6. Att koppla bort jobbet
lyssna! 
Vi pratar om att koppla bort från jobbet på kvällar och helger, vikten av att ta ordentliga pauser och att inte ge fokus till varenda notis man får. Dessutom (av)saknaden av kontor, att ha en skärm i badrummet och hur ens tidsuppfattning inte längre är vad den varit.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) Välkommen till ett nytt avsnitt av ASTF.
Det här är som podcastvärldens motsvårighet för att lämna mig efter en high five.
Alltså bara när jag har handen uppe och du gör ingenting efter en high five.
Jag startar avsnittet och du är bara "Nej".
Jag sitter här tyst och tittar på dig tills båda vill börja skratta.
Jag var inte beredd.
Vad ska jag säga då? Välkommen.
Alltså då har ju du sagt välkommen.
- Ja, just det. Men skitsamma, nu har vi börjat.
- Hej, Anton!
- Fan, det var ganska länge sedan vi spelade in er.
- Ja.
- Alltså, vi spelade ju in... Vet du vad det var förra gången vi spelade in två avsnitt efter varann, va?
- Ja, det var det.
- Och det var ju typ en och en halv månad sedan.
- En och en halv månad? Nej.
- Jo, det tror jag. Vi släppte ett avsnitt när vi spelade in samma vecka,
Sen tog det två veckor till nästa avsnitt och sen har det tagit tre veckor till...
Okej, fem veckor sedan.
Typ, lite drygt.
Sex veckor sedan, typ.
Det är en och en halv månad.
- Ah, shit. - Ja, du ser.
Det är fan sjukt.
Det är så jävla konstiga tider nu.
Tiden är ju...
- Vad har jag gjort med mitt liv?
- Det är en jävligt bra fråga.
Det kanske är där... Du ska bara berätta vad du har gjort med ditt liv
så jag ser att sex veckor är avsnittet.
- Ja.
Jag har jobbat.
- Ja, vad härligt.
- Punkt. - Det är samma som jag har gjort.
- Ja.
Då var vi klara.
Ja, men alltså så här, jag tror aldrig jag har haft så dålig tidsuppfattning som den här våren.
Nej, eller liksom, man har ju tidsuppfattning vilken veckodag man befinner sig på i princip, för att det är ändå så här, man ska jobba och sen så kommer det en helg.
Ja, det är inte som en semester, alltså det är inte samma tidsuppfattning som man har på semestern.
Nej.
När man tappar liksom, helt vilken dag där.
Nej, precis. Men det är ju verkligen, alltså veckorna rullar ju bara på.
Ja, precis.
Så man har ju väldigt dålig koll på vilken månad man befinner sig i.
Ja, eller typ, när händer det här?
Ja.
Det är alltså lite så här den relativa titelfattningen.
Ja, det är fan sant. Det kan ha varit en vecka sedan, men det kan också ha varit två månader sedan.
Exakt.
Jag har ingen aning.
Exakt. Men det jag tänker att det är för att man har liksom inga referenspunkter längre typ.
Nej.
Man är ju bara hemma och jobbar.
Det är faktiskt sant, för det är typ såhär, är det alltså fem veckor sedan jag träffade dig senast?
Det känns ju inte riktigt som det.
Nej, men det måste det vara.
Ja.
Ja, vilket känns helt sjukt, ja.
Men sen känner man också att alla, alltså inte alla, men många har varvat ner nu.
Ja.
Det är mycket lugnare på Slack och mejl och liksom, inte för att jag får så många mejl, jag är ingen viktig människa,
Alltså, men, plus att jag hatar mail.
Nej, men det är helt klart lugnare, tycker jag.
Nej, men jag håller nog med.
Jag tror att jag har varit inne i en lite mer stressigare period
bara för att vi skulle ha lite deadlines och grejer.
Och då har det rampat upp, som det alltid gör, liksom.
Inte så mycket mail, ifall du har mail, eller.
Men liksom Slack och andra notiser runt omkring på saker som ska hända.
Men jag tänker också det här, alltså vi kan ju prata lite.
Det är lite speciellt nu, tänker jag, hur det har varit.
Vi pratade i tidigare avsnitt om att det är mycket lättare att sitta kvar efter jobbet.
Det blir inte att man går från jobbet,
alltså man fysiskt går från jobbet, så att säga.
Och då blir det liksom att man inte får den här begränsningen
eller den tydliga gränsen där man bara "Okej, nu är jag slut att jobba".
