112. 95 000 för en handikappad
lyssna! 
Efter en liten liten gaslightning av Therése så börjar vi med att beta av att Anton ska på Öredev samt styra upp Code in the Dark. Därefter blir det snack om att rekrytera sina vänner. Vill vi ens jobba med våra vänner? Dessutom en hel del om rekryteringsbonusar, besvikelser, att börja i fel ändå, samarbetsövningar i totalt mörker och mycket annat.
Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram <3
Länkar
Avsnittets skämt:
Vad har JavaScript-utvecklaren och Postnord gemensamt?
De har för många paket och hälften är trasiga
Skrapa här!!
Transkribering
Transkriberingen är gjord av nån "AI-grej". Du kan förbättra den genom
att klicka precis här :) Vad har JavaScript-utvecklaren och Postnord gemensamt?
Jag vet inte.
De har för många paket och hälften är trasiga.
Ja.
Jag hade kanske gissat rätt om vi hade varit JavaScript-utvecklaren.
Vad sa jag då?
Svarade du inte Java-utvecklaren?
Då sa jag fel.
Om lyssnarna skrattar så sa du säkert rätt och jag sonade ut.
Åh nej, jag sabbade skämtet som jag dessutom fått av Svante. Tack så mycket.
Tack Svante. Jag säger det, jättebra skämt.
Även om det inte var jag som hörde fel och Therese sabbade leveransen.
Jag tappar bort mig hela tiden just nu.
Det är kaos i min hjärna.
Så jag är ledsen för att jag bortsade det.
Så kan det vara ibland. Man kan inte ha så tåra förväntningar på vår leverans.
I den här podden.
Nej.
Ja.
Alltså, leveransen går ju ner.
Nej, det tycker jag inte. Sitter du och dricker vin?
Ja.
Fan vad trevligt. Lite avundsjuk på vin.
Det är tisdag.
Nu börjar jag vara avundsjuk på vinet. Jag måste försöka hålla lite fokus här så att vi inte tappar alla lyssnare.
Första minuten.
Men innan vi börjar prata om något vettigt så. Jag ska på Öredev. Har vi pratat om det?
Jag vet inte.
Jag ska på Öredev i alla fall.
Du funderade på att gå på Öredev men det blev inget va?
Nej.
Eller har du liksom bokat bakom ryggen på mig på ett eget hotell.
Och sen försöker du undvika mig hela konferensen.
Jag vill inte åka med dig.
Och jag vill framförallt inte bli inropad i Code in the Dark.
Nej.
Nej men det är exakt. Det finns två saker jag tänkte säga om Öredev.
Jag tycker det ska bli kul.
Jag har tittat på schemat lite grann.
Och det känns väl okej.
Det är inte Nordic IS.
Om man säger så.
Men det är en multitrack konferens som vi har tagit väldigt länge sedan.
Så det ska bli spännande.
Det är en jävla massa sessioner.
Vi ska se här.
Om jag går in.
Öredev.
Men alltså jag hade lite feeling.
Men sen så kände jag.
Jag har kommit ur det liksom.
Så nu har jag blivit så här bekväm.
Jag orkar inte riktigt.
Vi ska se. Det är också tre dagar.
Precis.
Det är en dag för mycket.
Det är inte en dag för mycket.
Jag tänker också det.
Man kunde väl köpa för två dagar.
Men jag vet inte riktigt om.
Men då blir det foam och skador.
Ska jag missa en dag.
Det blev för mycket för mig.
Det finns alltså en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta olika rum.
Att gå på sessioner i.
Ja det är också för mycket för min stackars lilla hjärna.
Alltså den är så dum.
Så jag har åtta grejer att välja på.
I stort sett varje pass.
Men har de så här att de har specifika tracks.
Jag kommer ihåg när jag var på J-fokus.
Då hade de ett frontend track typ.
Ja det finns lite taggar på varje.
Så det är någon som är cloud och devops.
Architecture, .net, leadership and management, web, data, AI såklart.
