12. Att rulla av
lyssna! 
Therése har precis rullat av sitt senaste uppdrag och det leder oss osökt in på hur det är att byta uppdrag. Vi pratar om dilemman med att vara konsult, hur avslutsfikat alltid är lite obekvämt och hur det är att få frågan om att bli anställd hos kunden. Dessutom en hel del om att göra sig själv överflödig, överlämna sin kunskap och metaforen städning för att dokumentera saker.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése) <3
Avsnittets skämt:
Hur förvarar en sina allra bästa minnen?
På väggen, i RAM.
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) Anton, hur förvarar du dina allra bästa minnen?
Jag vet inte.
På väggen? I ram?
Det är så jävla dåligt. Och så att du drar till med de göteborskare också. Det kan vara lite roligare.
Tydligen har jag börjat dra på göteborsk dialekt när jag drar skämt nu.
Så det roliga var att jag tänkte så här, "ja, vad har vi för något? Vi har en ram i minne, vi har hårddisk"
och sen kom det en som ändå inte påverkade mig av att jag skämt.
- Moder modem. - Exakt.
- Nej men, är det en ram? - Ja, men det är en ram. Det är väl härligt?
- Ja. - Det var lite kul.
- Ungefär samma nivå som om du hade skämt.
- Ja, alltså jag tänker att ingen förväntar sig en annan typ av nivå.
För då har vi kommit fel.
- Ja, jag ser ju inte fram emot, säg om en 20-avsnitt
Hur nivån på skämten, kommer den gå uppåt eller neråt?
Det börjar bli tunt nu. Får ta en funderare.
Det kanske blir lite engelska skämt också.
Hur mår du?
Jag mår bra. Hur mår du?
Jag mår också bra ändå. Jag har jobbat lite från kontoret.
Och det har ändå varit jävligt nice.
Men kanske åkt in på förmiddagen istället för i rysningstrafik.
Men bara att komma bort hemifrån, fan vad skönt det har varit.
- Ja, jag har ju dragit på mig ett ryggskott. Så det är ju det som händer mest.
- Ja, det är ju inte så bra. - Nej, men det händer ganska ofta.
- Ja, du är van. - Ja, det händer ofta. Eller de jag har fått har också varit rakt i en knäböj på väg upp.
- Jag tänker också så här att det är skillnad på ett ryggskott från att du har liksom tränat hårt till att man, som jag skulle kunna få ryggskott,
som jag skulle kunna få ryggskott med, typ resen med uppe sängen.
(skratt)
Ja, jag ser ju ganska tydligt vart det här kommer ifrån.
Och jag har även lärt mig teknik på hur jag ska släppa vikterna
och inte skada mig själv eller andra.
Så det är alltid något.
Du är ändå preppad för när det ska hända.
Gud ja.
Ja, men härligt.
Jag vet inte om jag behöver säga välkomna.
Det här är väl avsnitt 11 kanske, eller något. 12?
12.
Ja. Har eventuellt tappat räkningen till ASDF.
Jag tänkte att vi skulle prata om att rulla av uppdrag och allt vad det innebär.
För du gjorde det igår.
Jajamän.
Du låter väldigt glad över det.
Nej, men det är alltid både och tycker jag.
Men jag tror att jag får ganska mycket energi av förändring.
Sen kände jag verkligen det igår när jag packade ihop allting.
Då och så här, nu kommer något nytt.
Och så tittar jag tillbaka. Men jag ska ju sitta på samma ställe i mitt egna hem.
Annars blir det ju byta av resväg och kontor och lite sådana saker.
Det kommer inte hända nu då. Men det är ändå, jag får energi av nytt.
Men det känns väl som att det är en ganska stor anledning att vara konsult överhuvudtaget.
att man gillar att byta?
Ja, det tror jag.
Jag tror att om det bara känns
svinjobbigt hela tiden,
då kanske en liksom,
i alla fall inte byter så ofta då.
