53. En lyckad brittisk rekrytering
lyssna! 
Efter en veckas försening är vi tillbaka med ett fullproppat avsnitt! Vi plockar upp cliffhangern från ett par avsnitt sen och pratar om Therése nya jobb, misslyckade splice-anrop, hemtest som inte stoppas upp i näsan, Antons datumhat, att drivas till gränsen av galenskap inom loppet av en intervjuprocess samt att vara brutalt ärlig mot en potentiell arbetsgivare. Dessutom en hel del om att göra något gott för världen, att svälja Gandhi-kroken och en brittisk rekryterares överpeppiga energi.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Avsnittets skämt:
Varför förstod inte React-komponenten poängen med skämtet?
Den saknade context.
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) Varför förstod inte React-komponenten poängen med skämtet?
Jag vet inte.
Det saknade kontext.
Mmm... (skratt)
Det var bra! Det var bra!
Jättebra, jättebra.
Definitivt bättre innan jag skjule över chatten från engelska, där jag snodde den ifrån.
Men jag tycker det flög. Jag tyckte det var roligt när jag läste det. Då tänker jag att de flyger här också.
- Ja, men det är mest att du är så hjärtlig. Alltså om det är någonting du tycker är lite nice ändå, då har du ett hjärtligt skratt liksom. Det kommer där.
- Ja, du tänker att till skillnad från dig som du säger "hmmm".
- Ja, exakt. Men alltså så här, jag mår ju dåligt när jag levererar skämtar också. Så det är liksom ingen skillnad.
- Ja, jag förstår. Och sen har du mig som bara skrattar åt allt. Det är perfekt. Jag är en tacksam publik.
- Ja, men det är du verkligen. Men det är ju för att du är pepp och jag är depp.
- Exakt. Okej, var är vi nu då? Jo, för det första så är vi en vecka försenade.
Blandad anledning främst för att jag opererade bort en visnomsand.
Och det gjorde att min mun svullnade upp så att jag inte kunde prata.
Nu är jag så gott som tillbaka och då är även vi tillbaka.
- Ja, det är kul att du säger att det finns andra anledningar, för det där var ju anledningen.
Ja det var bara den. Jag tänkte det lät mer dramatiskt om det var massa andra saker som hade hänt tillbaka.
Ja, men inte så mycket annat. Ganska mycket "same old, same old".
Ja, vi har varit dåliga på att ha en backlog av avsnitt att släppa.
Men det är för att vi vill vara relevanta och ligga nära i tiden.
Lite fräscht.
Exakt. Men med det ur vägen, vi tänkte plocka upp pucken från ett gammalt avsnitt när jag
teasade någon typ av cliffhanger i slutet på avsnittet när Therese började prata om någonting.
Och det är väl egentligen att du byter jobb nu.
Ja, det var otroligt värt.
Oerhört upphypat.
Ja, jag ber om ursäkt alla.
Men ja, så är det. Jag ska byta jobb.
Och det som jag tycker är intressant för de som faktiskt lyssnar på det här är väl också att du går från att vara konsult till att inte vara konsult.
Ja.
Och jag tänker att vi ska prata om det också, men jag är lite nyfiken på själva intervjuprocesser och sånt.
För vi pratade om intervjuer för länge sedan, när vi pratade om att gå på intervjuer och allt vad vi minns från det.
Men nu har du definitivt varit i process för det.
Och jag var på en intervju i morse senast, fast konsultintervju då.
Intervjun i sig gick väl bra, sen tycker jag att jag underlevererade på den tekniska kodbitarna.
Men det var också lite sådär algoritmprogrammering, vilket definitivt inte är min starka sida direkt.
Och då känner jag att då får det fan vara helt okej.
Vi ska alltså prata intervjuer igen.
Ja, vi går in på lite intervjuer igen.
För att recap, det var något hackerrank-problem som jag satt med i morse under intervjun.
Det var typ 40 minuter livekodning och så skulle man sätta på en och diskutera lite lösningar och problem.
Lyckades inte lösa det. Gjorde en jävligt ful lösning där jag typ chainade splice, liksom anrop på någon array och det var for loopar som jag inte kom ihåg hur man skrev.
Det var ju liksom total, det var inte katastrof det var det inte. För jag hade lösningen jag höll på att bygga hade funkat tror jag.
Om jag väl hade hunnit klart mig det här.