JVM, de kommer jag hänga mycket på.
Kommer du ihåg groovy?
Ja exakt.
Vi får se.
Jag tror, jag åker också helt själv.
Jag känner väl lite folk som ska dit.
Men jag åker inte med någon.
Så vi får se hur kul jag kommer att ha.
Men jag har en känsla att jag kanske kommer ta lite hallway track.
Då och då, när det inte är någonting som lockar en jättemycket.
Ja men också, nu kommer du få, vad heter det?
Flexa dina social på konferens skills.
Ja men nu kommer jag verkligen.
Nu har jag ingenting att falla tillbaka på.
Nu kommer jag stå ensam hela tiden om jag inte pratar med folk.
Exakt, och det du annars brukar falla tillbaka på.
Det är att jag står vid väggen och ser sur ut.
Som du alltid kan komma tillbaka till.
Som popcorn.
Ja exakt, det är väl perfekt.
Nej men så att vi får se.
Det ska bli kul att komma dit.
Folk brukar tycka att Örebro är väldigt bra.
Jag vet att lite andra ska ner dit.
Alltså typ så här, Björneman från Kodsnack.
Han ska väl köra en massa intervjuer så han kan man väl inte hänga med.
Men lite folk som jag ändå är bekant med.
Så jag hittar säkert någon.
Men annars kan vi hänga lite.
Men sen jag åker också ner för att.
Det ska väl bli lite reklam.
Egentligen gör jag det bara för att jag ska slippa ha en väldigt ensam torsdagkväll.
Här på torsdagen.
För då ska jag hosta Covenant Dark.
Nere i Malmö.
Vilket ska bli jävligt kul.
Så vill man komma på det här så finns det jättemycket plats kvar.
Screw class och inte class name.
Exakt.
Så det ska ändå bli kul.
Sen kommer det vara så jävla intensivt.
Och av någon anledning ligger ju Öredev-festen på onsdagen.
Oj.
Så första dagen är det fest på kvällen.
Men gud vad stökigt.
Alltså det är liksom en dag för mycket.
För då vill man kanske gå på onsdagen.
För det är festen.
Då skippar man ju inte torsdagen.
Om man skulle ta två dagar.
Men man vill ju egentligen inte i sådana fall skippa fredagen.
Det är inte så att jag vill komfa i två dagar och sen jobba.
Nej.
Nej exakt.
Jag tycker också det är lite rörigt.
Och jag har ju verkligen en känsla av att jag inte kommer.
Alltså att jag kommer sakna singletrack.
Konferensen.
Jag älskar ändå singletrack.
För det är bara så här. Ja nu sitter jag här.
Jag har inget att välja på.
Det är här jag ska vara.
Ja. Jag håller verkligen med.
Jag tycker att, vi får se hur jag känner nu.
Men jag tycker ju generellt sett att singletrack konferenser ger lite mer sammanhållning också.
Alltså lite mer community känsla.
Alltså alla såg samma.
Och typ träffar man någon som så här.
Ja men jag var på Nordic IS 2020.
2019 kanske.
Då kan det vara fan vad najs.
Vilken presentation tyckte du var bäst.
Förmodligen.
Och nu kan det vara så här att du försöker snacka med någon om en webbsäschgrej.
Och alla vill prata AI.
Ja eller att jag skulle kunna sitta och prata med någon.
Ja var du på den här? Såg du den här sessionen? Nej.
Den här? Nej. Den här? Nej.
Alltså det är en större risk.
Att någon inte har varit på samma session som jag.
Än att de har varit där.
För att det är så många framtidigt.
Ja.
Nej men du får slipa konversationskorten.
Och lycka till.
Jag tänkte att jag skulle försöka trycka lite ASD-stickers.
Men jag glömde bort det och nu tror jag det är för sent.
Så det får bli till nästa gång.
Vi är ute på att röra oss.
Vilket det är aldrig.
Jo man kan väl hitta oss på krogarna runt om i Stockholm.
Ja då kan man hitta oss. Annars hittar man dig på stället.