Försöker hitta ganska långa uppdrag
och få preppa lite mer.
Sen så tycker jag att det är inte bara härligt,
jag tycker det är lite sorgligt också på sitt sätt.
Men ja, jag vet inte.
Det är alltid en skön känsla sista tiden.
Ja, men jag håller med. Det är liksom någonting med att, för jag kan känna lite samma sak, när man byter jobb så kan det vara också så här att man gör det ofta förhoppningsvis av någon positiv anledning.
Alltså så här att man vill komma till någonting bättre.
Och då, den känslan kan man ju nu få samtidigt som man får hänga kvar med en massa härliga kollegor på kostnadsbolaget.
Så det är liksom lite, exakt som du säger, lite både och liksom. Och samtidigt så tappar man ju då de kollegor man har hos kunden som förhoppningsvis också är superhärliga.
Och det är väldigt liksom så här ambivalent, eller liksom så här båda hållet liksom. Superkul att byta, för jag får också som dig energi liksom av att göra det.
Men skittråkigt oftast att så här, shit, nu kommer jag inte jobba med de här personerna mer.
Ja, sen så finns det ju den absolut värsta saken med att säga hej då till ett uppdrag.
Och det är den här lite awkward hej då-fikan som ofta uppstår.
Den skedde inte den här gången då eftersom det var digitalt.
Så det var ett litet mer awkward digitalt hej då.
Men det var lite lättare än den här obehagliga fikan.
Ja, den hade jag ju ganska många gånger på mitt första jobb och första konsultuppdrag.
för då satt jag där ganska länge och det var ganska hög omsättning på folk.
Det hade lätt som att du slutade många gånger.
Nej, jag slutade inte många gånger, men det var många som slutade under min tid.
Och det var alltid så här att okej, vi ska ta en liten fika, alla sitter där,
det kommer upp lite folk som man har jobbat med, inte så nära men som ändå vill vara med.
Och så här, någon ska säga några fina ord och så här.
Och det är ju härligt på något sätt, men det är alltid lite, lite åkord.
För det blir alltid lite tysta stunder och någon som inte vet vad man ska säga.
Och när ska man gå därifrån?
Ja, och sen är det plötsligt så står han där och käkar tårta mitt emot en person
som jag aldrig pratat med tidigare och bara "Ja, så du ska sluta?"
"Ja, okej."
"God tårta!" "Jajamän, det är så jobbigt."
Och så blir det alltid någon som "Ska inte du säga något?"
"Jo tack för den här tiden, det har varit läroriktigt."
Alltså hela den grejen.
Men i övrigt så är det ju,
jag tycker det brukar vara så himla bra stämning
innan man rullar av.
Precis, det kanske snarare är jag som bara släpper på all press och all krav.
Och bara "la la la".
Jag vet inte, men jag tycker allt känns lite lättare.
Sen så blir det ofta så här att man har många konversationer
som verkligen borde ha varit tidigare.
Det kan vara feedback, eller hur vi kommunicerar, eller alltså positivt, konstruktivt, allting som hade kunnat hjälpa.
Men de ploppar ju upp där, för alla vet att nu är det snart över.
Ja, exakt. Men det är lite så här, man kan lite ventilera på något sätt, utan att, alltså ganska riskfritt.
Alltså, kanske inte liksom som det nu lät det som att man får all skit när man rödar av.
Men det är inte riktigt så, utan det är kanske mer att folk vågar ge lite mer konstruktiv feedback,
eller man vågar liksom ta upp.
Och man själv kanske också känner att
"ja, men nu vågar jag också ge lite mer feedback tillbaka".
Att så här, "ja, men de här sakerna kanske jag borde ha tagit upp tidigare,
men nu när jag slutar så är det lättare att prata om dem".
Ja, men framförallt så tycker jag att jag brukar få väldigt positiv feedback i slutet
som jag kanske inte... Jag målade väl upp en egen tanke om hur jag har presterat
eller vad som har hänt på uppdraget.
