113. Öredev
lyssna! 
Efter att ha behandlat CSS nya logga och en tragisk färg så får vi rapporterar Anton om Öredev och sin nya influencerkarriär. Det blir allt om sponsorbås, multitrack, podcorn, strumpor, avsaknad av upplevelse och dyra biljetter. Dessutom håller Therése någon typ av försvarstal och vi får en liten liten inblick i hur en inspelning av ett annat poddavsnitt gick till.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram <3
Länkar
Avsnittets skämt:
What do you call a trashpanda who codes?
A garbage collector
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) What do you call a trash panda who codes?
Jag vet inte.
A garbage collector.
Fan, det kom till mig precis.
Det var kul och ett original skämt skröt du om innan.
Jajamän, det kom till mig.
Det var starkt, det var bra, jag gillar det.
Tack, det var länge sedan det kom något bra.
Har du sett nya CSS-sloggan som kommer?
Nej.
Har jag någon länk?
New CSS Release Candidate 4 av nya CSS-sloggan.
Det är såklart en länk till Twitter.
Vad fan är det som händer? Nej, det var en länk till Blue Sky.
Det gillar jag. Härligt, jag skickar den till dig.
Som vanligt otrolig radio.
De har två stycken alternativ.
En blå och en lila.
Issa vilken jag röstar på.
Nu ska vi se.
De ser likadana ut.
Vilken du röstar på.
Hur ska jag veta det?
Om du gissar.
Jag gissar ändå blå.
Om man tittar på omröstningen på den där.
Så är det...
Nu ska vi se. Jag tror att det är...
Alla på lila.
Exakt.
Det är 46 som har röstat på blå.
400 på den lila.
Vet du varför?
Nej.
För att lila är färgen Rebecca Purple.
En talande tystnad.
Ja, för Rebecca Black.
Nej, nej, nej.
Okej.
Vi ska prata om att jag var på Örebro också.
Jag ska fan läsa en...
Jag ska läsa den här bloggposten.
Rakt upp och ner. Den är kort.
Den här bloggposten heter Rebecca Purple.
Den publiceras för 10 år sedan och 4 månader sedan.
Och...
Det står så här.
I have been made aware of the proposal to add named color 'Rebecca Purple' to the CSS specification,
and also of the debate that surrounds it.
Det var alltså 10 år sedan.
I understand the arguments both for and against the proposal,
but obviously I am too close to both the subject and the situation to be able to judge for myself.
Accordingly, I let the editors of the color specification know that I will accept whatever the working group decides on this issue, pro or con.
The working group is debating the matter now.
I did set one condition.
That if the proposal is accepted, the official name be 'Rebecca Purple'.
A couple of weeks before she died, Rebecca informed us that she was about to be a big girl of 6 years old,
and Becca was her baby name.
Once she turned 6, she wanted everyone, not just me, to call her Rebecca, not Becca.
She made it to 6.
For almost 12 hours, she was 6.
So Rebecca it is and must be.
- Mm. Så det är en hyllning till ett barn som har gått bort.
- Ja, precis. Från Eric Mayer, som kanske är ett namn man känner igen.
Han var väl med och tog fram CSS, om jag inte minns helt fel.
Och då är det här en fyllningsfärg till hans dotter som gick bort.
- Då förstår jag.
- Jag tyckte det var så jävla fint.
Alltså, jag har länge använt Rebecca Purple som någon typ av go-to-färg i CSS, när jag bara behöver slänga in nånting.
Men jag tycker det är väldigt nice att just loggan också skulle bli den färgen.
- Ja, då fattar jag. Men jag tyckte den hade lite sämre kontrast än den blåa.
- Ja, så kan det absolut vara.
Och vi ska gå över från den där seriösa stämningsdödaren, kanske,
nej det var fint, till öppning.
- Ja, hej!
- Jag tänkte att vi skulle gå över till att istället prata om att jag var på Örebro förra veckan.
- Det var du. Var det kul? Var det bra?
- För det första ska jag säga att Malmö var väldigt trevligt.
Inte hängt så mycket i Malmö tidigare, men hade det väldigt trevligt nu.