Utan det blir mer att "Okej, kanske jag kan sätta mig och jobba lite till när jag är till middag".
Ja, jag är ganska bra på den, eller bra på, men jag har satt i rutin att jag stänger av min dator och sätter på min dator på morgonen.
Och det har jag gjort typ alltid. Så att jag stänger även av den på kontoret liksom och går hem.
Och det tror jag är för att det blir tydligt för mig nu det tar slut.
Jag gör fortfarande likadant, jag stänger av den hemma.
Då blir det i alla fall en liten tröskel till att sätta mig vid datorn igen.
för då måste jag sätta på datorn och vänta och det ska laddas in.
Däremot har jag problem med att jag aldrig
stänger av den. Jag bara sitter.
Jag sitter svinlänge
och kopplar inte på. Alltså jag har typ så här
sambo som skriker på mig och jag är så här, nu får du sluta jobba när du mat och jag bara sitter kvar som i en trams.
Jag har problem alltså.
Jag har ingen sambo som skriker på mig, men jag får mycket flashbacks till när jag var kanske 14 år och satt och gameade.
Och morsan och farsan skrek "Anton, kom och ät!"
Och jag svarade "Alldeles strax, alldeles strax!"
Och sen kom jag aldrig åt.
Fyra timmar senare, kanske du dök ut.
Då kände jag att "Jävlar hur hungrig jag är."
När typ någon annan man spelade med sa "Jag ska gå och äta lite." Jag bara "Ja, mat."
traskade nerför den där trappen, stod lite kall mat på liksom
diskbänken i köket som man fick värma själv och man bara
"Ja, vilken härlig son jag är"
"Det där är typ mitt liv nu"
Och då är Fredrik, ja din sambo då som
skriker på dig istället
Eller typ "ska du ha mat? Vad vill du ha för mat? Det finns mat!"
"Ska du inte komma och äta nu? Det finns mat!"
Och sen så dyker jag upp där fyra timmar sen bara
Det finns en tallrik mat i kylen.
Jag bara "aaah, tack!"
Ja, men jag tänker att skillnaden...
Jag var ju ganska obrydd då.
Alltså så här, eller jag var ganska otacksam kanske är det mer rätt ord.
Jag tänker att du är ju mer tacksam för att Fredrik gjorde mat åt dig än vad jag var.
Mina föräldrar gjorde mat åt mig när jag var 14.
Ja...
Kanske...
Egentligen!
Ja, men det blir ju också en konstig grej för att jag är ju väldigt obrydd när det gäller mat egentligen.
när jag är hungrig, till mångas förtret.
Men jag är så här, alltså, när han träffar mig,
då levde jag på typ frysbok och nudlar,
eller fil i mjölk och typ start.
Han fick panik när han kom in i mitt kök första gången.
Ganska gott ändå.
Ja.
Det kändes som ett tal.
Alltid, det kostar ju lite grönsaker, lite kolhydrater,
och så här, protein.
Nej men, alltså, är jag hungrig så kan ju jag bara
äta vad som helst bara för att stilla hungen.
Jag bryr mig inte så jättemycket.
Jag är jätteglad att någon lagar mat åt mig,
men jag är lite för obrydd för att vara riktigt uppskattande.
Jaha, jag förstår.
Jag uppskattar att Fredrik lagar mat åt dig i alla fall.
Så om han lyssnar på det här, vilket han kanske inte gör,
då får han höra det.
Ja, vad bra att vi släper med honom in i den här podden.
Det har hänt förut.
- Ja, men jag går tillbaka lite till ämnet.
Jag tror att jag är ganska bra ändå på att säga "Okej, nu har jag jobbat från typ åtta till fem."
Jag tror att jag är mycket sämre på att ta pauser.
Nu när jag jobbar hemma så har jag varit väldigt mycket så här "Okej, jag tar väldigt mycket mikropauser."
Jag tar aldrig någon riktig paus.
Utan att kvara så här "Okej, nu tittar jag på mobilen i två minuter."
Och sen "Ah, nu måste jag jobba igen."
Men det blir aldrig att jag tar en paus och går iväg och tar en promenad,
eller att jag gör någonting annat som faktiskt bryter av det,
utan man är ju bara i min lilla lägenhet
där jag jobbar antingen från det här superlilla bordet vi sitter vid nu,
eller att jag ligger i soffan, vilket är ännu sämre.