Inte så mycket mig.
Nej så vi får se. Det kommer väl en liten recension.
Efter Öre Dev.
Så får vi se.
Om jag blir positivt överraskad eller inte.
Helt enkelt.
Alltså jag tänker ändå att det kan bli det.
Jag har också hört mycket gott från Öre Dev.
Därför funderade jag på att åka dit.
Jag har också hört att konferens, det som inte är sessionerna eller presentationerna.
Har jag hört också väldigt bra om.
Så det ska bli kul.
Och hänga lite där.
Så det var det jag hade.
Kom på Coden Dark som sagt.
Det är på torsdagen. Så även om ni inte ska på Öre Dev så får ni jättegärna komma på det.
Om ni hänger nere i Skåne.
Det är inte alltid jag är där nere heller.
Men vad skulle vi prata om egentligen?
Var du avsnittets slut?
Vad skulle vi prata om egentligen?
Så länge har jag inte derailat den här gången.
Eller?
Nej men det är max 10 minuter.
Det är alltså 33 procent.
Ja, ja, ja. Men det är så det är.
Man trycker lite på tangentbordet och ser vad det blir.
Just det, du frågade lite om att rekrytera kompisar.
Ja, hur känner du inför det?
Alltså lite kluven.
På ett sätt.
För att det beror lite på vem kompisen är.
Alltså typ så här.
I många fall känner jag att jag inte vill jobba med mina vänner.
Hehehe.
But why?
Nej men då det är kanske inte så här.
Det skulle jag väl kunna göra.
Typ Vimkillen till exempel som jag var på uppsrömmen.
Han skulle jag jobba jättegärna med.
För att det funkar alldeles utmärkt.
Men folk som har liksom.
Han har ju liksom lärt känna på jobbet.
Så jag visste redan att det funkar bra.
Samma sak, dej skulle jag också kunna jobba jättegärna med.
Men dej har jag också lärt känna på jobbet.
Även om inte vi har liksom jobbat i samma team.
Vi har aldrig jobbat ihop.
Nej men.
Jag vet inte.
Nästan, hur byggde du ASDs hemsida?
Som du byggde. För jag gick ut med hunden.
Jag bytte ramverk.
Ja jag vet.
Nej men jag tror att vi skulle.
Jobba ganska bra ihop.
Sen tror jag inte att andra i teamet.
Skulle jobba så bra ihop.
Med båda oss kanske.
Nej asså jag tror att det skulle bli så här.
På retron så tror jag att de skulle ta upp.
Att det är så dålig stämning.
Folk skriker och bråker hela tiden.
Asså jag tror inte.
Jag tror inte det skulle bli bra alls.
Vi skulle liksom behöva jobba hårt.
På att andra i teamet skulle nå samma.
Liksom trygghet i att typ.
Vara rak mot varandra.
Som kanske vi gör.
Det är också lite skönt.
Ja nej absolut.
Men vi har ju också.
Som du sa lärt känna varandra via jobbet.
Ja precis.
Så jag vet inte om jag har andra kompisar.
Som jag har lärt känna privat eller känt länge.
Eller sådär.
Då är jag liksom inte helt övertygad om att.
Vill jag verkligen jobba med dem.
På konsultbolag är det lite annorlunda.
För där skulle jag kunna rekrytera in någon kompis.
Och sen aldrig jobba i samma team som dem ändå.
Men om vi utgår från.
Liksom.
Rekrytera in någon för att verkligen jobba med en.
Det är dagligdags så att säga.
Så jag är kliven som sagt.
Du då?
Jag har inga kompisar.
Höll jag på att säga.
Jag har inga kompisar tror jag som jobbar.
Inom IT.
Som jag inte träffat.
Via IT.
Nej men säg att de skulle jobba som.
Rekryterare eller säljare på ditt konsultbolag.
Eller vad som helst då.
Alltså så här.
Och det här gör mig lite kliven.
För det första så måste det vara ett bolag som jag träffs på.