Jag åkte ner på tisdagen, det var ju då onsdag, torsdag, fredag,
och gick ut och gjorde Malmö själv på kvällen där. Hade det jävla trevligt.
Drack nåt konstigt dessertvin som man serverade sig ur en pipett.
Det var mycket nice. Åt gott, drack gott.
Men skit det, det här är inte en mat-och-dryck-podd, så vi kanske ska prata om konferensen.
- Ja, jag vet inte. Ditt konferenshandel har ju gjort oss lite ovänner.
- Vi kommer dit.
Vi börjar med att prata om att Örebro är en megakonferens.
Någon sa att det var ungefär två tusen pers där över tre dagar.
Alla var inte där samtidigt för att man kunde köpa en- och tvådagsbiljetter också.
- Ja, det var tre dagar. Biljetterna jag köpte var ganska sent ute, så jag hade inga early bird-biljetter.
Men jag tror att biljetterna jag köpte kostade 15 000-16 000 någonstans där.
- Jävul! - Ganska mycket, får man säga.
Men samtidigt, det var tre dagar jämfört med Norrkirken.
Så visst, är man tidig ute där så är de billigare.
Men de kostar väl också typ 9-10 för två dagar.
- Jag brukar early birda. - Jag med. Då blir det billigt.
Men jag hade också något. Det kanske kommer någon liten video på det här sen.
För att jag hade någon... I min ensamhet på tisdagen så fick jag en idé.
Att fan, ska jag inte liksom vlogga från Malmö och Göteborg?
Så det finns liksom massa video inspelat.
Jag hade med mig en liten gimbal, som jag inte kommer ihåg vad den heter nu. Insta360 tror jag. Flow kanske.
Som jag sprang runt med på konferensen och filmade massa.
Även på väg dit, och jag gick runt på stan och pratade med mig själv och skämdes som en idiot.
- Ja, det ska du göra. - Jag kanske kan skicka den till dig sen så kan du lägga upp den på Instagram.
Men det finns en filmsnutt när jag ställt upp kameran och sen kommer en gående.
Så att jag filmar mig själv och kommer en gående med kameran.
Gud, vem är du? Vad håller du på med? Jag tycker det är pinsamt nog att ta en selfie, publikt.
- Åh, nej. Vem är du? - Jag vet inte heller. Det var något med att jag var i Malmö, tror jag.
För sen har jag kommit hem och då har jag liksom inte rört de där filmerna. Så vi får se om det blir någonting eller inte.
- Du får skicka den i alla fall. När du travar omkring med dig själv. När du har ställt upp kameran.
- När jag ställt upp kameran på ett stativ och sen kommer en gående mot den.
- På ett stativ?! - Nej, men det var ju på den här lilla gimbalen.
Den har så att man kan... Ja, skitsamma.
Nu måste jag nästan publicera något av det här för att det här ska bli något vettigt.
Men Öre Döf... Vi var på något ställe som heter Malmömässan. Aldrig varit där förut.
Det fanns väldigt mycket mässhall. Det fanns... Det kan ha funnits åtta olika rum, tror jag.
Och totalt över tre dagar så gick det 121 sessioner, eller presentationer.
- Alltså, jävul! Vad mycket. - Och det är ju svinmycket.
Vi hade pratat förut i den här podden om att båda vi föredrar singletrack-konferenser egentligen.
Och det här var ju raka motsatsen, så att säga.
Men sen, om jag ska försöka förklara, genom bilden av vad det såg ut så kom man in i en stor mässhall.
Direkt till vänster, där man kom in, fanns det lite chill-yta där det var lite sittplatser och något...
...typ lite lastpalla, liksom, som man kunde typ sitta på.
Och sen längst med sidorna i den här stora mässhallen så stod typ sponsorerna.
Vi återkommer till sponsorerna, för det kan vi prata hur länge som helst om.
Men de stod liksom längst med sidorna, sen var det väl två större sponsorer som stod typ i mitten, eller om det var tre.
Och så fanns det typ lite... där man kunde ta kaffe och vatten och lite frukt, typ.