Ja,
alltså jag tror,
det blir nog sjukt egentligen för att jag
arbetar ju så otroligt mycket mer nu.
Alltså effektiv arbetstid, skulle jag säga.
För att på ett kontor,
när man tar en paus, bara om man ska gå på toa,
och kanske man ändå måste gå en bit för att komma till toan.
Så nu i hemmet, och då bor jag ganska rimligt storlek,
men det är ändå så här, jag går ut från sovhusdörren där jag sitter i
och sen är tådörren där.
Och det är hela vägen, det är typ två meter.
På ett kontor så måste man ändå rulla omkring lite,
man kanske måste vänta någonstans,
man tar en extra promenad, hämtar vatten,
så att det blir längre tid liksom.
Och nu har man laptop, det är bara att ta med sig datorn in på toan
när man jobbar hemma.
Det har jag inte gjort. Jag har inte provat.
Jag har inte hänt mig heller faktiskt. Jag har inte varit i den krisen åt något håll.
[Skratt]
Nej, men jag håller helt med. Alltså jag saknar verkligen.
Alltså det är bara en disciplinfråga egentligen.
Alltså det är ingenting som hindrar mig från att "Okej, nu ska jag gå ut och ta en promenad".
Utan det är bara att jag inte gör det.
Nej. Alltså det är ju inte...
Alltså det går väldigt mycket upp och ner för mig.
Ett tag var jag väldigt duktig på att till exempel ta en ordentlig lunch.
och sätta mig på balkongen eftersom jag har en balkong, och så sitta där och ta en lunch och göra någonting helt annat.
Men nu, eftersom vi har lite ont om tid mot deadline och så, så blir det mycket en skål kvarg med lite krisp,
min standard kost, och sen tar det framför datorn och sitter och jobbar samtidigt.
Det känns som att det händer alla nu. Det är ingen som jag känner som "ja, fan vad det går bra, jag har bästa rutiner än någonsin".
Visst att folk tycker om att jobba hemifrån, men jag tror att de flesta har tappat mer rutiner än vad de har behållit.
Ja, det tror jag med. Eller hittat nya typer av rutiner som ändå är lite mer immobila.
Nu kan jag i och för sig bara tala för mig själv. Jag har nog tappat, och då hade jag inte mycket vardagsmotion innan,
men jag har ju tappat i stort sett hela den nu. Så jag har ju ondare i kroppen än vad jag någonsin har haft i princip.
Rörelsemässigt har jag ju rört mig så orört lite den här våren.
Det är helt bizarrt. Jag har haft några kortare perioder, alltså på några veckor,
när man bara "nu måste jag ta tag i det här".
Och så har jag börjat gå på promenader eller gjort något annat för att röra mig.
Vad som helst.
Och sen tappar man det.
Och man bara "ja, ja, det är så här det är. Jag ger upp".
Ja, jag försöker ändå. Jag är ganska väderstyrd.
För jag blir ju jävligt sugen på att komma ut när det är sol och varmt.
Då vill man bara ut och få lite frisk luft.
Men nu om det ska regna och hagla, tittar ut och bara "Näää".
Där känner jag mig lite som en hund som verkligen inte gillar vatten.
Ja, jag fattar.
Vill verkligen inte ut i det här. Så det tar emot för mycket.
En annan grej som jag verkligen har blivit mycket sämre på
Det är liksom att koppla bort jobbet, som vi var inne på tidigare.
Att koppla bort det, även när man har slutat jobba, eller inom situationstecken slutat jobba.
Så var jag mycket bättre på att inte titta på mejl eller kolla alla notiser som kom förut.
Och jag tror också att det hade att göra med att jag gick från kontoret.
Att jag tog mig någonstans.
Men nu är jag mycket duktigare på att "Oj, klockan är nio och jag får ett mejl från någon"
som kanske jobbar sent för att de började sent.
Alltså ingen aning.
Det är ju helt naturligt.
Men då är jag väldigt duktig på att bara in och svara.
Medan förut var jag såhär, då tar jag imorgon.
Ja, alltså jag har nog nästan blivit lite tvärtom.
För jag kände nog mer att det var i början när det här hände,
då jobbade jag ju typ 11 timmars dagar.
Och jag släppte det aldrig, jag kollade på allting hela tiden.
Jag har märkt att jag till och med har en reflex på min telefon,
att när jag inte har någonting att göra, då är det en reflex för mig att öppna Slack-appen.