Du har ångest i ett halvår och sen sista veckan, då jävlar, då mår du bra.
Ja, jävlar alltså. Det är mina toppar under året.
Det är ofta så att folk inte är så bra på att ge feedback, även positiv feedback, under arbetsgång.
Så det ploppar mycket upp där också.
"Hur tycker du att tiden har varit?" "Ja, det har varit jättebra."
Eller så här, så här, "Vi tycker det här."
Jag tycker att allting ploppar upp i slutet.
Ja, det känns som att det är lätt hänt ändå.
Sen är det ju också så här, det är ju
ibland är det så jävla svårt, alltså när jag bytte mitt senaste uppdrag
så
hade jag ändå bestämt mig för att jag skulle rulla av
även fast jag trivdes superbra.
Och det var lite så här, alltså jag tyckte det var jävligt kul, jag lärde mig fortfarande mycket saker, teamet var grymt
men jag kände mig lite lite för bekväm.
Alltså jag hade liksom kommit in i något typ av liksom
Jag vet inte hur man förklarar det. Jag vet exakt vad som förväntas ungefär.
Jag vet vad som kommer hända. Det känns inte som att jag kanske utmanar mig själv jättemycket.
Och det var egentligen enda anledningen till att jag tänkte byta.
Sen kom hela corona och tidigare lar där lite grann.
Vilket gjorde det ännu konstigare.
Men hela den grejen också var så här, jag trivs jävligt bra här, men jag tänker ändå byta.
Och det är också liksom en svårighet att så här som konsult, för uppdraget innan var jag på två och ett halvt år tror jag.
Och det är ju väldigt, väldigt länge.
- Ja, shit.
- Så att jämfört med det här så var det liksom så här, ja men nu känner jag att jag verkligen, jag hade kunnat vara kvar här kanske ett och ett halvt år till också, för jag hade varit där ett år.
Men jag kände bara så här, ja men okej, nu ska jag faktiskt utmana mig själv att byta uppdrag fast jag kanske inte gör det för att jag vantrivs liksom.
Nej, det är svårt att göra tycker jag. Mitt längsta uppdrag tror jag är ungefär ett år.
Det är en kombination dels av att uppdraget inte har varit längre men att jag också har valt att sluta tidigare.
Jag tror att ett år jag trivdes väldigt bra på det här stället och de var väldigt snälla.
Egentligen var det så att de inte ville ha kvar konsulter som höll på att göra sig av med alla,
men frågade ändå om jag ville ha kvar ett litet tag till.
Jag tänkte nej till det för jag kände att nu är det dags att få in lite nytt, ny energi.
Så jag är nog väldigt tydlig att jag är konsult för att jag gillar att byta mycket.
Ja, men precis. Ja, för det är också en grej som händer titt som tätt, att kunder liksom frågar, ska inte du lämna konsultbolaget och komma och jobba här istället?
Nu låter det fan vara att jag har hypat mig själv nu känner jag. Nej, men det känns som att det händer väldigt ofta för konsulter. Så fort man liksom ändå passar in i teamet och presterar,
okej, så är det ju ett väldigt lätt sätt för, eller en lätt fråga att ställa för kunden, att så här, men ska inte du börja hos oss istället?
Ja, om saker rullar på och rullar på bra som du säger, då kommer de tjäna massa på rekrytering och välja fel person och sådana grejer.
Så det är klart att det skulle vara en toppen rekrytering för dem.
Ja, men precis. Och det händer ju från konsultbolagssidan, man tappar ju ganska många konsulter till kunder.
Men den frågan är ju också lite speciell. Jag trivs jättebra här, men jag vill inte jobba hos er.
Ni är superhärliga, men inte tillräckligt bra för mig.
Men det är lite svårt, det beror ju på vilket sammanhang och hur frågan ställs och allting sånt.
Men det känns som att alla gånger jag har fått frågan så har det varit lite på ett skämtsamt sätt.
