13. Intervjuer intervjuer intervjuer!
lyssna!
Therése har bytt uppdrag och därmed varit på en del konsultintervjuer. Vi snackar skillnader mellan konsultintervjuer och anställningsintervjuer, olika intervjutyper, hur man ska förhålla sig till att man representerar både ett konsultbolag och sig själv samt hur vi förbereder oss inför intervjuer. Dessutom kanoncitatet “Do as I say, not as I do” och att gömma sig bakom humor.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Avsnittets skämt:
Hur håller programmerare reda på sin alkoholkonsumption?
Enhetstest
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att
klicka precis här :)
Hur håller programmerare reda på sin alkoholkonsumtion?
Jag vet inte.
Enhetstest?
Alltså...
Vadå?
Okej, det var lite bra faktiskt.
Ja, eller hur?
Ja, det var kanske bäst hittills.
Ja, kom på den på gymmet, ändå lite nöjd.
Ja, just när den är helt egen.
Jag har ju också några på lager, men vi sparar dem till andra avsnitt.
Men det är inte ett ämne jag kom på själv.
De är ändå verkt fram.
Det är där som jag är lite mer imponerad.
Det är vår USP med den här podden.
Det här är liksom enda stället man får höra dina skämt.
Ja, det är nästan sånt.
Ja, och sen om man råkar dra dem ur dig.
Kan du dra ett utvecklatskämt?
Ja.
Vilken jävla arsenal du bygger upp nu då?
Ja.
Jag tänker att de här skämten redan finns egentligen.
Ja, du tänker att du är liksom bara lika smart som någon annan.
Ja.
Ja, jag tyckte det var bra. Jag skrattade. Välkommen till ett nytt avsnitt av ASTF.
Idag tänkte vi att vi skulle snacka lite intervjuer, eller att gå på intervjuer.
Mest för att du har gått på intervjuer. Och kanske då ur ett konsultperspektiv också,
i och med att det är konsultintervjuer vi går på.
Ja.
Typ.
Typ.
Ja, jag tänker det. Men du började ditt nya uppdrag i förra veckan.
Mm, förra måndagen.
Just det. Och innan det så var du på två intervjuer, tre intervjuer?
Två intervjuer.
Och nailade båda direkt?
Nej, men den första intervjun fick jag en andra intervju till.
Och det här uppdraget så var det bara en intervju.
Och sen hade jag ett par andra intervjuer men de blev ju inställda för jag valde det här uppdraget.
Just det. Jag tycker att det är ganska kul generellt med intervjuer.
Jag är ju så här konstig att jag tänker att det är ganska nice att prata lite skit med folk.
Sätter inte så mycket press på mig själv.
Men det är också lite speciellt ur konsultintervjuperspektivet, tänker jag.
För då är det mer att man ska sälja sig själv, mer bokstavligt, än när man byter jobb.
Jo, men så är det väl. Jag tycker det är lite samma, men det är kanske mer gediget arbete som ligger bakom när en ska byta jobb.
För att det är ju en anställning, ett uppdrag är ju rent krasst, så att de kan välja att göra sig av med dig eller du kan välja att inte vara kvar.
Och det är inte en riktigt lika stor sak som att avsluta en anställning.
Ja, så är det ju verkligen. Man behöver ju inte riktigt sätta lika press på sig när man går på en konsultintervju, för det är inte hela världen oftast.
Medan man är i en jobbintervju så kan det vara att man verkligen, verkligen vill ha jobbet.
Ja, det kan ju vara att du verkligen, verkligen vill ha uppdraget, eller att det ingår i din roll att verkligen, verkligen naila det också.
Jo, absolut. Men jag tänker att man ur ett personligt perspektiv, eller ett egoistiskt perspektiv,
så kan man ändå sätta mindre press på sig själv på slutintervjuer.
Jag pratar ju väldigt mycket från mitt eget perspektiv nu, men jag kan också tänka mig att
man sätter ännu mer press på sig för man har en massa andra människor runt omkring sig
som har förväntningar och förhoppningar.
Ja, för mig är det nog snarare så.
Jag är typ mindre nervös när det bara gäller mig själv.