Ja, det är ju dumt.
Ja, eller hur? Men det har blivit en sån här, Instagram, den öppnar man.
Facebook har man har, riktigt jävla tråkigt kan man öppna.
Men det blev någon typ av reflex att, ja men på Slack brukar det hända saker.
Så det jag gjort är att jag försökt gömma den på andra sidan på min mobil
och försökt verkligen mer koppla bort saker och sätta schema på notiser och så,
bara för att jag har blivit så dålig på att hålla rutinerna,
så då får jag åtminstone försöka med vissa grejer att släppa det.
Ja, men jag förstår, det känns också som att man kanske tänker på det mer nu,
i dessa tider, för att nöta ut det där uttrycket ännu mer.
Då känns det som att jag har ju också tänkt på det mer.
Alltså, det kanske bara är min uppfattning att jag blev sämre på det.
Jag kanske gjorde det förut också, fast mycket mer omedvetet.
Medan nu tänker jag mycket mer aktivt på det, i och med att jag sitter hemma hela tiden och man så här,
jag försöker liksom ändå tänka på att jag ska sluta jobba.
Och då tänker jag på att mycket mer aktivt att okej, nu tittar jag på notiser fast jag inte gjorde det förut och såna grejer.
Men jag vet inte, jag tycker att det har varit liksom svårare,
det blir liksom en luddigare linje mellan när jag jobbar och inte jobbar än vad jag hade tidigare.
Ja, men jag tänker att det är ganska naturligt, för att om man har en så här, att man ska säga att man primar sig till att jobba på ett kontor,
då är det så här, här är jag aktiv, här jobbar min hjärna, här jobbar jag liksom.
Och nu har man primat det på sin egna lägenhet, sin egna hemomgivning, så då blir det kanske inte, då blir det ju inte den här,
här är mitt hem och här kopplar jag av, utan det är snarare, ja, här jobbar jag också, så då är min hjärna igång hela tiden.
Ja, nämen exakt. Det är väl så att många som har jobbat hemma innan allt det här,
ett av de vanligaste tipsen jag har sett är att avskärma en yta som är din arbetsplats.
Så att du har en separat yta, för det ges oerhört mycket, för då kan man verkligen lämna den platsen när man inte jobbar.
Jag tänker att det är samma sak. Det finns ju tips för till exempel att inte använda mobiltelefonerna i sängen
för att kunna sova lättare.
För att, som du säger, man primar den liksom att
okej, om jag ligger i sängen då tittar jag på mobilen.
Medan sängen ska vara till för att sova egentligen.
Så att det finns ju säkert mycket sanning i att liksom,
ja men nu när jag sitter och jobbar hemifrån så sitter jag både i köksbord,
sitter i soffan, ibland ligger jag i sängen.
Alltså, nu jobbar jag ju överallt.
Till skillnad mot förut, det jag inte jobbade hemifrån
överhuvudtaget om, det inte var någon speciella grej liksom.
Nu är det hemjobbarparty på varje del i lägenheten.
Ja, exakt.
Toaletten har ju klarat sig ändå.
Om man kommer in där någon gång och du har satt typ en extern skärm på...
Då har det gått lite för långt.
Jag har ändå funderat på att ha en skärm på toaletten förr i tiden, när jag hade vad kvar.
Nej, för fan.
Fy fan vad gött ändå, att lägga sig i ett bad och titta på en serie.
Riktigt, riktigt nice alltså.
Ja, men då borde det ju vara en tv typ.
Ja, då är det mer tv-skärm än datorskärm.
Kör vattentättet tangent på dom hus, det är ju perfekt.
Man vill ju inte se tangentbord inom badrummet.
Man vet ju redan vilken bakterie det är.
Ja, här är den ultimata stormen av bakterier.
Tangentbord och badrum.
Och kanske?
Det här är ju sjukt.
Där tappade vi det.
Ja, vi har ju sett spåren litegrann.
Men jag tror, i alla fall för att komma tillbaka lite.
Jag har det ju lite bättre, för jag har en dedikerad arbetsplats
med skrivbord och stol och så där sitter jag och jobbar.
Problemet är att jag inte går därifrån.
Men jag är ganska bra på att inte sitta där om jag inte jobbar.
Det enda är ju att det är i sovrummet.
Så det blir liksom samma rum men det blir som två olika sektioner.