Jag vet inte om det är för att avdramatisera det från deras sida, för de bara "fan ska inte du komma och jobba här istället?"
Och så kan man svara på ett skämt själv istället.
Ja, det tror jag. Det är väl en ingång att säga det, för det är inte så jäkla snyggt att säga det rakt ut.
Nej.
Man säger det ordentligt. Jag har väl fått också den ganska mycket, men sedan har jag även fått regelrätta.
Jag har till och med haft möten, men då var det efter att jag hade rullat av, en tid hade gått och sådana saker.
Så det hände ju helt klart.
Men jag tror också att det blir...
Ja, men nu har jag ju anammat en roll på det här företaget.
Sen kanske företaget inte gör skillnad på anställda och konsulter.
Det är det bästa sättet för att vi behandlar det som människor.
Det är väldigt trevligt.
Men det kanske ändå inte är så att jag har engagerat mig fullt i bolaget.
På det sättet med vissa frågor,
lagt mig ifrågasatt saker på ett sätt som jag kanske hade gjort annars.
Jag kanske ändå inte känner att jag har min själ.
Eller vad jag ska kalla det.
Gud vad det låter högträvande.
Min själ.
Men jag kanske inte har lagt de delar av mig som jag tycker är viktigt i ett bolag, i det här bolaget. Så jag vill kanske inte börja där.
Nej, men precis. Nej, för det är ju också en annan grej tänker jag. Det skulle kanske vara konstigt, nu har jag ju aldrig gjort det så jag behöver spekulera, men det skulle kanske vara konstigt att först ha varit konsult och sen gå över och börja jobba där.
som du säger, att man har liksom inte lagt all sin energi på det bolaget än innan, men att man då ska liksom gå över och börja lägga mer energi.
Alltså det känns som att man skulle kunna, eller att jag skulle kunna hamna i ett ganska konstigt tankesätt på något vis, att så här, är jag fortfarande konsult?
Är jag inte där? Och liksom inte kanske vänja av sig med att jag är ändå konsult, jag har ändå ett annat bolag.
Ja, och den här skiftningen i att till exempel, nu ska den här personen som jag har haft som manager kanske under tiden varit konsult som har,
Vi har pratat lite om hur det går, men nu ska den personen hantera min lönutveckling och lönesättning och ta över alla de här bitarna och tänka om det är någonting som jag inte alls känner är något som jag vill på det sättet jag vill jobba.
Det kan bli riktigt knepigt tror jag.
Ja, jag kan också tänka mig det faktiskt. Det känns, jag vet inte. Jag tror inte att jag skulle göra det.
Eller det ska till att man hittar liksom att man hamnar på ett bolag som är så här "Oj, här trivs jag som fisken i vattnet liksom. Alltså det här är mitt drömjobb."
Och sen att de kommer med frågan "Är det något?" Eller att jag själv istället känner att "Nu har jag tröttnat på konsultbolaget och jag vill inte vara konsult längre."
För det är också kanske en viktig ingrediens i det här. Men jag vet inte. Det känns, jag är också som dig att så här, det här liksom ombyta.
att man vet att jag ändå kan byta vad jag jobbar med utan att byta jobb riktigt.
Det ger mig ganska mycket energi.
– Ja, sen har jag funderat på det här ganska mycket.
Men också det som fick mig, det allra senaste gången jag funderade på det här,
det som fick mig att känna att nej, jag vill inte vara något,
att jag är nog inte beredd att lämna det bolaget som jag jobbar på idag, liksom.
Eller idag, men det jag jobbar på då.
För det är väl så det ska vara också.
För att om personen väldigt lätt lämnar sin nuvarande anställning för en ny anställning,
då är det väl någonting som inte är så bra på den nuvarande anställningen, liksom.
Ja, men så är det.
Och liksom så här, det är klart att man kan se det som att om ett konsultbolag,
en konsult till anställning hos kunden, så kan man ju säga att det där med konsultbolaget har förlorat på det.