Men vi får se. Problemet var också svinkul.
Men jag tänkte att jag ska försöka ta lite tid någon dag här och skriva klart min lösning.
Och bevisa för mig själv att den funkar och inte annat.
- Alltså Splice var ett tag sedan.
Jag kommer alltid bara ihåg det som "Splice och Slice, använd inte Splice".
- Ja, jag vet inte riktigt vad status är på Splice. Om den kanske är deprecated till och med.
Jag behövde plocka ur en grej och stoppa in den på ett annat plats och skifta arrayen.
Då tänker jag, två splicear upp, perfekt!
Det är klassisk modern programmering med att mutera arrayen och grejer.
Det är sånt vi gör varje dag.
Gud ja, också att det var i en for loop där jag muterade den arrayen jag loopade över.
Det är också klassiskt bra.
- Ja, men noll bugg där så att säga.
- Gud ja, det är helt klart därför lösningen inte fungerade heller.
Eller implementationen ska det sägas. Lösningen har sagt vi vet inte än.
Men idén flög.
Annars gick jag intervjua väldigt kul för det var liksom ganska klassiskt konsultintervju upplägg.
Man satt och snackade lite skit, pratade om vem man var, vad man tyckte om.
Och sen så körde man ett kodtest, typ att prata om det efteråt.
Och det tycker jag ändå funkar okej, även om jag tycker att det här är motsvarande whiteboardkodningsintervju.
Tycker att de kanske inte testar riktigt rätt saker i verkligheten.
- Ja, det är väl svårt att veta den grejen.
Jag tror ju liksom att en algoritmprogrammering att bara brute force lösa algoritmproblem
Det var det som fångade mig in i programmeringen från första början.
Så jag tycker ju sånt där inte är jävla kul ändå.
Men jag har ju också märkt det att nu, efter utbrändheten och så, så jobbar inte min hjärna så bra på det där.
Det finns ju tillfällen då jag bara så här, låtsas tänka intensivt för någon, men det är liksom bara tomt i huvudet.
Det jobbar ingenting. Det står helt still.
Så jag vet inte om jag skulle klara det på en intervju i det här läget.
Nej, jag förstår det.
Och jag hör ju också att du slapp uppenbarligen det här i intervjuprocessen för ditt nya jobb.
Ja, jag fick faktiskt ett hemtest.
Som de skulle timeboxas till, jag tror det var fyra timmar.
Ja, okej.
Och sen så ville de inte heller att man skulle göra det gratis.
Så de erbjöd en tjänst som företaget tillhandahåller som betalning.
En två timmars coaching session typ.
- Ja, okej. Jag fattar.
Ja, precis. Det var min nästa tanke som jag hade i huvudet här.
Det är också lite min bild av hemtester.
Att de oftast är ganska lång tid.
Och då liksom, ska man göra dem obetalt och det blir ju särskilt om man söker flera jobb.
Och så helt plötsligt sitter man med 4-5 hemtester, då är det helt plötsligt väldigt många timmar man ska lägga på att göra dem.
Ja, nej men så det var verkligen så och det var Timebox som jag tycker var fint.
Men sen var det så här, alltså man skulle typ få upp en liten app, göra ett API-anrop, ta in data, beräkna massa i datan och sen displaya en graf.
Och fyra timmar gick fort som fan, för det var också finansiella data.
Och jag menar, procent att räkna på, det är det värsta jag vet.
Vilket är ironiskt nu då, för att jag ska in i fintech, det är jättedumt av mig.
Men, det var så här, det gick fyra timmar.
Jag kan bara dra in ett graflib och slänga upp en jävla graf.
Så det tog faktiskt fem timmar.
Men jag sa också det på intervjun, och de bara "Ok, that was very honest of you".
- Men det känns också väldigt on brand för dig.
- Ja.
Men jag vill ju inte heller att de tror såhär "Wow, kan du göra det här på fyra timmar?"
Jag bara "Det var fem, ok?"
- Ja, ärmlig express.
Inför den här intervjun jag hade imorse så hade vi också ett litet kodtest innan.
Och där kan jag tycka att det är mer fair för konsulter för då kan man ofta ta lite tid att göra det här kodtestet av sin arbetstid givet att man konsultar.
Men det var också så här, vi räknar med att det kanske tar en 45 minuter typ.