För att annars skulle jag ju aldrig rekommendera någon.
Om det inte är någon som jag vill.
Dåligt.
Absolut.
Och sen så är jag lite kliven.
Av hela grejen med att liksom.
Inte tjata på någon.
Alltså jag gillar inte.
Jag tycker det är jobbigt.
För att jag vill egentligen inte påverka.
Jag är ju också väldigt rädd för.
För att göra folk besvikna.
Så tänk om jag.
Du rekommenderar eller rekryterar någon.
Och sen blir de besvikna och vill byta jobb.
Precis.
Och det känns ju inte heller så jäkla kul.
Tänk jag.
Och då det är ju ett.
Om de gör det i valet.
Men om jag skulle härja.
Och verkligen så här.
Och så blir de jättebesvikna.
Det känns jobbigt.
Ja men alltså.
Jag håller med om det.
Men jag tror att min lösning på det här är att jag är väldigt ärlig.
Innan folk frågar mig.
Alltså jag säger inte bara så här.
Det här är de bra sakerna.
Det här är varför jag trivs.
Sen finns det ju de här grejerna man kan tänka på.
Om man inte gillar det så kommer man nog inte trivas här.
Blabla.
Jo precis så sådant är jag med.
Men alltså jag är ju väldigt.
Stängd för egentligen att.
Själv komma på att.
Ja men den här personen borde man rekrytera.
Alltså jag tänker inte så.
Jag bara går runt och lallar omkring i världen.
Och så frågar någon mig.
Ja den här personen är nice.
Och då säger jag väl ja.
Eller så säger jag nej.
Ja.
Alltså verkligen inte en person som.
Skickar namn.
Till rekryterarna.
Ni säger också det där samtidigt som jag har gjort det.
Två gånger på sistone.
Ändå.
Val av en blev.
Eller tog anställning också.
Men det var inte heller.
En nära vän utan det var mer typ en bekant.
Och ja.
Ja.
Så jag vet inte.
Ibland så känner jag bara så här.
Det kan ju också vara att personer frågar mig hur det är.
Att det låter på dem som.
Att de pratar om att det här skulle passa mig väldigt bra.
Och det här är det jag är ute efter.
Och det låter som.
Där jag är.
Då i sådana fall så skulle det ju kunna vara så att man bara.
Jaja då.
Du skulle ju kunna prata med någon mer.
Från mitt bolag.
För att se vad du tycker.
Ja absolut.
Men alltså för vissa gånger har jag ju stött på.
Människor som är så här.
Ja men vi har rekryteringsbonus.
Alla jag känner.
Och det skulle jag aldrig göra.
Alltså det är liksom.
Nu ska man väl säga.
Men inte säga aldrig.
Jag menar.
Vad pratar vi om bonus här.
Nej men alltså.
För mig är inte bonusen till exempel intressant.
Vilket är lätt att säga när man är en högavlönad douchbag.
Men det jag försöker säga.
Jag skulle aldrig.
Lägga manken till.
Eller ens svara på frågor.
Jag skulle svara på frågor.
Men hjälpa till att rekrytera någon.
Bara för en bonus skull.
Alltså.
Jag tror mitt förra bolag.
Du hade 50 000.
För kvinnliga utvecklare tror jag.
För kvinnliga utvecklare.
Ja.
Ej.
Alltså jag förstår att du reagerar.
Men på ett sätt är det ju.
Alltså det var ju såklart.
Det fanns en bonus för andra.
Kvinnliga utvecklare också.
Men det var inte riktigt lika hög tror jag.
Jag förstår att du reagerar.
Men på ett sätt känner jag också.
Det är väl ett bra sätt att försöka förändra.
Pipen eller.
Jo precis.
Men då är vi tillbaka igen på här.
Okej att pipen är förändrad.
Men hur är miljön.
Ja det håller jag med om.
Om man tror så här.
Åh det här kommer.
Åh nej.
Jag håller med.
Men jag tänker att det är ett separat problem.