Men i verkligheten så har väl egentligen alla vunnit på det.
Alltså, det är klart att man skulle kunna "fixa" inom situationstecken det som den här personen eventuellt intrides med.
Men det är inte alltid att det går heller. Det kan vara att bolaget inte passar personen eller vad det kan vara.
Och då är det ju bara härligt att man har via konsultbolaget hittat ett annat ställe man hellre vill jobba på.
Ja, men det är också lite olika det där från konsultbolag, hur de ser på de här bitarna och hur dålig stämning det kan bli kan jag tänka mig.
Ja, men absolut, det tror jag också. Jag tänker mig att det kan bli riktigt dålig stämning för vissa konsultbolag, men jag vet inte. Det känns som att det kanske inte är specifikt för konsultbolag heller.
Alltså det skulle kunna bli dålig stämning på alla bolag för att någon byter jobb.
Ja, så är det ju. Men jag vet ju att jag i typ anställningskontrakt har haft så här klausul att jag inte får
approacha efter att jag slutat inom den här tiden och sådana grejer. Så att jag verkligen varit med i,
jag vet inte, lagtext? Det är väl ingen lag? Alltså i…
Avtalstexten.
Avtalstext. Jag är ju helt tydligt inte en GDPR-konsult om någon undrade.
- Nej, men exakt. Ja, nej men exakt. Sådana avtal, undrar om jag hade så på mitt förra konsultbolag kanske.
Känns som att jag eventuellt hade det. Men jag kommer inte riktigt ihåg faktiskt.
Sen en annan grej jag tänkte på innan vi kom in på just avtalstexterna.
Alltså så här, sen tycker jag att så här, att vara konsult går ju också lite ut på att typ så här, göra sig själv överflödig.
Alltså att man vill komma in för att lösa ett problem på något sätt.
Sen kan det vara att det problemet är liksom så här, vi har inget slut på att det här är klart.
Man vill ju ändå hamna i en punkt där man slutar på uppdraget för att man inte behövs längre egentligen.
Det är det optimala tycker jag.
Jag vet inte.
Kanske. Ja, jag vill inte ha ett personberoende till mig.
Men att jag inte behövs eller att någon ersätter mig specifikt för samma roll.
Det är skillnad på att komma in. Du ska lösa det här specifika problemet med den här specifika kompetensen.
Eller du ska komma in och vara en del i teamet och jobba som en del i teamet för vi behöver fler utvecklare.
Jo, men så är det. Men det är också liksom så här, även om man kommer in och liksom tar en del i teamet så kan det ofta vara tanken att så här okej, vi vill anställa fler, men under tiden tar vi in en konsult.
Och då kan det vara liksom istället att man känner att okej, då ska jag komma in och leverera så bra jag kan under den här tiden jag är där. För att då förhoppningsvis kunna liksom, ja men då har jag levererat det jag tänkt att göra och sen kommer det in någon anställd som ändå kan ta över liksom det jag håller på med.
Jo, så är det. Det är med på. Eller om det kommer en annan konsult för att du så här, nu har du varit här ett år, så rullar du av så kommer det in någon och plockar upp det.
Ja, nämen exakt. Ja, för sen är det också väldigt svårt, alltså så här, tittar man på, efter mina tidigare uppdrag, då var vi liksom ganska många konsulter där, men då var ju tanken liksom att ja, men vi kan anpassa storleken på teamet efter hur mycket vi har att göra just nu.
Så att då liksom var det, ibland var vi kanske 20 pers som satt där och byggde saker.
Och sen var det liksom någon lugn period när de inte skulle bygga någonting nytt eller vi var klara med något projekt och då var vi kanske tre, liksom.
Så att det skildes liksom ganska mycket. Och då var det liksom från kundens sida väldigt bra att ha konsulter, för att om det hade varit anställda, då hade man inte haft någonting att göra istället.