Men de flyter ihop ibland för att jag har ju suttit på mycket videomöten
och liksom sett min vägg bakom där jag har små genspacklade hål
och stört mig på dem så nu fick jag för mig att nu ska vi ha färgprover så ska vi måla.
Så de målade fyra små rutor.
Så nu har jag hela dagen i videosamtalet suttit och tittat på de här fyra rutorna
och vilken färg jag ska välja.
Så saker blir lite ihop lite grann.
Har du valt färg nu då?
Nej.
Nej.
Trots att du kan se hur det ser ut på videomöte?
Ja.
Det är väl det som är det viktigaste nu va?
Jag tror det.
För att det ser bra ut på video.
Nu skiter vi i RGB, det är smyk och valdeväg.
Nej det är tvärtom va?
Ja, absolut ingen aning faktiskt.
Jag vet att det är två olika färg.
Smyk är tryck, RGB är digital.
Oj, oj, oj. Nu vänder sig färglärare i graven som personen inte är igen, för den lever med den.
Ja, men det stämmer nog. Jag känner igen faktiskt.
För när jag har tryckt saker, typ när man pluggade, då höll man på massor med det där.
Det blev inte bra när man körde RGB.
Nej, men så där är det nu. Alla som är i grafisk design och kommunikation, som jag känner, blir också upprörda där.
Men jag tänker att det är så vi växer i den här podden. Det är massa kontroverser i varje avsnitt.
Och kontroverserna är väldigt små.
Ja, hittills är det bara en och det är att du kallar dig för norrlänning.
Ja, men var det inte något mer också?
Nej, det kanske bara var norrlännings kontroverser sedan.
Ja, vi får fundera på det här och återkomma tror jag.
Ja, det märker vi. Någon kan ju påminna oss annars.
Ja.
Ja, nej, alltså jag vet inte.
Jag vill ju verkligen jobba mer på kontor.
För att vara lite mer kontroversiell.
Kanske kommer göra lite mer, alltså typ så här en gång varannan vecka eller en gång i veckan.
bara för att komma bort härifrån, alltså för min egen skull.
Ja, men jag tror om man har möjligheten att prata med en kollega nu som har suttit i typ en lägenhet på 23 kvadratmeter för sig själv i flera flera månader.
Jag tror verkligen att man kan tappa det.
Ja, gud ja.
Då är det verkligen speciellt folk som kan gå till ett annat kontor och sitta där.
Jag tror det är jättebra för personer som behöver det.
- Ja, så vi får se. Jag har varit in på kontoret en gång sedan hela skiten började.
Och det var så jävla skönt att bara sitta där en dag och bara "ja, fan vad skönt att få lite bryt på det som är det nya normala".
Ja, vi var och hälsade på min sambosföräldrar, de bor ju i Villa.
Jag jobbade därifrån, så då fick man sitta på ett nytt kontor, på ett nytt ställe.
Hans pappa jobbade också och han hade bara möten hela veckan.
Det var lite som att sitta i ett öppet kontorslandskap igen.
Man fick lite feeling på, på med hörlurar hela tiden.
Det är skönt med ett miljö man byter.
Fan, man kan sakna att bli irriterad på folk i ett kulturslandskap.
Alltså...
Ja, men sen har det ju varit, vi har pratat om det tidigare också,
men det har varit en sån jävla kontrast för mig i och med att jag mobbprogrammerade hela tiden förut
och satt så jävla tätt med andra till att gå och sitta hemma själv och man bara,
"Ja, här var det tyst och det var bara jag och trött av min musik, trött på allt liksom.
Sitter oergonomiskt, ont i kroppen."
Ja, men alltså jag är ju, som sagt, vi har ju två väldigt olika upplevelser, för att jag var ju
liksom mot att jag trodde att remote skulle funka för mig. Nu är jag ju jätteför istället.
Det är typ det skönaste som har hänt mig någonsin.
Dock så fick jag ju åka till
Kea och köpa en ny skrivbordstol efter hur mycket jag har man mänt, för att jag har jävla problem med svanskotarna.
Ja, jag skulle också behöva göra det tror jag.
Ja.
Ja, du sitter ju på min kontorstol just nu.
Ja.
Den är inte så bekväm.
Nej.
Den har också blivit lite lös upplever jag.
Ja, men det är ju sådana här klassiska kökspinnstolar, eller inte pinnstolar, men folk fattar vad jag menar.
Och de måste skruvas åt lite snart.