Längst ner i ett hörn fanns det även typ lite arkademaskiner, lite tv-spel.
Och sen var det, i andra kortänden av den här mässhallen, så var det typ en liten scen.
Där, ja, det enda som hände där var väl i stort sett att Fredrik, alltså kodsnack-Fredrik,
satt och intervjuade de som var keynote-talare, ibland.
Och det var liksom det som var.
Och det som...
- Då är vi klara! - Sen var det en massa sessioner. Jag hatade att behöva välja.
Så jag gick på några stycken som var väldigt bra. Det var en keynote som...
Jag vet inte, David Jacobi, kanske? Eller David Jacobi, jag vet inte om han var svensk.
Men han pratade typ säkerhet och on-demand-samhället.
Och visade lite hur man kan bli hackad, typ, när man kör Mac.
Och alla trodde att Windows var den sämre säkerhets... datorn med sämre säkerhet, och så vidare.
Det var ganska bra. Jag var på någon som pratade lite Postgres, jag menar, Svante Richter.
Jag vet inte riktigt hur man uttalar sig efter honom. Det var också bra om jag ska name-droppa några.
Jag var på en där Rendell pratade om javascript-historia.
Och de gjorde det på ett väldigt bra sätt. Det var faktiskt svinroligt.
Så det fanns några höjdpunkter ändå.
Sen körde jag ganska mycket hallway track. Hade jag inte kört hallway track så hade jag inte överlevt de här tre dagarna.
Och hallway track, för de som inte vet, är att man hänger i korridoren.
Hur långa var snacken?
40, tror jag. De flesta. Om jag minns rätt. Så tror jag att de var 40.
Och sen var det ändå ganska mycket luft mellan, så jag tror att det var en kvart mellan varje.
Så det var inte så mycket att springa till nästa.
Om du tog en och hängde i korridoren och skippade en session så fick du dryga timmen ändå.
Paus.
Det som... Nu har du hört den beskrivning. Vi har pratat lite innan så du kanske är lite biased.
Men låter det nice?
Alltså så här. Jag har ju varit på den här typen av konferens förut.
Och jag... Det är... Jag tycker det är lite svårt.
Alltså... Jag förstår absolut att man tycker om det.
Men jag tycker att det blir... Det är lite för köttigt. Ibland lite för torrt.
Alltså det är också så himla mycket att tänka på. Och jag måste välja.
Valde jag fel? Kommer in på ett snack som var jättetorrt.
Och bara nej, jag hade kunnat lägga min tid på någonting annat.
Och sen så hittar man någon att chitchatta med och då har de gått på ett helt annat track.
Och då är man så här Jaha, okej, nu hade vi ingenting att prata om.
Alltså jag vet inte. Men jag är ju inte heller en minglare så som du.
Så jag hade ju säkert inte Hallway Trackat så mycket heller.
Jag hade Hörn Corner trackat, tror jag.
Ja. Nej, alltså det är väl jävla tråkigt att sitta och name droppa folk man hängde med.
För det känns som att jag hängde med kändisar, verkligen inom situationstecken.
Men jag hängde ju mycket med Fredrik från KodSnack.
Jag hängde med Lars Wijkman som bland annat har Regular Programming och lite annat.
Och Sofia Madde från Developers och lite sånt.
Och det gjorde ju att det var väldigt trevligt att Hallway Tracka.
Att kunna stå och snacka skit med dem som man inte har träffat förut eller inte träffat så ofta.
Och kunna prata massa skit.
Och det gjorde ju svintrevligt. Det gjorde inte så svårt att mingla heller.
För att de har jag ju pratat med tidigare. Jag har ju gästat Developers till exempel.
Även om jag aldrig träffat dem och sånt där.
Men det som jag tyckte var det svårt var ju liksom att...
Jag är helt okej nöjd.
Men mycket beror på att jag hade lite folk att hänga med och snacka med.
Sessionerna var rätt bra.
Men många var också såhär Det var inget särskilt som jag gick på.
Och det som jag tycker saknas är hela upplevelsebiten.
Alltså jag fattar att mitt jobb betalade 15 000 skull.