Och det gjorde det verkligen. Så det är också ganska schysst tid att göra det på.
Och särskilt om det bara är så här för att få en intervju. Jag vet inte om du hade varit på intervjuer innan du fick hem testet antar jag.
För annars känns det ju fyra timmar ganska långt att kommitta för att ens få en intervju.
Ja, det var ju verkligen en del i processen.
Det var nog tredje intervjun tror jag.
Just det, ja jag tänkte på det när du sa det här med finansiell dator och grafer och grejer.
Helt orelaterat så satt jag och försökte, vad fan försökte jag göra egentligen?
Jag försökte, jag ville att man skulle kunna skapa ett objekt på en hemsida.
Och så ville jag timestampa den med UTC bara.
Och jag blev tokig på datum i avskript.
För jag ville göra det här vanilla utan att dra in en jävla bibliotek i det skit.
Och jag bara, det går inte, det är helt omöjligt.
Det går ju.
Ja, det var jätteenkelt när jag löste det.
För att alla date-objekt är ju skapade med UTC.
När du skapar dem i avskript.
Bara det att när du skriver ut dem så lägger de på, använder en stidszon.
Så det var ju jätteenkelt.
Jag satt där och bara "men varför? Det är inte UTC" och så gjorde jag typ om ett datum så att det blev UTC-tid istället.
Men då blev det istället UTC-tid och sen minus min tidzon så blev det liksom två tidzoner fel istället för att det var kaos.
Och det känns också som att jag bara var väldigt trött när jag gjorde det här.
Ja, alltså när man börjar laborera med tidzoner, det är ju det värsta som händer. Men man har ju den här, vad heter den? Den här Intel också.
Intel...
Ja exakt, den här timezone nånting nånting, eller time date, jag vet inte, den nya i alla fall.
Ja som är liksom mer browser native att faktiskt hantera.
Ja men exakt, men jag tror också att den bara är mycket för typ utskrivning, alltså att skriva ut rätt tror jag.
Och inte så mycket för att du ska kunna typ göra, för jag vill typ så här kolla skillnader mellan dem och kolla liksom avstånd mellan två tider och grejer.
Ja det var, det här kan vi återkomma till i en senare avsnitt vad jag bygger.
Det finns väl en specifik funktion för att få UTC-date?
Ja, precis.
Jag tror att det kanske landade i...
Ni kan se att jag har faktiskt koden här framför mig.
Om jag lyckas få igång med tangentporten här.
Det jag gör nu typ är...
Okej, det är inte så lätt kod här heller.
Men nu skapar jag ett nytt datum.
Sen så parsar jag ut det till ett UTC-sträng, alltså som är ett two-iso-sträng.
Och sen skickar jag in det i ett nytt date-objekt, där jag tar bort tidzon-flaggan, det här Z-absolutet.
Och sen använder jag det för att göra jämförelsen med det andra datumet jag har, för att det skulle bli rätt UTC-tider mellan.
Som sagt, det här är också ett extremt tid-och-spår-rassnittet, men det är så det brukar vara.
Det gick sig en sidspår och också en liten påminnelse om varför ibland så tänker jag, men behöver man verkligen ett datumlib?
Och sen så tänker jag att ja, det är skönt.
Ja.
Nej, så att jag klarade det med den här gången, men annars hade jag fan i alla fall dragit in ett datumlib.
Ja.
Ja, då var vi klara för idag då.
Nej, men...
Jo, men det tänkte jag på.
När du var på intervju nu då, hur många intervjuer blev det totalt för dig?
Det är kanske lite annorlunda, konsultintervjuer är ofta bara en, kanske max två intervjuer.
Ja.
Ja, alltså rena intervjuer var ju, tror jag, fyra.
Men det här har varit den längsta rekryteringsprocessen i hela mitt liv.
Och jag hoppas att jag aldrig återupplever en sån lång rekryteringsprocess.
För att jag var nära galenskapens rand vid många tillfällen.
Det låter ju inte superpositivt.
Nej, det är lite annorlunda sätt att göra saker.
Men det som var grejen var att jag fick ett mejl från en rekryterare.
Som var så här konstigt formaterat text och så orkade jag inte läsa det.
Och så tyckte jag att det var lite högtravande men typ det var nån Gandhi-citat om vad man kan göra bättre för världen.
Alltså jag bara "Äh". Jag svarade på det sen.