Man hör liksom när det knakar lite.
Ja.
När man sitter på dem.
Men det är ju så mycket dumt, man har ju dragit ut på det så länge också.
De två första månaderna så satt jag utan att orka vända på skrivbordet,
så jag hade fönstret bakom mig så det blänkte i skärmen.
Så jag satt och kisa i två månader och sen dagen om sa så här
"Ja, nästa datum vi kommer återbesöka om vi ska jobba hemma eller inte är i höst."
Jag bara "Ja fy fan, nu får jag bara ta tag i det" så vände skrivbordet direkt.
Och det har ju varit en jävla fröjd för ögonen,
men det hade ju kunnat gjort de första två månaderna,
men då tänkte man ju så här "Det här är nog slut snart."
Och nu var det skrivbordstolen, jag bara, men har jag suttit så här länge med min 300 kronor stol från IKEA?
Då klarar jag ju ett tag till, men det är inte värt det liksom.
Nej, jag borde verkligen, verkligen ha tag i det. Problemet är att jag har inte riktigt plats.
Jag hade ju också mitt köksbord, nu står det i ett hörn vid min säng, lite svårt förklarat.
Men där jag ändå kan dra för lite gardiner. I början hade jag i mitt kök, vid fönstret, som inte har några persiener eller gardiner eller ingenting.
Det jag satt upp en whiteboard i fönstret när solen kom för att täcka det.
Det kändes också lite kortsiktigt av mig.
Ja, jag tror det är mycket det som fick titeln från början.
Att man jobbade rätt kortsiktigt.
Men det är väl för att vissa har gått tillbaka till kontor och sånt.
Speciellt personer som har mått ganska dåligt av att jobba hemma.
Eller personer som har barn som är hemma och sådana saker.
Så det blir väl någon typ av upptrappning, antar jag.
De känner sig väl också att smittan har avstannat lite i Stockholm?
Jo, så är det väl.
Jag känner mig inte bekväm med att gå till kontor 100%.
Mycket för att jag måste åka kollektivtrafik in.
Det krävs ju ändå ganska mycket för mig för att jag ska göra det 100%.
Men för min egen del så tror jag att jag kommer behöva göra det ibland.
bara för att jag, alltså nu har det gått en fyra, fem månader, fyra månader kanske.
Och jag är så jävla les på det.
Ja.
Så att, sen kanske jag känner att, ja men jag gör det några gånger och sen kan jag vara hemma en längre period igen.
Det är ju inte omöjligt, men jag vet inte fan vart vi landar till slut.
Nej.
Men det blir ju svårt det där. Alltså jag har ju inte åkt kollektivtrafik sedan i mars.
Nej.
Det har också varit för jävla skönt.
Mm.
Men sen har ju jag också bil.
Så vi har till exempel kört in till stan och hämtat stolskärm på min samboskontor och så lite grejer.
Så jag har ju kunnat ta mig runt ändå, så det är en ganska stor skillnad.
Ja, alltså det är också så här, i den här tiden var jag så här, ska jag köpa en bil eller?
Bara för att det är skönt att ha den friheten.
Men typ så här, man ska åka iväg och bada eller vad som helst.
Så oerhört värt.
Men sen är det ju också så här,
det är inte jättemycket folk på tunnelbanan heller.
och man åker udda tider.
Och vi har ju båda sådana jobb att man kan vara ganska flexibel.
Så att alla gånger jag har behövt åka tunnelbana nu så har jag åkt konstiga tider.
Och då har det typ varit lugnt i stort sett. Så att det är ganska skönt.
Ja, alltså vi är ju verkligen...
Alltså vårt yrke är ju verkligen ett flexibelt yrke på sådant sätt.
Och det är väl därför vi också är de som ska jobba hemma i stormån
eftersom vi har verkligen möjlighet att göra det utan inga konstigheter.
Så jag tycker inte det är konstigt egentligen.
Men sen så tror jag verkligen att man pratar lite om folks mentala hälsa i det här.
För jag tror den är otroligt viktig och jag tror det är den som påverkar störst.
Jag menar, fysiska hälsan har ju inte blivit bättre av det här för min del.
Men den mentala hälsan tror jag är väldigt viktig och det är det som kan få dit folk.
Det tror jag också.
Alltså om man tittar på folkhälsan så lär man ju vara så oerhört mycket sämre nu än innan.
Och då har man borträknat hela covid-19.