Nej, så är det ju verkligen. Jag har ju varit inne också att du ska bygga det här specifika projektet och sen när det är byggt då är det klart.
Det har ju också varit väldigt tydligt, det är ett tydligt slut. Men jag tycker en del att göra sig överflödiga är ju också att ha en bra överlämning.
Och det tycker jag alltid är väldigt svårt.
Ja, det känns som att det beror väldigt mycket på hur man har jobbat, till exempel, och lite vad man har jobbat på.
Alltså, tittar man på mitt förra uppdrag, då mobbprogrammerade vi 100%. Så jag hade liksom ingenting riktigt att överlämna.
Nej.
Utan där var det mer bara att okej, nu är det dags att rulla av. Och sen var det några grejer som jag hade jobbat lite mer med som jag typ så här, skrev ner någonting om.
Och då är det liksom väldigt enkelt istället.
Men samtidigt så kan det ju också vara som uppdraget igen där, när det var så här, okej, jag har jobbat här väldigt länge, jag har ändå koll på extremt mycket applikationer.
När jag slutar nu så är det väldigt viktigt att jag liksom föröver den kunskapen på något sätt till andra.
Och det är ju svårt oftast.
Ja, alltså för att jag hade ju, mitt förfära uppdrag, det var ju som jag sa, jag kom in på ett projekt och byggde en tjänst själv.
Allting kring det var egentligen en proof of concept,
så det var ju inte någonting som de kanske inte river ut och gör om.
Men det var ju ändå bara jag som hade byggt det.
Och då blir det för mig också, jag brukar fråga,
hur vill ni att jag överlämnar det här?
För vissa vill ha jättemycket dokumentation,
vissa vill ha det här och det här.
Det är ofta någon typ av presentation och dokumentation.
Så det är egentligen inga konstigheter,
men det kan ju skilja sig på hur de vill ha det levererat.
Så det jag tycker är allra svårast var,
men kanske senaste nu, när vi frågade,
vi hela tiden var så här,
så länge jag är kvar här, snälla ställ frågor,
snälla säg hur vi ska överlämna,
vi var ett par stycken så därför jag säger vi,
använd oss under tiden vi finns kvar här,
vi kommer inte plocka upp någonting nytt nu
utan fråga oss istället.
Men det kom inga frågor.
Det kom egentligen inga riktlinjer för hur de ville ha det överlämnat överhuvudtaget.
Vi satt och skrev, vi har byggt väldigt många komponenter, så vi satt och skrev ner allting i MDX, i Storybook.
Vi var inne i något Google Docs som var lite ostrukturerat.
Det är ingen överlämning jag är stolt över.
Men det är också väldigt svårt om man inte får någonting tillbaks från kunden som man ska lämna över till.
Ja, men exakt. Jag tänkte säga det. En av mina svåraste grejer är att komma på, för det man vill överlämna är kunskap på något sätt.
Och det är så jävla svårt att komma på vilken kunskap man har som behöver överlämnas.
Vad är det jag kan eller vet som behöver skrivas ner eller berättas eller på något sätt dokumenteras?
Och att liksom bara...
Det är ju så här...
Man kan inte berätta det man inte vet.
Jag vet ju liksom inte vad för kunskap som jag inte kommer på på rak arm.
Nej.
Rörigt som fan känner jag.
Man kan inte berätta, för om jag tänker på vilken kunskap har jag som de andra inte har,
så betyder det inte att jag kommer på all den kunskapen bara på rak arm.
Nej.
Och då gör det sig jävla svårt.
Det är exakt som du säger, skitbra om man får en massa frågor.
För då kan man få "Oj, just det, den grejen" eller "Det här"
eller "Det här som vi inte tänkte på överhuvudtaget".
Men är det inga frågor och man själv bara "Jaha, jag kommer inte på så mycket mer".
Nej, den är jättesvår.
Det där vet jag att jag läste om i kognitiv psykologi, back in the days.
Det är väldigt svårt att plocka ut kunskap bara från huvudet.