Det var väldigt tydligt med det. Jag betalade inte en krona.
Men det är skitnice att jag får tillgång till 120 presentationer.
Sen hinner man väl max gå på, jag vet inte hur många det var på en dag som mest.
Men säg att jag skulle hinna gå på 20 presentationer.
Och det är ju nice.
Men det är också lite såhär, ja fast sen spelas alla in, alla släpps på Youtube.
Man kan se dem i efterhand om man vill.
Och då är frågan, vad är det som gör det värt de här pengarna att vara på plats?
Och där tycker jag att upplevelsen på det som är runt omkring saknades väldigt grann.
För min del.
Den här meshallen var väldigt mycket meshall.
Och det här är ju inte unikt Öre Dev på något sätt.
Tittar man på Dev Sam, till exempel, eller J-Focus, eller jag tror att NDC-konferensen också brukar vara lite såhär.
Så var det väldigt mycket meshall.
Sponsorerna stod där och var, återigen vi återkommer kanske till det där, men de var halvengagerade.
Och det fanns liksom inte så mycket att göra.
De här tv-spelen och arkavspelen, ja det var väldigt trevligt.
Men det var bara ett hörn och så var det där.
Det var liksom ingenting speciellt.
Det känns som att så fort man kom in i den här meshallen så hade man sett allt.
För att det fanns inte så mycket att se.
Och jag tycker det är helt tråkigt när det som är runt omkring inte fått lika mycket kärlek som det kanske har fått att sätta ihop alla sessioner.
Eller att få logistiken att bara funka.
För min del i alla fall.
Jo, men det är också för att du är lite av en hipster kanske.
Vissa kanske är jätteskönt att det inte är en massa lampor och stoj och stim och kaos.
Ja, men jag vet liksom inte.
Det behöver inte vara bara en massa lampor.
Jag vet inte om det är det jag är ute efter.
Jag kanske bara är ute efter att det inte är en messhall som är helt öppen.
Ja, men det kanske är också just att de lägger sin kärlek på sina snack och vill att folk ska vara på snacken.
Inte på mässan.
Ja, absolut.
Det finns ju säkert någon tanke bakom det här.
Och det beror på vad man föredrar.
Alla jag har hört, tror jag, som jag har pratat med eller som jag har sett skrivit om det efteråt har ju varit jättenöjda.
Ja, det kanske är mest att du inte fick popcorn.
Jag fick popcorn.
Det var någon bank, jag undrar om det var SBAB.
Det kan de få i podden. För att de hade popcorn så kan de bli nämnda.
Vi kan väl prata om det också för att jag har nämnt det några gånger.
Det är ju inte gratis för en sponsor att ställa ut på en sån här konferens.
Det är inga små pengar det handlar om.
I det här fallet kan du nå en publik på 2000 pers som du har en chans att prata med och få dem att komma ihåg ditt brand eller vad det nu är du ute efter på medlet att ställa ut.
Jag blir så jävla förvånad över att så stor andel av alla sponsorer som stod där var så jävla tråkiga.
Hur kan man ställa ut på en konferens som Öredev och bara ha en bred roll up, ett bord med en stol där det sitter en person och ser uttråkad ut och delar ut sådana här brandade karameller i plast.
Det känns jävligt mycket waste.
Ja men det kan inte vara värt det för fem öre.
Nej, men får de något annat?
Alltså sponsorerna.
Jag har inte kollat på hur sponsorpaketet såg ut på Öredev just.
Men det brukar ju vara att man får ett bås och sen så får man typ reklam i sociala medier och på hemsidan och sånt.
Men jag tror att de har endast digitala sponsorer också som inte har ett bås men som ändå blir nämnda på hemsidan eller får lite reklamskyltar och sånt där.
Så jag förstår inte vad det är som lockar att nu kör vi ett bås här.
Jag hade fattat om det var ett bolag som var så för att de kanske inte visste eller de kanske aldrig har stått på en utvecklad konferens förut och sen så har de stått på en massa businesskonferenser där det är så det funkar.
Där folk förväntar sig vara en massa säljare som minglar runt för att det är kul.