Alltså om man tänker generellt sett, folk som inte har drabbats av covid-19
tror jag också mår mycket sämre nu, både fysiskt och psykiskt i snitt, än vad man gjorde innan.
Ja, i snitt. Sen finns det säkert de här jävla hurtbullarna som drog igång som fan
med extra mycket tid och extra löprundor och sånt.
Jag, alltså det är så kul för man såg ju någon meme
där det var någon som sa "If I go to jail, then I would like
study to be a lawyer, get ripped as fuck, do blah blah blah"
och så kom det här och alla bara "That didn't happen".
Nej, exakt.
Nej men det är klart, alltså jag tror ju att de som
har gjort det här bra, alltså hälsomässigt, tror jag också mådde ganska bra innan.
Min uppfattning.
Alltså både fysiskt och psykiskt.
I att "ja, vad fan, jag har min rutin på att träna, då kan jag fortsätta ha den rutinen".
Men sen tror jag att man kan ju tappa rutinen mycket lättare än om man startar helt från scratch
och bygger upp någonting.
Ja, jag menar, det är väl kanske bara överlag folk som har väldigt bra självdisciplin och håller rutiner liksom.
Alltså om jag ska se min träningsfrekvens, att gå och träna på gym, så.
Den är ju ungefär sig lik nu som den är annars.
Det jag tappat är ju den lilla, lilla, lilla vardagsmotionen som jag hade vanligtvis.
För att jag går tre minuter till gymmet och tre minuter hem nu.
Det är inga streckor att tala om så att säga.
Nej, jag tittade på mina antal steg härom i förra veckan.
Man kan ju säga att det har gått ner ganska mycket i snitt sen, om man tittade
förra våren och jämförde. Nu kommer jag inte ihåg exakta siffror, men det var
stor, stor skillnad på hur många steg jag har gått.
Man vill inte ha det där svart på vitt.
Nej, det vill man inte. Det är fan hemskt.
Det som har räddat mig träningsmässigt är ju VR.
Jag har ju ett Oculus Quest VR-headset som du också har.
som jag kör som träning nu typ.
För att jag tycker att det är jävligt kul och det är det som får mig att ändå kunna träna lite.
Ja, jag har inte varit så bra på det heller.
Jag är generellt sett ganska dålig på att spela tv-spel, det är lite av en mick.
Men sen när jag väl kör, jag kör mycket Beat Saber, då kan jag ju stå där i flera timmar istället.
Och så kommer det en "det är mat nu" och jag bara "ja, ja, ja" kommer det en.
Men det är inte så frekvent men jävligt intensivt.
Ja, jag fattar.
Jag kör ju ändå någon gång i veckan, inte i snitt kanske, men i median.
Kanske bara någon gång i veckan.
Och tycker att det är jävligt kul liksom.
Och sen har jag ju vissa som inte riktigt spel utan mer är liksom gamifierade träningsappar liksom.
Som är väldigt, väldigt kul ändå.
Och då tycker jag det funkar väldigt bra.
Men sen innan, det jag gjorde innan var att jag brukade simma lite då och då.
Och det har jag inte heller tagit mig av att göra för det måste jag också typ åka tunnelbana.
Och så ska jag alltid till kontoret. Jag gjorde det på väg till kontoret förut på morgonen.
Och nu, jag orkar inte åka dit och sen åka hem igen.
Det är jobbigt.
Ja.
Nej, som sagt, jag bor ju väldigt nära gymmet också.
Alltså jag har ju haft ett jävla corona-quarantänguldläge ändå.
Jag har ju byggt in mig på ett väldigt bra sätt för det här, så jag har haft ganska bra förutsättningar.
Du har allt i närheten.
Ja, men lite så.
Ja, det är väldigt skönt ändå.
Ja, ska vi runda av där kanske?
Ja, det är ändå semestertider.
Det är semestertider. Det blir lite kortare än vanligt. Typ. Ännu ut.
Om man vill ha något så finns det vissa mannen på Twitter. Jag heter Aventon med W.
Jag heter T.Konstadius.
Skriv helst till Therese, hon börjar bli lite mer aktiv på Twitter.
Jag lurkar.
Ja, du lurkar.
Och annars var det väl inget mer?
Nej, ta hand om er.
Det är samma, vi säger så.
Jag vet inte.
Nu säger vi hej då innan vi är obekväma.
Hej då!
[Outromusik]