Jag plockar det utan kontext eller någonting.
Men det är mycket lättare att komma åt den här relationsbaserade minnesbitarna.
Om du börjar prata om de här bitarna, då triggar det hos mig att jag bara
"ja, just det, men då lägger jag till den här".
Så det är precis som du sa.
Men jag försöker bli ganska...
Jag försöker tänka på att dokumentera väldigt mycket under arbetets gång.
Inte så att jag sitter och håller egna dokumentationer, men ofta jobbar projektet till exempel med girabord.
Så försöker jag vara okej på att uppdatera giror med information jag sitter på, kommentarer jag har på saker,
jag har fått om det, göra subtasks, göra nya giror för att jag vet att jag kommer glömma bort det.
Det är något det är för att jobba en del på. För jag var en sån där notorisk one-line-ämne i gira
och så frågade alla "Vad är det här?" och jag sa "Jag vet inte".
Ja, det är jäkla lätt att man hamnar där. Att man bara skriver ner någon sån här liten minnesanteckning snarare än vad det faktiskt är.
Man bara "ja, men det här kommer jag att komma ihåg" och så går det ett tag och man bara "ah, det här är inte riktigt det jag kommer ihåg att jag skrev."
Nej, och sen så går det att när man kopplar giro till PR så kan det vara rätt bra att man kan vara rätt bra på att skriva upp mer information i PR sen,
för att man sitter och jobbar med det aktivt, men då har jag försökt att börja lägga det i girorna istället,
i stället eller vilka ticket som nu används.
Och det är ju mer för att jag märkte det vid den här
avlämningen att jag gick igenom boarden, jag kunde
se saker, jag kunde lägga in några fler kommentarer
men det var ändå ganska bra uppdaterat och
återspeglade arbetet som gjorts tror jag.
Så det var rätt skönt.
Ja, men det förstår jag verkligen.
Det låter ju ändå, alltså så här, då har du gjort
ganska mycket arbete under tiden istället för att man
ska göra allting på slutet.
Ja.
Och det är väl rätt sätt att köra det på, så att säga.
Jag låter helt oerhört att säga, men jag startade
Jag städade min lägenhet idag.
Och kände så här, varför städar jag inte lite oftare så att jag slipper städa så mycket varje gång?
Jag tänker att det är exakt samma känsla när man dokumenterar.
Varför dokumenterar jag inte lite under tiden istället för att bara göra allting i slutet?
Ja, men det vet man ju också, för att det är inte alltid jättekul.
Exakt, som att städa. Det är så jävla tråkigt.
Och samma sak med att skriva dokumentation.
Ja, men det beror på var det är också.
Jag gick in, som vi sa, vi uppdaterade i Storybook-komponenten
av vår information.
Så gick jag in igen, en lista.
Och det stod "List. This is a list".
Det var hela dokumentationen som fanns innan jag dokumenterade om.
Ja.
Det är ju dokumentation som gör det nästan lite värre.
Alltså det är liksom sämre än bättre.
Ja, absolut.
Det är dokumentationen heller utan, en av dem som finns där.
Ja, men det var ju också för att på varje komponens drog vi ofta bara typ en heading och en subtitle.
Lite som kommentarer i Kål som bara skriver exakt vad det är. "This is a for loop."
Ja, nej så det är ju absolut inte så att jag rekommenderar att dokumentera saker.
Ja, men skulle du, lite också för att knyta tillbaka till det vi pratade om, men skulle du säga att du gillar uppdrag som är så här, okej kom in, gör det här, vi har en deadline om tre månader eller sex månader eller något, jämfört med, okej kom in och var en i teamet och bygg liksom produkten med oss.
Jag tror egentligen att jag föredrar att komma in och bygga produkten med oss.
För att jag tycker det känns lite ensamt att, eller ensam, men jag tycker det är synd att inte få följa produkten en liten bit på vägen.