Det är lite som grupparbeten i skolan, du vet.
Om jag failar i ett ämne, då berör det bara mig själv.
Men om jag failar i ett grupparbete, då sätter jag ju en massa andra personer i skiten.
Ja, jag fattar.
Det är kanske den känslan man vill komma bort ifrån, på ett konsultbolag.
Man vill ju inte att folk ska gå runt med känslan att
man kommer ju aldrig komma bort från det helt och hållet.
Men målet måste ju hela tiden vara att minimera känslan hos konsulter,
att det är så mycket på spel just nu.
Ja, sen så tror jag också, man vill väl vara någonstans där i mitten, tänker jag.
Att det spelar ändå roll.
Allting spelar ändå roll hur mycket det är kontaktnät eller det är personlig utveckling
eller att du självklart ska få uppdraget då och att det är ett uppdrag du vill ha.
vilket också är en väldigt viktig del i det, att se till att du vill vara där.
Så att det finns ju många andra aspekter av det.
Skapa ett gott anseende, jag vet inte vad man ska kalla det.
Men jag tror absolut att det inte är på liv och död, men det handlar ju inte bara om en själv.
Nej, men absolut. Man representerar ju bolaget också på ett annat sätt än när man går på jobbintervjuer,
för då har du ju inget annat att representera än dig själv.
Ja, och sen blir det ju så här, det kan bli en extra nivå också.
Till exempel om du skulle vara egen konsult så kanske du ändå går via en mäklare.
Och då kanske mäklaren representeras av dig och då har ju de såklart en take
eller en instick i hur de vill att du ska representera dem och så vidare.
Det finns ju alltid någon involverad tjänstesam.
Men skulle du säga att det är en skillnad på själva intervjuerna?
Alltså när man går på konsultintervjuer jämfört med jobbintervjuer, hur de är upplagda?
Det känns som att det var ett tag sedan jag gick på en anställningsintervju.
Jag skulle säga att det är ganska olika.
Jag tror överlag så är anställningsintervjuprocesser mycket mer gedigna än konsultintervjuprocesser.
Sen är det en väldigt stor skillnad på konsultintervjuer på olika bolag.
Det är en enorm skillnad.
Det tror jag också en del ibland handlar mycket om huruvida de är vana vid att ta in konsulter
eller inte hur mycket de är vana vid att hantera businessen, att ha en konsult och sådana saker.
Så det skiljer sig mycket skulle jag säga.
Jag skulle nog också tänka så. Om jag tänker tillbaka på de konsultintervjuer jag har haft,
så är det typ att det kan vara allt från att man har ett videosamtal
som är en halvtimme, 45 minuter och sen så börjar man.
Till att man liksom, okej nu går jag in och så har jag en liten meet and greet-intervju där man pratar lite skit och liksom vem man är och sen kommer man tillbaka i en teknisk intervju.
Till att jag vissa gånger,
någon gång har jag liksom haft att jag inte ens har gjort en intervju för det var andra konsulter där som har liksom bara tagit till mig.
Och det är liksom väldigt brett skilt.
Och sen finns det ju även de varianterna som inte jag har gjort någon gång,
men liksom att göra tester och hemtester och liksom lämna en kodprov och grejer.
Ja, precis. Och det är ju också, det kan ju också vara så här väldigt första steg till mäklare
innan de ens väljer att skicka vidare.
Och då kan mäklarna nästan vara mer gedigna i sin process.
Men då å andra sidan, om du väl är inne hos en mäklare,
så är du där till nästa gång också då eventuellt.
Ja, ja, men exakt.
Men de här intervjuerna du har varit på nu, var det något som var nice?
Ja, de var nice.
Det jag, det uppdraget jag fick nu då, det var ju inte,
det var ingen teknisk intervju så.
Det var ju mer en presentation av vad som händer där inne liksom,
och jag fick presentera mig och sen möjlighet att ställa frågor och sådana saker.
Så det var ju mycket mer ett gött snack, som du säger.
Det är det man är ute efter.
Snacka lite skit ett tag och sen känna på den lite.
Ja, och sen...
Billigt talat.
Ja, tack.