Men i det här fallet, det var så många som var så.
Ja, alltså jag hatar ju att gå fram och prata med företag för jag tycker att de är läskiga.
Jag har inte blivit indragen. Det är någon slags studentmässa-grej som ligger kvar i bakhuvudet.
Att ingen ville ha mig i alla fall. Men när de har lite latchiga prylar. För jag har ju stött på folk som varit extremt jävla oengagerade.
De har stått där i en och en halv dag, de har tagit sig och packat ihop, de är trötta som fan.
Men de har fortfarande roliga prylar. Då kommer jag ändå ihåg dem med varm hand.
Det är speciellt. För det skulle också kunna vara någon rekryterare eller HR som tyckte det här är skitbra, det här gör vi.
Det här får vi in folk och öka på vårt brand.
Och sen så drar de in någon trött utvecklare som absolut inte vill. Men då får ju de själva vara där. Jag fattar inte.
Nej, alla var ju inte så. Det fanns ju som sagt SBA bestod med popcorn. Bara där gjorde det ett av de populäraste ställena tror jag.
Det var något bolag, vad fan heter de nu då? De hade liksom ett escape room typ.
Axis, tror jag de heter. Om jag minns rätt.
Och det var ganska roligt. De hade fått en egen yta på ovanvåningen så de var lite unanjömda vilket var lite tråkigt.
Men det var liksom ett tredelat escape room där man skulle typ köra en rad styrd bil bland annat i ett rum.
Man skulle hitta saker på väggarna och så skulle man låsa upp lite olika lådor och grejer.
Det var inte det bästa escape roomet jag gjort men i jämförelse med de andra båsen så var det ju magiskt.
Det var verkligen toppen.
Men du är ju också en sån som går igenom båsen och gör sakerna. Jag gör ju inte det. Jag tittar lite på håll och sen orkar jag inte köa typ.
Jo men köa, du hade inte behövt köa till något här typ.
Det fanns ingenting att köa till.
En gång på internet dagarna fick jag två domäner. Det var nice.
Det är ändå en rolig perk att få.
Det är en jätterolig del i domänerna.
Det var någon med som hade en VR-grej. Det lät inte som en jätterolig VR-grej.
Det var typ att man pratade med en AI och fick svara på frågor i ett quiz.
Men det var ändå en VR-grej. De hade ändå ansträngt sig i att vi ska ha någonting som är något annat.
Det är inte så att allt det är flyger men det var inte bara en roll-up.
Man behöver inte göra så jättemycket. Jag kommer ihåg när SVT var på konferens.
Det var när jag var på SVT. De hade med sig Mario-kart.
Ja.
Och det var det de hade med sig.
Det var populärt som fan.
Det hade kanske inte funnits här för att det fanns ett Mario-kart som man kunde spela ändå.
Men det är inte en dum idé ändå.
Jag tänker bara att man lägger lite tid och energi på att få ett lite roligare bås
när man ska ställa ut och betala en massa pengar för att vara där.
Jag vet men alla är inte så livliga och kreativa som du är.
Man behöver inte vara så jävla kreativ.
Jag säger ju alltid att ribban är väldigt låg för att ha det bästa båset på en konferens.
Men även om man är ett medelmåttigt bås så hade det varit det bästa på Örebro.
Vet du så här, popcorn, brändade strumpor, sänder hemma.
Det var något bås som hade brändade strumpor som jag inte gick och pratade med riktigt.
Jag märkte dem bara när de hade sista dagen på eftermiddagen så hade de någon,
han måste ha varit amerikan, för han ställde sig upp och skrek till folk att komma dit för att det skulle vara utlottning.
Och så hoppade han upp på bordet och stod och vevade och hivade ut merch i publiken.
För ingen hade kommit och pratat med dem.
Nej, de hade massa merch kvar uppe på baljen.
Men strumpor är så jävla bra för att du behöver alltid strumpor.
En tot, jag har en miljard tots. Strumpor kan få massa strumpor men de går ju sönder.
Behöver alltid strumpor.
Ja, men till slut, om alla skulle stå med strumpor så skulle man ju trötta på det också.