Och sen så tror jag jag fick ett sånt påminnelse i mail. "Hello, you got my email" eller nåt sånt.
Och sen till slut blir jag så här, men okej, ändå nyfiken.
Allt du säger nu får mig att bara, jag hade tagit bort mailet direkt.
Jag hade aldrig svarat på ett sånt här mail.
Jag tar inte bort några rekryterade mail.
Det kan ta jättelång tid innan jag svarar, men jag svarar i princip alltid.
Det är faktiskt lite sjukt ändå.
Jag vet inte om det är sjukt eller om det bara är att jag inte gör det.
Nej men alltså jag svarar typ "Tack men jag är inte intresserad men tack ändå, hej då".
Mm.
Alltså det är supertrevligt av dig.
Ja, alltså det gör jag nog mer för att jag är så här "Det är folk och jag kan väl svara".
Sen så är det jobbigare att svara på dem än vad jag tänker att det ska vara.
Jag vet inte varför riktigt.
Det är så jobbigt att svara på dem så jag skjuter gärna på det.
Men sen drar jag en liten raid och svarar alla.
- Ja, det är härligt. - Men alltså jag...
Det var ganska nyligen jag copy-pastade ett svar från en till en annan och glömde byta namn.
Det var my lowest low.
- Du kände dig som en rekryterare? - Ja, för att jag svårt någon får...
Jag får så här "Hello, first name" eller "Hello, Comstadiums".
Då brukar jag reagera på det och bara "Kolla, de har missat det här".
Jag gjorde samma sak själv, det var pinsamt.
Ja.
I alla fall från det sidospåret.
Nej men alltså så här för att
jag sparade dem för att svara på dem sen
men sen så blev jag så här
jag har väl alltid känt att okej men jag kan inte
kanske lösa miljöproblem
och jag kan inte förbättra världen
för att jag är inte politiker
och jag är inte uppfinnare och jag kan inte
kemia och så där, men kan jag
på riktigt
göra någonting som skulle kunna skapa
att skapa någon typ av förändring på något sätt.
Så det var det här hemska citatet som ändå fångade mig.
Och då tror jag att jag svarade typ såhär "Sure, what are we talking about?"
Och då är ju engelskan en ledslåt till att det faktiskt är en brittisk rekryterare som jag har fått mail av.
Och då är det såhär "Can I have your number?"
Och jag har jättesvårt att säga nej också.
Det är därför jag inte klarar försäljning, jag klarar ingenting.
Okej, och så fick hon mitt nummer och sen så bara drog det igång.
Alltså det var så många samtal.
Det var så många varv.
Det var liksom, alltså...
I den här processen, det var så...
"This company, what about this company? Can I present them to you?"
Bla, bla, bla, bla, bla, bla.
Alltså, det var...
Jag pratade så mycket med de här människorna.
Jag har aldrig pratat med någon annan människa så här mycket i telefon i vuxen ålder.
Det är bizarrt.
- Haha, ja.
Det låter...
Alltså, vet du vad det låter som?
Det låter som exakt vad jag föreställer mig att det är att jobba med en brittisk regissör.
-Hahaha, ja men de är liksom... -Så låter det.
Alltså, jag har verkligen varit sur mot dem.
För att, jag har märkt det själv, men jag har varit supergrinig.
För att jag tror att det började också under jul, så att de ringde över hela julsvenskan.
Jag fick inte förklaras, "But I have vacation days, so I would appreciate to not think about work."
Och de bara ringde ändå.
De var så här, "Mellan dagarna, ringde, alltså bara..."
Det bara körde.
- Och ändå stod du ut.
- Och jag vet inte varför.
- Här är vi på nästa tillfälle, när jag kanske hade sagt "Nej, nu lägger vi ner det här fem gånger vid det här laget."
- Precis, men då kan inte jag säga nej, för jag är så här ängslig.
och dom bara fortsätter ringa och jag bara fortsätter svara
och sen ibland säger dom
"We presented you for this company, we sent like 42 applicants and they only wanted me 2, so here you go, you go"
och så börjar dom coacha mig såhär
"Be really energetic, be really like interested, be really like this and this and this"
och jag såhär "No"
Det låter exakt som dig
Så jag måste ju vara typ den här rekryteringsvärsta mardrömmen egentligen.