Och den här hetsen som kan bli, och att jag har fått bygga saker som jag kanske inte är så nöjd med.
Och som jag ser brister i och som jag inte har fått en chans att städa efter.
Så jag tror den här får följa med, inte bara Greenfield-delen, utan även lite städningsdelen.
Ja, men exakt.
Du då?
Jag har ju bara gjort en uppdrag som är att komma in och vara en del i teamet, i stort sett.
Sen kanske det liksom har varit så här att jag kommer in ibland och så är det liksom att jag ska göra en specifik grej i teamet.
Alltså så här att okej, vi tar in dig för att du ska jobba på det här, men du är fortfarande en del i teamet och liksom,
även om du inte jobbar på exakt samma sak som alla andra.
Sen är det ofta biva att man så här ändå glider ihop liksom sen och sen så helt plötsligt jobbar man samma sak som alla andra för att det är det som är viktigast.
Men, nej men det, jag skulle vilja testa att liksom så här köra ett tre månaders uppdrag och bara så här,
"Men du ska bygga den här grejen på tre månader" eller "Du ska göra det på sex månader" eller vad som helst.
eller att komma in några stycken och göra det liksom.
Ja.
Men ja, jag vet inte.
Det jag verkligen gillar med att komma in och bygga det här
det är att min lista på saker att göra är full hela tiden.
Och det tycker jag om.
För att jag har ju, asså det är ju en helt annan historia som jag kan jobba på sen.
Men jag gillar ju att prestera.
Ja.
Alltså checka av saker och prestera saker när jag är ute hos en kund liksom.
Och att det här med att komma in och vara en del av teamet
har för mig visat sig kunna ha väldigt torra perioder av inte så mycket att göra.
Och det är det värsta jag vet.
– Ja. Det är ju någonting med att jag är här av en anledning.
– Ja. – Ge mig saker att göra.
– Ja. – Sen tror jag kanske att jag hade känt
exakt likadant om jag inte var konsult. Alltså att man hamnade någonstans och bara
"ja, nu har vi inte så mycket att göra". Det är ju också skittråkigt.
– Ja, men nu blir jag någon slags så här "haha, här sitter jag och kostar pengar".
Ja, det är lite konstigt. På ett av mina uppdrag så hade vi en ganska härlig jargong.
Det blev ibland när man sa "nu går vi och tar en fika" eller något.
Och så hade vi ändå jargongen med beställaren och vi som har konsult och så.
"Ja, det är perfekt. Då kan vi fakturera på det."
Och det är lite där man vill hamna. Man vill inte vara pressen.
av att håll koll på dina timmar, du ska inte fakturera för mycket. Du vill liksom inte hamna där du känner att
"ja, här sitter jag och kostar pengar". Utan man vill ju liksom att när man gör det så ska man ändå känna att
"ja, det gör inte så mycket att jag kostar lite extra, utan det kanske bara är en del av det".
Ja, alltså överlag så tycker jag att man verkligen efters kräver det sättet du beskriver, vilket jag tycker görs på väldigt många uppdrag.
Men just den där tröjan var om jag sitter en väldigt lång period, går till jobbet bara för att synas, men får ingenting att göra.
Då är det verkligen så här, jag gör ingenting, jag levererar ingenting, jag kostar bara pengar.
Och det är ju bara i mitt egna huvud liksom.
Ja, såklart.
Ja, kanske ska jag avsluta på den highnoten så att säga.
Pett.
- Att Therese kostar pengar.
Jag tror inte att jag har något mer att säga på det här, så jag tänker att vi avslutar.
- Ja, ja, jag kostar pengar.
- Ja, Therese kostar pengar. Man ska inte tänka så.
- Nej.
- Och det var allt. Som vanligt finns vi på Twitter.
Jag lägger länkarna i beskrivningen, slipper vi säga dem.
Och har man några frågor får man jättegärna höra av sig.
- Ja. - Vi ses, så.
- Yes, hej då. - Bye bye.
[Outromusik]