Alltså du måste ju ändå ta en sak.
Inte en sak i taget.
Men du måste ju ändå ta dem separat.
Jo.
Ja.
Jag är bara så jävla trött på det här narrativet.
Om att vi förändrar pipen.
Och kommer det in fler kvinnor så kommer det att lösa sig.
Jag är så jävla trött på den.
Trötta gamla prosan.
För att nej.
Det spelar ingen roll om du har fler i pipen.
Men om du har liksom.
En miljö som inte fungerar.
Så kommer de att missluta.
Eller må dåligt.
Det räcker inte med att bara pipen ser bra ut.
Det håller jag med om.
Men i det här fallet.
Jag ser liksom ingenting jättenegativt.
Med att ha en.
Hög rekryteringsbonus.
Det finns någonting problematiskt i det.
Men liksom så här.
Jag tycker att de försöker i alla fall göra någonting.
För att.
Lyckas intervjua.
Kanske lika många.
Oavsett.
Men la de lika mycket krut på själva arbetsmiljön.
Och tryggheten.
Och.
Nej.
Eller la de krutet på pipen och tänkte att.
Det här kommer lösa problemet automatiskt.
För att kvinnorna kommer in och de kommer.
Mysa till det här och lösa det här.
Nej.
Det gjorde de inte.
Det är bara att de hade kunnat gjort det.
Och då hade de ju också kunnat lagt krut på pipen.
Absolut.
Det är bara det att jag reagerar på det.
För att det är så jävla typiskt.
Alltså det är så himla mycket i den här mimen.
Med vatten som läcker.
Och någon stoppar på ett plåster.
Alltså det är så.
Då tror de att de har löst det liksom.
Alltså det är så himla stort symptom.
På bolagets beteende.
Ja.
Det är därför jag reagerar.
Jag tycker fortfarande det är korkat.
Jag tycker fortfarande det är dumt.
För jag ska inte alla kvinnliga utvecklare rekrytera dem.
Okej. Är de bra?
Spelar det någon roll?
Handlar det helt plötsligt bara om att du ska få in kvällen?
Åh! Nej.
Samtidigt tycker jag så här.
Det här handlar ju bara om att få in dem till någon typ av intervju.
Eller att kunna träffa dem.
Eller att hitta dem överhuvudtaget.
För sen de måste ju gå igenom samma rekryteringsprocess som alla andra.
Och liksom klara samma krav som alla andra.
Det handlar ju bara om att vi måste ändå uppfylla.
Eller inte uppfylla.
Vi måste ändå hitta personerna först.
Innan vi kan tacka nej.
För vi kan ju inte utvärdera dem om vi inte har.
Okej.
Vi kan fortsätta med diskussionen.
Det var jättebra.
Jag vet inte.
Jag...
Jag kan se.
Från håll.
Att det kanske är en bra tanke.
Men det är äckligt alltså.
Det är jätteäckligt.
Alltså från min personliga...
Jag tycker det känns fruktansvärt äckligt.
Ja.
Så det hade inte påverkat dig att inse att...
Fan, 50 000 per skalle.
Det kan man ändå tjäna lite extra på.
Nej.
Speciellt inom det så här.
Men kom till det här bolaget.
Det är...
De har en bra pajp.
Ja, det är kanske inte...
Det är inte liksom det man sätter på sin hemsida.
Vad har ni för kvalité?
Vi har en bra pajp.
Nej.
Nej men...
Jag kan faktiskt inte svara på exakt vad det är som får det att kännas lite äckligt.
Men alltså jag tycker det känns lite äckligt.
Jag tror...
Jag skulle känna mig extremt smutsig tror jag.
Om jag började och fick reda på att...
Okej, du fick 50 000 för mig.
Men 25 000 för din manliga kollega.
Alltså det är någonting som känns otroligt smutsigt.
För det är ändå pengar inblandade här.
Och det tycker jag är...
Jo, absolut.
Det finns ju någon typ av...
Det ska vi lite grann.
Men kategoriseringen av folk.