För de är så peppiga, de vill att jag ska vara peppig.
Det är ett nytt jobb, allt är peppigt.
Och jag är så här "No".
Jag tänker inte vara peppig.
Jag hade ju vilja vara en fluga på väggen i deras kafferum.
När de precis hade ringt dig.
Och kommer ut där och bara "I talked to this Swedish woman again".
She doesn't want to be peppy.
She doesn't like, she has no energy.
Jag kan också tänka mig, för de var så här, de fick ju hela tiden höra från företaget eftersom varje person hade typ "Oh, they really like you, they think you're awesome, they want to move on to the next step"
medan de rekryterarna fick möta det här, och bara "Okej, okej, yes"
Ja, den kontrasten måste vara.
Vad säger hon på de här intervjuerna?
Eller vad letar hon efter för person egentligen?
Så jag var liksom noll pepp.
Men anledningen till det också var att det här var inte för ett uppdrag, utan jag ska byta anställning.
Och ska jag göra det då också när det inte är jag som aktivt letar, utan ska jag byta då ska jag ju byta till ett ställe som också känns bra.
Om drivkrafterna är så här, okej men en produkt som kanske betyder någonting för mig, men jag måste också klara av att arbeta där.
Jag vet vad det finns för tydliga behov och vad jag behöver.
Jag var extremt transparent och tryckte på saker som jag kan inte jobba för mycket och jag har inte så bra tekniskt självförtroende.
Vi behöver spesa vad ni tycker ingår i en seniorroll, versus inte en seniorroll.
Så jag var ju liksom ganska jobbig i hela processen, och extremt transparent.
Du säger ju jobbig, men jag tänker att i verkligheten hade ju säkert alla haft nytta av att vara så.
Då hade man kanske bytt jobb mer sällan, eller man hade fått fler jobb som man trivs väldigt bra på, som matchade ens förväntningar.
Om man var sådär öppen. För annars känns det ju väldigt mycket som att när man söker jobb så är det typ såhär, då gäller det att ställa sig in i några bolag och försöka matcha där de söker.
Ja, och så är det ju det och det var ju det här coaching materialet som jag fick från rekryterarna också.
Och det är så här, ja fast som du säger, både från bolagens sida och från min sida så kommer det här vara mycket tydligare för alla om det är en match eller inte.
Sen kan det ju såklart inte bli, alltså det kan ju bli fel ändå, men det här ökar ju chanserna för att vi kommer in med rätt förväntningar liksom.
Ja, men exakt.
Men hur var själva intervjunas ända på bolaget?
Den här hoppade brittiska rekryterar medlandet emellan.
Ja, men de var ju så himla bra.
Och det var ju det som gjorde antagligen att jag fortsatte.
För att så fort jag hade pratat med dem så kändes det verkligen så här häftigt och bra.
Och sen tillbaka till rekryterarna var det så här "Jag hoppar av!"
Och sen tillbaka till intervjuerna var de bara "Fan vad najs det är!"
Det pendlar. Det var verkligen så här, från ena sekunden till den andra.
"Aaah, jag hoppar av! Okej, jag tar det. Aaah, jag hoppar av!"
Med vetskapen om att du ändå tog det här jobbet så vet jag fortfarande inte vad jag tycker om brittiska regleterare.
Det blev ju uppenbarligen bra till slut.
Men vägen dit verkar ju inte ha varit helt problemfri, så att säga.
Nej, och jag vet ju inte heller om det är alla brittiska rekryterare eller om det var specifikt de här eller om det var att jag var så opäpp så att de verkligen la ner sin själ i att försöka peppa mig.
Vissa dagar har de ringt och vill ingenting, de vill bara checka läget. "How are you feeling?" "I'm fine, how are you?"
Det är ändå härligt, en ny kompis helt enkelt.
Ja, men det var ju lite speciellt för det är ju faktiskt för ett startup i Berlin också.
Så det var ju en del så här, för jag kommer inte egentligen bli anställd via dem utan via ett sånt här remote-bolag.
Just det, för det är ju typ att man inte får vara anställd i ett land man inte bor i.
Alltså om någon försöker fråga mig om lagar och hur det här funkar så kommer jag bara...
Då sonar du ut, då blir det tyst i podden.
