick det inte hela vägen.
- Ja, alltså de gjorde väl inte sitt bästa för kvar.
Det känns väl fint att de säger att de inte har, men känslomässigt är det ju svårt.
För det var en annan fronten utvecklare som blev kvar.
Av helt rimliga, naturliga orsaker.
Eller om man tittar på det från ett "kan produkten vi har varit med längre" och så vidare.
Men känslomässigt är det fortfarande att jag har blivit bortvald.
Och det har ju varit tufft att fundera på.
Också att jag hittade noll bra översättningar för "bortvald" på engelska.
- Ja, den har jag inte på tungan direkt.
- Nej, så jag försökte förklara min känsla för när jag pratade med dem.
Jag bara "You know that I was not picked".
[Skratt]
Ja, jag förstår det.
Men det är också lite som du säger. Jag förstår verkligen det.
Om du tittar på det logiskt, eller om du försöker titta på det objektivt, så tänker du att det är helt vettigt att den andra frontenutvecklaren är kvar.
Men känslomässigt så känner du fortfarande att de hade kunnat ha valt mig.
Ja, precis. Det hade ju kunnat vara så att jag var så ovärderlig att de inte kunde skiljas från mig.
Massa bara "blä". Ni vet.
Men jag menar, det är ju känslor som jag inte kan kontrollera över, som jag bara får acceptera. Så det är ju så det.
Ja, men exakt. Det är ju liksom något att bearbeta, så att säga.
Och det är väl exakt det du gör nu. Du bearbetar känslorna i podden, inför publik.
Ja, toppen. Inför publik.
Det är så man ska göra.
Ja, men jag tror nästan att det jobbigaste på hela det här är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra nu.
Det var ju ett nytt beslut att fatta att jag går ifrån konsult och jag hittar det här bolaget.
Det kändes bra att det som vi diskuterade, jag har de här benen, lite egoistiska ben men också lite av de egoistiska delarna och lite av de rädda världen delarna och lite så här allt.
Så här kan jag väl stanna ett tag och se hur det utvecklar sig.
Och sen nu på en vecka så bara drog smattan undan.
Och nu är jag mer i ett läge att, jaha, vad gör jag nu?
Jag och min pandemihund.
[Skratt]
Jag tänker så här, ni kan ju ta några dagar och leva livet.
En vecka, så där. Chilla lite. Återhämta dig, landa.
Men sen så tänker jag att vi kan ju ta tillfället i akt.
Vad skulle du liksom vilja?
Jag tänker att, vi har ju varit in på det, men vad vill du göra?
Eller fortfarande tänker du så här, nästa ställe är nog också ett produktbolag som gör någonting nyttigt eller altruistiskt kanske.
Alltså jag har ingen aning.
En del av mig ville bara ta en timmanställning på att rulla pitor nere på restaurangen här borta.
Det skulle ändå också vara något. Det är väl som han som startade hamburgerskedjan, eller det var inte en kedja men en flipping burger.
Han var ju it-konsult innan och så reste han till USA och köpte hamburgare och kom tillbaka och startade hamburgerskedjan.
Åh fan.
Där har du något. Bara att det blir pita för dig istället.
Jo precis, men jag vill ju inte ha ansvar. Jag vill bara...
Du vill stå där och rulla.
Ja, se mig som en arbetare bara.
- Exakt. - Nej, men jag vet inte. Jag är fortfarande tillbaka i samma vända.
Är det titlar och är det pengar? Det har gått upp för mig väldigt mycket under den här resan att jag vill ju inte ha ansvar över andra människor.
Jag vill inte bara ha möten. Jag gillar att sitta och koda. Jag tror att jag gärna håller mig där.
Så kommer någon med ett sådant här, du vet, titel här borta och erbjudande här borta och så kastar sig jag omkring lite i det.
Men det står ju lite mot att, okej, men produktbolag, då kan jag hitta en bra produkt.
Men jag saknar trots allt att vara konsult.
Jag vet inte varför jag saknar det.
Jag saknar dock att vara det på ett mer hållbart sätt.
Jag skulle behöva göra det där vi har ett max-tag på 40 timmar i veckan.
Jag kan inte ligga utanför det och såna bitar.
Men det är svårare för mig att komma och säga att jag måste kunna vara "remote" på mina uppdrag.
För jag har en hund. Det är svårare att hantera det.
Jag vet inte. Det är kaos.
–Ja. Men vi kan ju absolut ta in förslag–
Om någon sitter på ett bra bolag som matchar de här kriterierna, så hör av er till det.
–Grundkriterierna är att det måste finnas respektfull kommunikation och att det måste vara rättvisa löner för alla.
Det är grundkraven.
Och sen kan man lägga på, man kan ju lyssna på det här avsnittet.
Och eventuellt det här brittiska rekryteringsavsnittet.
Jag tror vi pratade om det där också.
– Ja, säkert.
– Vi får väl anledningen att följa upp det här, misstänker jag.
När det faktiskt har landat i något.
Och du har hunnit bearbeta dig lite mer kanske.
Men annars tycker jag att vi kanske rundar av där.
Eller har du något mer på hjärtat?
Nej, det bara känns som att jag alltid vädrar min smutstvätt i den här podden.
Men det vet jag att jag uppskattar.
Förhoppningsvis även de som lyssnar.
Ja, vi får se.
Då runder vi av där, tänker jag.
Sen finns vi där vi finns.
Skriv en recension så blir Anton glad.
Så hörs vi nästa gång.
Det gör vi. Vi ses då. Bye bye!
Hej då!
[Outromusik]