Ändå en viktig parentes, det känner jag.
Båda de här var digitala också.
Så det blir ju, det tycker jag är lite svårt just den här,
att det var tre personer och jag.
När pratar jag?
Pratar jag över någon?
Laggar någon efter?
Ja, gud, alltså så här på digitala intervjuer som PDT,
Jag tycker inte alls om det.
Alltså jag tycker att det är så mycket svårare
att liksom få ett bra flow i samtalet och
vara lite skön som man försöker vara.
Eller som jag försöker vara kanske.
Men det blir liksom så här,
som du säger, att det är så lätt att man råkar avbryta varandra
eller prata över varandra eller liksom så här.
Jag vet inte, det blir inte samma flow.
Och det har kanske inte med intervjuer specifikt att göra.
Men jag tycker att det är extra tydligt under intervjuer.
Ja, jag tycker också det.
Just den här att man,
Båda tysta, sen börjar båda prata samtidigt,
och sen tystnar båda igen, och sen bara väntar ut den andra.
Det är som två bilar vid en refug, vem ska åka först?
Och sen säger båda samtidigt "Äh, men du pratar först!"
Ja, det är ett nytt socialt spel, så att säga.
Det är den digitala motsvarigheten, när man möter någon
och så ska man välja sida man ska möta varandra på.
Och så går man åt samma sida, samma håll, samma håll, om och om igen.
Ja, det är lite jobbigt.
Men jag tror den andra intervjun var ju egentligen tvådelad.
Så först var det nog mer träffa produktansvariga, hålla koll.
Det var lite intressant för det blev väldigt mycket designfokus.
Det var väl en del av uppdraget så.
Lite om designtankar och sådana saker.
Absolut att jag är frontend, men jag är ju inte riktigt supervass på design.
Men din blogg ser ändå okej ut, skulle jag säga till lyssnarna.
Det gör den inte.
Nej, den är...
Jag har ett speciellt öga för att göra saker fula.
Det är ändå en spetskompetens man kan ha.
Ja, det tycker jag ändå.
Sen har jag såklart öga för detaljer efter tiden jag har suttit med.
Border radius, kanske flytta pixla skuggor.
Det är jag ju tränad på, men det betyder inte att jag kan av mig själv göra någonting snyggt.
Nej, exakt.
Så jag tror inte det var riktigt rätt för mig heller.
Nej, men det är ju mycket så. Precis som med vanliga intervjuer så måste man ju också känna efter,
är det här ett uppdrag jag vill ha?
Eller man känner att det här kanske inte passar helt och hållet.
Sen finns det så mycket, som vi var inne på tidigare, konsultperspektivet,
att okej, det kanske inte är rätt för mig, men man kanske kan sälja in någon annan på det.
Och den biten är också ett extra lager ovanpå att gå på intervjuerna och prestera för sin egen skull.
Ja, precis det här informationssämnandet som man tänker.
Det har lite fått lära mig den hårda vägen skulle jag säga, men också fått feedback från säljare
som jag måste, nu tror jag att jag har börjat bli bättre på det,
själv luta mig framåt, tror jag de beskriver det som i min intervjun.
Leda lite mer, driva intervjun lite mer.
Ställa frågor och intresse och faktiskt gräva i om det är ett uppdrag jag vill ha.
För den nyten har jag väl åkt på en gång.
Förr var jag mer så här, jag kanske inte fattade att det var någonting jag skulle vilja ha.
Jag kanske bara tänkte att nu ska jag in och tjäna pengar.
Men den här biten i att jag ska vilja jobba där också är väldigt, väldigt viktig.
Det måste passa mig.
Det behöver inte vara ett dåligt uppdrag, men det kanske inte är bra för mig.
Ja, exakt. Det är på ett mer personlighetsmässigt plan som kanske måste passa.
Inte bara att det är rolig teknik, utan andra saker också.
Men jag tycker det som du är inne på är lite intressant, det här med att man kan få feedback efter konsultintervjuer på ett annat sätt.
Man har ofta med sig en säljare.
Och liksom den, det finns både positiva och negativa saker med det, skulle man väl kanske säga.
Jag tycker inte om det, alltså att ha med mig någon annan person.