Det hade ju typ varit samma sak nu.
Det är väl i och för sig olagligt kanske.
Men att om man hade sagt...
Ja men du får 50 000 för en person.
Men det är ju inte så att det är så.
Om man hade sagt, ja men du får 50 000 för unga personer.
Som du rekommenderar.
Ja, eller typ 50 000 för svarta personer.
Det är ju en fruktansvärt...
Jo, när du säger det på det där viset.
Så...
Känns inte riktigt lika bra längre.
Vart går vi sen?
Nej men du vet, alltså vi kör...
Vi kör 70 000 för en icke-binär.
Eller en homosexuell.
Alltså vet du...
Det är ju den delen av pipen som ser tunn ut nu.
Så vi bara kastar pengar var det.
Ja, 95 får du för en handikappad.
Alltså...
Jag tror att jag precis hade titeln på avsnittet.
Men ja, ja.
Säger man än så längre?
Om man säger handikappad, eller funktionsnedsatt.
Eller funktionsvarierad.
Ja.
Jag vet inte, så vi kan väl gå vidare.
Då kan jag inte ha det i någon titelfavsnitt.
Jo, det kan man för fanvisst ha.
Det är ""tongue in cheek"".
Jag vet inte vad det heter på svenska.
Men ja.
I vilket fall...
Att rekommendera sina kompisar.
Men skulle du liksom...
Jag förstår inte om du vill inte jobba med alla du känner.
Om du skulle ha känt folk som jobbade med IT.
Som du kanske inte har lärt känna via jobbet.
Ja, nej det hade jag absolut inte.
Eller de du har lärt känna via jobbet också i och för sig.
Ja, nej men det skulle jag inte vilja göra.
Alltså för att det är någonting med att umgås åtta timmar per dag.
Med människor.
Alltså det bryr ju såklart på hur tajt vi ska jobba.
Men det är liksom...
Ibland har man ju kompisar vars personligheter funkar i ett socialt sammanhang.
Men kanske inte så bra att jobba ihop.
Och då tänker jag att det skulle jag kunna sabba vänskaper på.
Ja, alltså det där har man ju märkt när man har kört escape room.
Eller någon social samarbetsgrej.
Med vissa kompisar.
Och man bara ""fan vad tröft det är att inte jobba tillsammans"".
Alltså vi hade bara skriket på varandra.
Missförstått allt vi säger.
Ja, ungefär så.
Escape room är jävligt bra.
Alltså det är det.
Om man funderar på det.
Då ska man bara ta med dem in i ett escape room.
Och se vad fan som händer.
Jag var ju till escape room nyligen när vi började i mörkret.
Mm, alltså det var helt kolsvart eller?
Ja, och sen så var det ju liksom en mix av människor.
Så det var ju på engelska också.
Fast ingen var native english.
Eller ingen har engelska som modersmål.
Och folk kände inte varandra tillräckligt väl.
För vissa sitter i andra länder.
Det var ett jävla kaos.
Och då blev jag en sån här.
Var det också lite så här som i, vad heter det här avsnittet?
Jag är ju naken med sina kollegor.
Eller vad fan har vi pratat om?
Att man måste hålla sina händer i styr.
Så man inte kommer åt någonting man inte ska i mörkret.
Typ så.
Jag skadade mig lite.
Nej men, och då går jag in.
Alltså för jag tror också.
Det handlar inte bara om att jag ska störa mig på mina kompisar.
Det handlar om att jag kanske inte vill att de ska behöva handskas med mig.
När jag går in i mode.
Ja, absolut.
För typ som det är i escape roomet.
När det är sån här kaos.
Och inte hör något.
Och inte kan tänka.
Då ballar jag ur.
Och sen så bara kör jag mitt race.
Och typ så här, det blir tydligt i mitt huvud.
Den här är för den här.
Och så hänger jag efter två personer.
Och så förklarar jag inte.
Ja, det kanske är det som är liksom.
Att du får.
Du får liksom.
Du ska rekommendera någon.