Jo, jo, men man tröttnar ju aldrig på bra stickers till exempel.
Nej, stickers gillar man ju. Stickers som inte bara är företagets logga till exempel.
Å andra sidan, MongoDB-stickers som man kan klistra på sin partners saker hemma som hatar MongoDB.
Ja, det är ändå kul.
Jag kan ju ge ett tips till alla som vill trycka upp stickers.
Tryck upp stickers som är teknikreverterade.
Alltså trycka upp nya CSS-loggan till exempel.
Och sen kommer de och säger, ja men marketing eller legal eller skatteverket vill att man ska ha någon typ av
branding som måste vara kopplad till det vi gör för att vi ska få lägga det på bolaget.
Jo, men nu för tiden så kan du trycka på baksidan av stickersen. Alltså den skiten man har rivit bort.
Tryck en jävla QR-kod där som är länkad till din hemsida. Skitbra. Alla kommer komma ihåg det. Det blir toppen.
Bedrägeripodden.
Ja, exakt. Men det är inte bedrägeri. Det är bara en lösning på problemet.
Ja, nu är tiden snart slut här.
Och vi har fortfarande inte pratat om att du fucking hängde ut mig.
Jag tänker aldrig prata med dina kompisar. Herregud.
Men okej, men okej. Jag tycker det är så. Nu är det liksom. Vet du vad det här är?
Nu är det liksom poddare pratar om poddare som pratar om poddar.
Jag pratar om en kompis som ringde mig och hängde ut mig. Det är vad jag pratar om.
Okej, okej. Lyssnarna måste få lite bakgrund. Man hör att det här är traumatiskt.
På onsdagen var det också den officiella Örebro-Devefesten. Vilket i ärlighetens namn inte heller var toppen.
Men det var typ några band där och spelade. Man fick lite bash och sånt där. Och ändå middag.
Jag kan säga något om maten också. Det var bara vegansk mat. Jag tycker maten var toppen. Varm mat var det också.
Den var svinajs. Väldigt bra anordnat. De hade en speciell station där alla med allergier kunde gå.
Och så hade de en kille där som hade stenkoll. Så matmässigt toppen. En av de bättre konferensmatserveringarna.
Ja, exakt. Nej, det var riktigt.
Ja, för konfmat är fan svårt. Det är sällan det blir bra.
Det är svårt att bara få det varmt över huvud taget. Det är sällan det händer.
Så det ska de verkligen ha cred för. Det var skitbra.
Särskilt med killen som satt bredvid mig. Vi kanske drar över lite, någon minut här snart.
Men det var någon kille som satt bredvid mig på någon keynote. Och varje keynote så hade de någon forcerad minger-grej.
När man såhär Vänd dig mot personen bredvid dig och diskutera den här frågan.
Och en gång var det såhär Vad är någonting du ogillar som alla andra gillar?
Och då sa han direkt Att det är vegansk mat här.
Och sen hade vi inte så mycket mer att prata om.
Men på festen så hängde jag med de andra poddarna.
Och då kom någon av oss, jag tror att det var Lars kanske, fick en briljant idé.
Fan, vi är ändå på samma ställe. Ska vi inte podda?
Ska vi inte spela in någon typ av crossover-podd?
Alltså typ kod, snacks, podcast, universums motsvarighet till Marvels cinematiska universums Avengers ungefär.
De bästa hjältarna var samlade på en plats. Och därför kunde de vara med i en och samma film.
- Poddare pratar om att podda sig själva. - Smal, grabbig referens det där.
Men okej. Då satt vi oss i ett rum och sen började vi snacka. Vi satt och snackade i en och en halv timme totalt.
- Marvel, inte bara för grabbar. Också att vara tydlig med det här.
- Nej, men inte jättemånga som inte är snubbar hade dragit referensen till det i det här podd-sammanhanget.
- Eh... Va? - Vi går vidare.
- Om vi ska hinna klart med det här innan vi drar över alldeles så mycket. - Vi och vi?
- Jag vet att det är bara jag som pratar. Men då satt vi och pratade. Jag vet inte om det här kommer släppas någon gång.