Jag förstår ju helt syftet med det, men för min egen del, kanske har det att göra med att jag känner mig väldigt trygg i intervjusituationer och liksom inte
bli så nervös eller känna någon press över det.
Men för min del så känns det som att jag kan vara mer avslappnad och bara kan snacka skit själv
utan att tänka på att jag ska få feedback av någon säljare efteråt, liksom.
- Ja.
Jag är lite så här...
Jag tänkte inte på det förr,
tills
jag började känna av att jag tyckte det var lite jobbigt.
Så.
Förr var det så här, "ja okej, jag ska blicka in och så ska jag göra mitt jobb och så ska jag göra det här och det här".
Och det är det.
Och nu är jag mer så här, ja, jag märker att jag blir betydligt mer uppstressad av det.
Än om jag går själv.
Så.
För att som du säger, det blir plötsligt mycket mer att tänka på och förhålla sig till och liksom.
Sen så är det ju inte så en dealbreaker för mig att ha med en säljare.
Men jag märker helt klart att det påverkar mig.
– Ja, men det är väl samma som mig.
Sen vet jag liksom inte vilken grad det påverkar mig.
Det är svårt att avgöra.
För typ första konsultintervjun jag hade på bolaget vi jobbar på nu,
där hade jag med mig en mäklare istället.
Och det var första gången jag träffade mäklaren på den intervjun.
Så jag typ träffade han i lobbyn till bolaget vi skulle på.
Och så bara "Tja, kul att träffas".
"Känns det bra?" Jag bara "ja".
Och sen gick man in och så hade vi intervjun.
Och sen hade jag han då en relation med beställaren som intervjuade mig sen innan.
Så de hade ju träffats ofta flera gånger innan.
Och det kanske också gjorde det lite bättre.
Men han var också väldigt trevlig så det var ju helt lugnt.
Men det var en lite speciell situation att sitta där med två olika parter som var första gången jag träffade.
- Och de kände varandra. - Exakt.
Men det blir ju så, alltså, det blir ju,
en konstig situation, då hade vi en lunch liksom,
och Sally var med, och jag menar den personen,
managern, väldigt van att ta in konsulter,
liksom ha bra koll på den biten, så det var
inga konstigheter från någon av deras sida,
och de har också en business relationship
sedan innan, så de satt och snackade lite gött,
och sen så kom jag in där och skulle prata om
hur bra jag var, jag var okej.
Med ett ärtskott som stack ut ur munnen.
Men det var också helt fint.
Jag tror att jag, till skillnad mot mycket annat,
så är jag rätt avslappnad på intervjuer.
Jag känner att jag ändå har koll på den biten.
Det känns ju som att det jag vet om dig så har du
typ nailat varenda tekniska intervjuer du har varit på.
Jag är inte tecknälla.
Du kan ju inte förneka det här nu, för det är ju sant.
Men nejla är väl inte säkert? Det kanske bara inte fanns bättre...
Så jävla bortförklaring!
Jag har ju inte fått alla uppdrag av diverse andra omständigheter.
Exakt, men då är ju typ att de har alltid velat ha dig.
Om du ger mig chans ska jag komma ur det här också.
- Jag ska inte sätta dig på att fatta, jag hatar ju att...
Det är kul att hajpa upp dig, men jag hatar ju, som du var inne på,
att man ska komma in på en intervju och prata om hur bra man är.
Det är det värsta som finns.
- För att vad jag vet om dig så har ju du inte heller tappat någon intervju.
- Nej, men jag har inte varit på så många intervjuer heller.
- Nej, men jag vill inte, ja, kanske. Jag vet inte.
Men det är för att jag är gammal.
- Absolut. Det är därför alla vill ha dig, tänker du.
- Ja, det är därför jag har gått på många intervjuer.
Hur hamnar du i här?
Lite obekvämt nu för dig.
En annan grej som jag tänkte på, som vi var in på lite innan.
Jag tycker att det är så jävla svårt att förbereda sig för en intervju.
Särskilt konsultintervjuer.
För på produktbolag, om man ska byta jobb.
Då kan man ändå "researcha" det jobbet lite grann.