Ja, nej men jag tror också, alltså det enklaste är väl så här att för att jag ska få rätt lön enligt skatt och lag och allt sånt i Sverige
så köper ju bolaget tjänst från sådana här bolag som tillhandahåller kontorsadresser i, det låter alltså som en skam när jag pratar om det.
Tillhandahåller kontorsadresser i olika länder, absolut.
Ja, så att de har liksom, det finns en adress och ett kontor i Sverige som jag anställs via åt det här bolaget.
Det drog ut på tiden och det visade sig också att jag egentligen behövde pass.
Eftersom jag är precis som alla andra så hade inte jag ett pass.
Och sen var det passkaoset med bokningen här i Sverige.
Ja, sen var det passkaos.
Jag var ju precis före det absolut värsta passkappen sett.
Så jag lyckades ändå refresha mig till en tid.
Men det var svettigt på det taget.
Ja, det kan jag förstå.
Ja, men det blir ju spännande.
Men det var inga mer tekniska delar sen?
Utan det här hemtester du pratar om, för exempel.
Det var bara att du gjorde det och sen pratade ni igenom det på någon intervju eller?
Ja.
Jag fick, för de hade gått igenom det, det jag fick göra var i princip att förklara vad jag hade gjort.
Och det tror jag väl var för att se, är det du som har gjort det? Förstår du vad du har gjort det?
Jo, men exakt.
Men ja, och sen så var det ju, kom det lite extra grejer för att jag var väldigt så här, jag bara, men vad menar ni med senior?
Liksom, vill jag ha en senior-titel? Jag förstår inte.
Och då var det ju så att CTO han specade upp tydligt vad som de tänkte sig ha för förväntningar på en senior vs inte senior.
Och sen sa också naturligt att det är inte så att alla kan fylla upp de här men det är liksom grunderna så.
Och då var det väl ganska tydligt för mig att mycket för det som var för en seniorroll som jag var osäker på om jag var är saker som jag gör mycket i mitt vardagliga arbete.
Säkert mycket för att jag haft turen att hamna på väldigt bra bolag och uppdrag där jag har chansen att göra sånt.
Men det är ju ingenting jag tänker på att jag aktivt gör det som är uppspesat utan det är bara det är ju till dig.
Ja, nej men exakt. Det känns också som en toppengrej att verkligen få det tydligt spesat.
Ja, men jag tror att det som var absolut bäst för mig var att jag fick säga att jag inte har självförtroende när det kommer till tekniska.
Jag tvivlar på det.
Folk säger att jag kan, men jag tvivlar fortfarande på det och det säger jag inte för någonting annat än för att jag ska vara trygg nog att få existera i det.
Och de tog det så himla väl.
Det måste ju vara superskönt för din del.
Ja, jag tror att det kom en kommentar som bara
"Let's see if we can help you with that, or not."
But I mean...
Ja, det är väldigt avväpnande, eller liksom lugnande på något sätt.
Ja.
Så det är...
Ja, de hade ju pratat med lite referenser och så också.
Just det, jag fick ju prata med, jag vet inte om det var Cition eller vem det var jag pratade med.
Jo.
Han var ju supertrevlig. Så jag har också en bra bild.
Vill du säga vad det är för bolag eller ska vi ha det en hemlighet som man får se på din LinkedIn sen när man vill ståka dig?
Det säger inte så jävla mycket, det heter vitamin eller vitamin, hur de nu uttalar det.
Och är liksom utgå från Berlin.
Men alltså typ, och då säger alla, skulle du lära dig tyska nu eller?
Vilket är kul för att jag har kört lite Duolingo appen för att lära mig tyska.
Men det är ingen poäng med det för att alla på utvecklingsavdelningen kommer från andra länder.
Och grundarna kommer från andra länder och så här. Så det är mer att alla rockar har hamnat i Berlin. Så alla är typ i Berlin förutom jag.
Som är deras första remote rekrytering. Så det är nytt för dem, nytt för mig. Så vi får se hur det går.
Men produkten är väl, alltså det är inte helt tydligt för mig vad produkten direkt är. Men det är liksom visionen är att hjälpa kvinnor att investera pengar.
För att de gör inte det i samma utsträckning som män.
Om vi pratar strikta binära kön här.
Just det. Och det här knyter väl ihop lite med det du sa i början.
Att du var Gandhi-citatet som fångade in dig.
Och sen det här knyter väl ihop lite med att du ville kanske göra någonting mer än att bara sälja din krav för pengar.