Man kan väl få en liten teaser här. Vi hade diskussioner om vad vi tyckte om varandras poddar.
Jag sa att jag tyckte Developer var väldigt propra och den mest uppstyrda podden.
Jag sa kanske inte den stela, men det var kanske så Sofia Torde som var med.
Vi pratade lite om det. Sofia påstod att de har likat oss väldigt mycket på Instagram.
De har gett oss peppande kommentarer. Det låter som att vi är en jävla minipodd.
Men när jag var på Norge-Ie så hörde mitt like tillbaka. Gud vad bra talk det var. Hej ja.
Jag har inte ens löst nådde till vårt Instagram-konto, utan det är du som sköter den.
Jag tänkte att du skulle få försvara dig, så jag ringde dig på högtalartelefon mitt i inspelningen.
Och det uppskattade du.
Jag var på AV med mina kollegor. Jag trodde det var något viktigt.
Jag har ringt dig en gång när vi hade en djurstenskris i hemmet.
Ja, när din sambo bort ambulans.
Ja, du har ringt mig typ aldrig. Och då är jag såhär, vad fan vill du? Är det något kaos? Vad är det som pågår?
Och då sa jag, du är med i podden.
Och sen blev du ställd mot väggen på varför du aldrig likar deras inlägg och svarar dem.
Svara? Jag brukar väl lika kommentarer. Alltså man får ett hjärta.
Jag vet inte, det är inte jag som har enklagat dig.
Min interaktion är like och ett, du har lite lightning talk och ofta händer det.
Men grejen är såhär, jag hatar, jag hatar inte, jag bara gör inte det när jag är på sociala medier.
Jag försöker existera så lite som möjligt på sociala medier.
Det är liksom en grundinställning min hjärna har.
Jag är typ sämst mot influencers och grejer också.
Jag kan älska saker de gör. Jag skulle aldrig få fram en kommentera.
Jag delar saker till mina kompisar när saker är lite kul.
Jag verkligen försöker lämna små spår på internet, på sociala medier.
För jag hade en period där jag gick med den här jävla apor med rosa klänning feministgruppen på facebook
och började kommentera. Och gick ner i ett sånt djupt hål.
Så jag liksom, ut i gruppen och sen aldrig mer. Aldrig mer.
Det här är väl ditt försvarstal då. Men det är ju inte din instagram, det är ju ändå ASDIFs instagram.
Det är liksom inte du som finns på sociala medier.
Nej precis, men det är ju samma mentala tillstånd som har ASDIF-podden.
Insta skaffar vi väl mest för att jag skulle ha en kontaktväg.
Ja, jo.
Det händer inte så jävla mycket på insta. Jag går in på insta för att posta en bild.
Det enda som är i fiden när jag går in på insta, det är typ filmer på hyraxlar just nu.
Ja, det gillar vi ändå.
Det kanske var någon typ av kontrast mellan vårt icke-instagrammande och developerspoddens väldigt aktiva instagrammande.
Ja, men det är kul också. För jag tänkte på det här om dagen.
Shit, alltså kodsnack. Fredrik han likar ju massor av grejer.
Jag gör aldrig det. Jag måste börja göra det tänkte jag.
Alltså jag tänkte verkligen nyligen på det.
För det finns inte i min inställning. Jag är inte en social media manager kan vi väl säga.
Så mycket tydligt. Alltså jag lägger inte ens upp saker på Linkedin. Det gör ju du.
Jag är så här loggpro.
Vi kan inte prata en sekund till om den här jävla podden.
Vi kan inte sitta här. Jag var redan trött på det här samtalsämnet när jag satt i den andra podden.
Och nu sitter vi och pratar i en podd om den podden.
Nej, vi pratar om mig. Det är så här.
Jaha, du ger mig lite pratid, eller hur? För att jag är kvinna.
Ja, men vad fan. Allt går ju i käften.
Måste hålla koll så att det inte blir för mycket.
Hörni, tack för att ni lyssnar. Vi kanske återkommer att göra det där om jag får mer att säga.
Men annars hörs vi igen om två veckor. Ha det så bra så länge.
Hej då!