Man kan göra samma sak nu med, men det känns som att nu vill man vara mycket mer specialist.
Man ska verkligen kunna sin grej, typ.
Och det är ju sällan man ska komma in och vara nyfiken på bolaget,
även om det såklart hjälper den sammansatta bilden.
Men jag tycker fortfarande att det är svårt att preppa,
alltså konkret preppa för en intervju.
Jag har liksom inga steg, typ.
Jag bara, ja, kolla upp vilket bolag det är och vad de gör,
och vilken teknik som står i jobbbeskrivningen.
Ja, men det där är väl liksom, jag är så här preppad, ja men jag kollar upp bolaget lite, går in och klickar på produkten om det är en extern produkt liksom.
Och då gör jag inte det mycket, ska sägas. Och för att det är svårt att nå alla bitar ändå liksom, men så är det lite vanliga flöden.
Och sen så läser jag igenom ett CV och har koll på att jag faktiskt har koll på vad som står i det CV liksom.
Ja, det är ju en väldigt, väldigt bra poäng faktiskt.
Ja, och sen, om man kollar teknikerna, finns det en liknande jobbannons för den eventuella rollen du tror att du ska på, då kanske jag läser den.
Och sen, alltså gud, i den senaste intervjun då missade jag det bifogade rollbeskrivningen i mailet, så jag hittade den en kvart innan intervjun och bara shit då har jag borta läst den här jäveln.
Så du har varit tur.
Ja.
För den missade jag.
Så sånt ska man ju ha meddelande kring all information som går ut om rollen.
Och sen så försöker jag fundera på om jag specifikt kommer på att jag har frågor redan från start.
Så skriver jag ner dem.
Ja, men det är ju också väldigt bra.
Jag önskar att det var en person som skrev ner mig saker inför.
För jag tror att det är alltid en positiv bild.
Alltså så här, att man kommer förberedd.
Ja, men jag tror också just den här att, för jag har ju alltid varit en sån som försökt samla saker i huvudet, liksom.
Och jag tror att det funkar väl okej, men som man säger, man hamnar i en situation, man snackar om någonting, man kollar bort sig, man kanske är nervös eller vad som helst,
och då försvinner saker lätt ur huvudet som man ändå försökt spara där.
Ja, verkligen. Det gör jag varje gång typ.
Alltså så här, man tänker på några frågor, "Men de här sju frågorna vill jag ställa", och sen ställer man tre.
Och man bara "ja just det, jag skulle ställa de här frågorna också" och bara "ja, det får väl vara då".
I bästa fall så kan man ju kanske höra av sig om man verkligen känner att det är viktigt,
eller att man har en till intervju där man kan komma ihåg de frågorna istället.
Men jag tycker fortfarande liksom så här, jag vet inte, samma sak, jag har liksom inte gått på så mycket konsultintervjuer överlag.
För att jag har haft liksom väldigt långa uppdrag och turen att få dem får jag ha gått på liksom.
Men det är också så att jag preppade mig liksom aldrig för att vi har kört lite så här, eller främst du kanske nu på senaste tiden, att så här kört lite intervjuträning med folk som inte gått på intervjuer innan.
I och med att jag känner så trygg i intervjuer så har jag liksom aldrig gjort det. Men det känns ändå som att det är en ganska bra grej att göra. Alltså att så här öva på situationen mer än exakt vilka frågor man ska ställa typ.
Ja, och det tror jag, grejen var att jag hade inte heller riktigt tänkt så mycket på det förr.
Och det var inte så, alltså nu, visst jag har fått många intervjuer, men det har ju inte varit bara för att jag är bra på intervjuer,
utan förr hade det nog bara varit för att jag, ja men, väldigt så här öppen och ärlig tror jag,
och faktiskt till viss del kanske för att jag är en kvinnlig utvecklare, om man ska vara sån krass, liksom.
Så det var något år sedan då vi satt några stycken och började fundera på det här.
För att just hålla lite intervjukortsning och så.
Då började det utkristalliseras mer.
Och när jag tänkte på det så insåg jag att jag faktiskt har steg.
Fast jag har gjort dem mera i huvudet.