Eller någon vill bli rekommenderad.
Kan inte du fixa en intervju till mig på ditt bolag.
Då säger du, ja men vänta.
Vi ska först göra ett escape room tillsammans.
Absolut, och sen så ska vi basta ihop oss.
Och se hur det går.
Exakt, två stycken.
Det är två liksom pre-intervjuer hos dig.
Först innan.
Innan man går vidare till nästa steg.
Jag tar det från rekryteringsbonusen sen.
Ja, exakt.
Du säljer också in det som att så här.
Ja men det här är första steget till vår intervjuprocess faktiskt.
Den är med mig bara.
Och vi ska vara nästan nakna.
Och svettas.
Vad härligt.
Nej, men nej.
Det som jag känner mig riktigt trygg med att rekommendera.
Det är personer som jag.
Jobbar med och som jag märker att jag jobbar med bra.
Liksom.
Och det är lite.
Självvisst.
Men det är också personer som jag tror kommer.
Jobba bra.
Eller som jag vet jobbar bra med de flesta.
Jo men det är väl lite så här.
Man ska ju inte rekommendera någon som.
Som du liksom inte vill jobba med.
Eller som du inte.
Jobbar bra med själv.
Hela poängen med rekommendationer.
Är väl att det ska vara en rekommendation.
Alltså du rekommenderar ju inte.
En person som du inte klickar med.
Nej.
Men jag tycker det är så svårt också.
Jag kommer ihåg när jag satte mig med rekryterare.
Så skulle vi gå igenom hela min LinkedIn.
För att se om det fanns någonting där.
Det har jag också gjort.
Och jag förstår.
Jo det kan finnas en poäng i det.
I att man kommer inte ihåg alla.
Man har jobbat med.
Och därför kan det finnas en poäng i att.
Gå igenom den och bli påmind om.
Den där personen just det.
Hon var inte så trevlig.
Men samtidigt när jag har gjort det där.
Så har jag gått igenom LinkedIn.
Och så har det varit 99,9%.
Nej.
Ja exakt.
För att det kan vara också någonting som är.
Extremt personligt.
En väldigt isolerad händelse.
Som gjorde att nej jag vill absolut aldrig jobba med den här människan.
Eller så kan det vara.
Nej men den här personen har jag aldrig jobbat med.
Den här personen har jag pluggat med.
Det beteendet.
Det är inte bra.
Jag vet ingenting om den här personen är i arbetslivet.
Men jag har absolut ingen aning.
Nej, nej, nej. Så är det ju verkligen.
Alltså.
Jag tycker det är.
Det skulle ju vara intressant.
Att liksom kanske.
Jobba lite med folk man pluggade med.
För att se liksom. Det måste vara en jävla skillnad.
Jag har jobbat i vadå 8 år.
Drygt.
Du har jobbat ännu längre.
Alltså det måste vara som folk har.
Jag hoppas inte att jag är samma person som jag var när jag pluggade.
Och jag antar att andra inte är det heller.
Så därför skulle det vara intressant.
Att liksom kanske jobba med dem.
För i plugget jobbade man ju ändå.
Inom liksom situationstecken.
Men.
Det skulle vara spännande på något sätt.
Att bara praktisera en vecka.
Med alla gamla pluggkompisar.
Hoppa runt.
Vet du jag ska hitta alla dina pluggkompisar.
Och sen stoppa in dig till escape room.
Och se vad som händer.
Ja men det.
Det tror jag kanske skulle lösa sig.
För det känns som att escape room är studentikost.
Man hade kunnat gå tillbaka till rollen.
Om man hade då.
Så hade det funkat.
Ja.
Jo det är sant.
Men det är alltid så märkligt när man tänker på det här.
Hur livets.
Alltså hur relationer till människor.
Verkligen har olika sidor.
Av det hela.
Alltså när man växte upp.
Man visste vem alla föräldrar var.
Alltså jag och kollegor.
Jag vet inte om de har.
Gifta eller ensamstående föräldrar.