Men det var inte riktigt det jag menade.
Men sälja dina kunskaper för pengar.
Ja, det låter fortfarande inte bra.
Nej.
Men lite bättre.
Men vi vet vad vi vill. Kontext så att säga.
Kontext är allt i det här.
Ja.
Ja, men typ så liksom.
Men det har ju verkligen varit ett...
Nu pratar vi verkligen inte
intervjuer, nu pratar vi om det här.
Men då får det bli så.
Ja, men en stor del av det här har ju varit dina intervjuer.
Ja.
Nej, men det var verkligen inte ett lätt
Jag har inte ens sagt att jag har fattat ett beslut än.
Eller det har jag ju.
Men jag gillar ju verkligen att vara konsult.
Så det har varit mycket upp och ner och fram och tillbaka.
Och tänka, tänka tillbaka.
Vrida och vända på det.
Och så landade jag här.
Så får jag se vad som händer.
Det blir ju en mycket större grej ändå när man byter anställning mer än när man byter uppdrag som konsult.
Som vi har pratat om många gånger förut, men också i hela intervjuprocessen.
För mig så här, alltså den här intervjun var för morse, så här "ja det lät som ett svinkul uppdrag"
och jag hade supertrevligt och hade jättegärna gjort det, men
om det inte händer så blir det typ så här
"ja, okej"
Eller om det händer så bara "ja men fan vad kul, då kan jag köra på det"
Men jag vet också att det liksom inte är förevigt eller inget stort beslut, så det är liksom inte världens grej.
Nej, alltså det är mycket skönare. När man håller konsultintervjuer, då hade jag ju annars inte, alltså det är klart att jag kanske ändå rätt transparent får hitta ett uppdrag som passar mig.
Men där hade jag kanske haft mer energi. De riktiga rekryterarna kanske hade gillat mig bättre i den kontexten.
Ja, men exakt. Ja, för sen blir det ju också lite grann, i och med att det är en mycket längre process för dig.
Alltså som sagt, du pratade om fyra intervjuer plus att du har haft den här konversationen med den brittiska rekryteraren.
Att liksom, ju längre processen är, ju mer investerad blir man ju också kanske.
Jag vet att jag själv blir det i alla fall. Och då blir det så här, ja men då måste man tänka igenom beslutet mycket mer än om det är liksom så här,
"Ja, imorgon ska du på konsultintervju. Det gick bra, det gick dåligt. Okej, då går vi vidare i livet" typ.
Ja, sen så kan jag väl säga att jag inte tänker genom intervjuer så jävla mycket innan jag gör de här.
Alltså det har ju verkligen varit...
Jaja.
Jag tänker på hela processen liksom. Att du är i en process mer än vad man är när man är konsult.
Ja, just det. Jo, så är det ju definitivt.
Men det är också så här man kan tänka sig. Då förbereder man sig mer, då engagerar man sig lite mer.
Då är man lite mer så här "Nej".
-Jag tror att det kommer bli toppen faktiskt.
Jag är väldigt spänt på uppföljningsavsnittet av det här om ett halvår eller tre månader eller något.
Får vi se hur det går.
-Ja, vad man ser det för det här. -Att jag berömar upp Berlin och allt.
-Man kan se från när vi spelade in det här nu så har jag inte börjat än.
Nej.
Jag har ju, om två veckor så ska jag åka till Berlin och ombordas.
Ja, bara det där. Det är nästan ett helt avsnitt.
[Skratt]
Therese tappar bort sig på flygplatsen.
Exakt.
Blir rånad i Berlin.
Ja, jag tänker att vi rundar av där. Det blev lite blandat.
Vi återkommer om, nu blir det nog att vi kanske skiftar schemat.
Nästa avsnitt blir nog om två veckor ändå.
Så att det kommer vara, jag vet inte om vi har kört jämna eller ojämna veckor tidigare.
Men nu blir det tvärtom i alla fall.
Ja, alltså vi, ja.
Det är som vanligt.
Vi hörs när vi hörs.
Ja.
Tack för att ni har lyssnat.
Vi finns som vanligt på sociala medier och recensioner här och där.
Där poddar finns, ni vet.
Vi sägs oss länge så hörs vi om två veckor.
– Det gör vi. – Bye bye!
– Ha det bra, hejdå!
(Musik)