Och då blev det en sån här,
saker som går att automatisera lite, varför inte göra det?
Fundera på hur du vill presentera dig själv och sådana saker.
Har du en hiss pitch?
Jag har inte en formaliserad hiss pitch, men jag har en "det här är jag, det här gjorde jag på senaste uppdraget och det här gjorde jag på uppdraget innan det"
och så går jag lite in på bitarna.
Men det är också, till exempel som nu, så har jag väldigt gedigen erfarenhet på papper att stå på.
Så jag är i en helt annan position än personer som behöver köta på sin pitch.
Jag skalar ju bort nu.
Ja, exakt.
Har du en hiss pitch?
Nej, eller jag tror jag har olika hiss pitches varje gång.
För det är inget formaliserat alls, allt är bara improviserat varje gång jag får frågan.
Sen innehåller man kanske samma grunddelar,
vad jag tycker om att jobba med och vem jag är som person.
Men absolut inget formaliserat. Man borde kanske ha det för att den skulle sitta bättre.
Men jag är också väldigt mycket anti att plugga in sådana saker för jag vill inte att det ska låta stelt
eller liksom maskinigt i brist på ett bättre ord.
Nej, den biten förstår jag. Jag tror det handlar också så mycket om personer.
För jag tror både du och jag har nog de här situationerna rätt lugna för oss.
Men är någon väldigt nervös eller tycker det är jättejobbigt att hamna där så tror jag att det kanske blir maskinigt oavsett.
Om det ändå är en pitch, då kanske man ändå har den hjälpen att stå på.
Ja, men verkligen. Jag tror också att det är väldigt vettigt. Jag tror att jag är ett dåligt exempel på hur man ska göra.
Vi har ju pratat ganska mycket senast tiden av någon anledning av "Do as I say, not as I do".
Vilket är ett jävla kanoncitat.
Jag vet inte var det kommer ifrån, men fan vad jag har embraced det där.
Ja, jävla hickleri. Du har nya gränser hela tiden.
Exakt.
Jag tycker ändå att det är kul att gå på intervjuer.
Jag tror att försöker man ändå hamna i approachen att det här kan vara en rolig grej
istället för att man släpper lite press i alla fall,
och ser det som att det kan vara kul att träffa nytt folk, det kan vara kul att prata lite grann,
även om man kanske inte tycker att det är kul att prata om sig själv,
så tror jag att det kan ge väldigt mycket till hur man upplevt under intervjun.
Alltså att man inte kanske är så här superstel och supernervös, även om det är så lätt att säga.
Var inte så nervös. Sämsta tipset man kan få.
Ja, gud ja.
Jag har gett dig tipset så många gånger.
Nej men liksom,
Just att försöka se någonting positivt eller roligt med det,
det tror jag hjälper en så mycket i att man blir lite mer avslappnad
och man kan släppa loss lite grann situationen.
Ja, jag tror också att det här kommer som en chock från alla,
men jag har en tendens att dra dåliga skämt ibland.
(skratt)
Va?
Jag vet.
Det är väl delvis en försvarsmekanism för när jag är nervös
eller när jag är på väg att nedvärdera mig själv
men liksom vänder och gör en liten sväng i mitt skämt istället.
Eller tror jag för att jag ändå på något sätt måste min osjälvsäkerhet
sippra ut någonstans, men på intervju så ska den ju helst inte vara såhär
"Jag är värdelös!" utan då blir det ett litet skämt istället.
Och så har jag liksom försökt forma om det till små skämtanekdoter istället
kring produkten eller företaget om jag har någon sån.
För då blir det ändå relevant också.
Ja, men exakt.
Och det kommer jag tänka på nu.
Det är faktiskt ingenting jag har tänkt på att jag gjort,
men om man kollar tillbaka på mina senaste intervjuer
har det här hänt.
Ja, det kanske också är ett bra tips
du kan ta med dig framåt då.
Skämta lite mer.
Men jag tror den här, har du någon relation
till produkter och företag också, det är ju bara bra.
Ja, gud ja.
Om det inte är så dåligt.
Jag håller verkligen med dig faktiskt.