Eller liksom.
Så här.
Det har jag absolut ingen aning om.
Och det behöver jag ju inte veta.
För det är inte där vi är.
Folk jag pluggade med.
Gick i samma klass som.
Kunde hitta deras handstil.
En hög med papper.
Nu på jobbet.
Jag bara wow.
Ja.
Jag tror att du är en outlier.
Ida.
Kanske.
Men när jag verkligen behöver tänka.
Eller komma ihåg saker så gillar jag att skriva det för hand.
För jag tycker det är mycket mera.
Den taktila känslan.
Sätter sig mer i hjärnan.
Än.
Alltså jag försökte skissa på en.
Myro board.
Och jag fattar det bättre.
Det är bättre för att.
Jag kan spara det.
Jag kan radera det om jag vill.
Men även när jag kodar.
Det jag föredrar att göra är att rita med pennan.
På folks skärmdelning.
Även om jag bara ritar konstiga streck.
Det är känslan av att få skriva.
Som.
Ja men rita gör jag också.
Men skriva kan jag inte riktigt minnas.
Men kanske borde göra det.
När man ska plugga in saker.
Plugga italienska.
Kanske borde man börja skriva ner på papper.
Jag skriver handgull alfabetet på papper.
För att jag dualinguar det lite.
Men jag har till exempel ett block här.
I dottern. Alltid ett block.
Här står det till exempel.
Remove rebooking policy.
Ja du ser det. Det är det som kommer hända härnäst då.
Men jag gillar att skriva.
Ja men jag.
Ska fan testa.
Jag gillar inte att skriva. Jag är helt värdlös på det.
Ingen ser vad det står.
Men kanske att jag ska göra det.
För om jag vill lära mig någonting.
Det är nog inte en helt dum idé.
Nej. Eller hur.
För det är ju fan så vi har tränat på att lära oss
hela vårt liv i skolan.
Jo så är det absolut.
Men vad fan så. Ungarna idag de lär sig säkert saker också.
De skriver ju fan ingenting för hand.
Men lär de sig något då?
Nej. Jag bara skoja.
Jag bara skoja.
Det här är en separat fråga.
Vi ska ta den sista.
20 sekunder av det här.
Säg att du skulle ha ett event på en lördag.
Redan här spricker det ju lite grann.
Men säg att du skulle ha ett event på en lördag.
Typ en liten minikonferens eller något.
Skulle det vara tidigt
att börja den klockan 10 på morgonen?
Nej.
Det skulle inte vara så tidigt va?
Nej.
Jag håller på att diskutera typ det där.
Och då var det någon som sa. Ja fast klockan 10.
Då tror jag att många faller bort för att det är för tidigt.
Då kände jag.
Så jävla. Hade jag sagt 8?
Absolut. 9? Ja visst.
10? Då hade man ju typ vaknat ändå.
Ja alltså jag vet inte.
Jag tänker att man hellre gör det 10.
Det är lättare för människor som
folk med barn eller folk som vill göra saker på kvällen.
Ja exakt.
10 till 14.
10 till 15 typ.
Det är perfekt.
Ja jag skulle säga det.
10, 10, 30. Inga konstigheter.
Vad var det här då?
Jag återkommer säkert till det här i framtiden.
Om det blir något av det.
Vi hörs när vi hörs hörni.
Kom gärna och säg hej till mig på Örebro.
Särskilt om ni ser att jag står ensam i ett hörn.
Någonstans och ser ledsen ut.
Och kom och häng på.
Det kommer han aldrig göra.
Nej men man vet inte.
Kanske står ensam och ser ledsen ut i ett hörn.
Kom och häng på Code in the Dark.
Annars på torsdagen. Jag lägger en länk i beskrivningen.
Så hörs vi igen om två veckor.
Det gör vi.
Jag vill säga också att om ni vill fiska efter honom på Örebro.
Ta med popcorn. Han älskar popcorn.
Ha det fint.
Hej då.
Bye bye.
(Outromusik)