Det känns ändå som att man vill ha en ganska stabil grund som man kan experimentera lite med.
Man vill kunna testa lite olika saker, särskilt om man inte har gått på så mycket intervjuer.
Hur ska jag hantera den här personen eller den här intervjun?
Sen är det ju så jävla svårt att generalisera också.
Alla intervjuer är typ olika.
Man kan ju träffa någon person som inte knappt rör en myn.
Och man bara "Vad fan är det här?"
Och sen kan det visa sig att det har gått skitbra.
Och man själv har en skitdålig känsla.
Så det är det med alla mina intervjuer.
Du har skitdålig känsla efteråt och sen har du nailat dem.
Ja, men typ. Nailat är att ta i, men jag är alltid så här...
De är bara stonefaces, så jag är så här...
Alla bara "Men hur gick det?"
Jag har ingen aning.
Jag pratade också med någon kollega för ett tag sedan som hade varit på en intervju.
Hon sa så här, "Alltså, de måste hata mig."
Och man bara, "Nej, det gick säkert bra."
Och sen gick det en dag och man bara, "Ja, men de vill ha dig."
Och man bara, "Ja, det är precis som man förväntar sig."
Så jag tycker det är jävligt svårt faktiskt att känna av.
Ja. Har du varit på någon riktigt vidrig teknisk intervju då?
Nej, jag har inte haft så mycket tekniska liksom.
Alltså var det verkligen superfokus på teknisk?
Nej.
Utan det har varit liksom såhär, ja men man pratar lite teknik typ mer.
Ja.
Jag var på någon intervju när jag kom in på att jag tycker inte om etiketterna senior och junior.
Och han som intervjuade mig svarade med "men du är väl rätt junior?"
Jag bara "Kanske, beror på hur man definierar det."
Sen tror jag att jag skämtade bort det.
- Skämt! - Exakt, skämt.
Jag försvarar mig också väldigt mycket bakom skämt.
Så fort någonting går åt något håll, jag bara "Skämt!"
Nu kontrollerar jag det här rummet igen.
- Du kastar in en sån liten granat. - Exakt.
Jag tycker att det är kanske det vi slutar på.
Skämt, det är lösningen.
Jag har en fin anekdot kring det jag tror var min värsta tekniska.
Det var live-coding.
Stream av min skärm upp till TVn i rummet.
Det var vanilja-javascript.
Jag är så här, när skrev jag vanilja-javascript senast?
Jag är så här, får jag googla?
De bara, använd oss som Google.
Jag kände hur jag dog på insidan och i slutet på intervjun
Jag avslutade intervjun med att säga "I'm so sorry, I don't know what happened"
Gråten var typ två sekunder bort
Skojar inte
Sen gick alla i intervjun och jag bara "Det är det värsta som hänt mig i hela mitt liv"
Och sen så gick det några timmar och sen sa de "De vill ha dig!"
Ja, den är stark.
Jag håller med, det är så jävla sjukt hur man kan uppfatta det så olika.
Alltså det är helt sinnessjukt för mig.
För det känns ändå som att man har en ganska bra grasp, eller en uppfattning av hur det gick.
Och sen gick det helt annorlunda.
Och man bara "Va? Vad vet jag om världen? Allt är en lögn."
Ja, ja, men allting vänder ju bara upp och ner.
Ja.
Det är så konstigt att tänka på det speciellt
när man är på andra sidan.
Men det kan vi prata om en annan gång.
Vi kanske ska ha ett avsnitt
när vi lyssnarna får skicka in
i sina skräckhistorier.
Mm, det är nice.
Det känns som ett roligt avsnitt.
Då kan vi diskutera dem lite grann.
Har ni någon historia så skicka in dem till oss.
Twitter är väl kanske enklast.
Folk har inte Twitter riktigt.
Eller, vi har ju Twitter.
- Ja, du har ju Twitter. - Ja, jag har Twitter.
Skicka in dem till oss på något sätt.
Det finns säkert massa kontaktvägar som folk har.
Och sen så kanske byta avsnitt av det helt enkelt.
- Ja. - Säger vi så för den här gången?
- Ja. - Bye bye!
- Hej då!
Hej då!
